Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Adelcrantz. 1. Göran Josuæ A. (urspr. Törnquist) - Adelcrantz. 2. Karl Fredrik A. - Adeler, dansk amiral. Se Adelaer - Adeler, Max, pseudonym för nordamerikanske humoristen Ch. H. Clark - Adelersborg, baroni i Odsherred i norra Själland - Adelfi, bot. - Adelheid, tysk kejsarinna - Adelheidsquelle (Adelheidskällan), mineralkälla vid byn Ober-Heilbrunn - Adelhus. Se Borg - Adélies land. Se Polarland - Adelkone. Se Adalkona - Adelsberg-grottan, en vid by Adelsberg, mellan Triest och Laibach belägen, mycket besökt grotta - Adelsbetjänte. Se Betjänte - Adelsfana kallades från Gustaf I:s tid hvar och en af de ryttarefanor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ritning af A., som jämväl, under åren 1730–37,
ledde fullbordandet af Hedvig Eleonora (Östermalms)
kyrka efter Jean de la Vallées, af honom och Tessin
förbättrade, plan. (Den fick likväl icke sin kupol
förr än 1866, efter ritning af Scholander.) I
förening med några andra studenter från Upsala
upprättade A. 1688 den första svenska teatern, den
s. k. Lejonkulan. För denna teater bearbetade han
bl. a. Racines "Esther", det äldsta fransk-klassiska
stycke, som finns på svenskt språk.
2. Karl Fredrik A., den förres son, arkitekt, f. i
Stockholm 1716, d. där 1796. Den otack, som fadern
hade rönt i sin verksamhet såsom arkitekt, bestämde
honom att uppfostra sonen för ämbetsmannabanan. Likväl
fick denne 1735–39 deltaga i öfningarna i den
nybildade Ritare-akademien, och knappt hade fadern
dött, förrän Karl Fredrik, manad af sin inre
kallelse, öfvergick till byggnadskonstens studium
och för detta ändamål företog en resa (1739–44) till
Frankrike och Italien. Vid sin återkomst anställd
som konduktör vid kungl. slottsbyggnaden, fick han
uppsikten öfver konstnärerna och konsthandtverkarna
samt blef Hårlemans högra hand och utförde de
ritningar denne ej medhann, blef hofintendent 1750,
direktör för "franska spektaklet" 1753, öfverintendent
1757, direktör för hofkapellet 1764, friherre 1766,
preses i Målare- och bildhuggareakademien m. m.
I sistnämnda egenskap,
men i synnerhet som vän till kungafamiljen, ådrog
han sig de 1771 till makten komna mössornas ovilja
och ställdes på mycket långsökta skäl till ansvar
inför en kommission. Men statshvälfningen 1772 kom
emellan, och A. fungerade som preses ända till
1795, då han, nära 80-årig, tog afsked. A. utöfvade
såsom öfverintendent vid slottsbyggnaden under
andra hälften af 1700-talet ett mycket stort
inflytande på Sveriges byggnadskonst. En icke
mindre betydelse eger A. såsom reformator af den
1735 inrättade Ritare-akademien, som 1768 af A.
ombildades till en verklig konstakademi och 1773 af
Gustaf III fick sina stadgar stadfästa. Ytterligare
tvenne gånger besökte A. Frankrike: 1750 för att
införskaffa franska och italienska konstnärer till
kungl. slottets inredning och dekorering samt 1753
för att utvälja modeller till möbler för slottet,
som af A. fullbordades efter N. Tessin d. y:s, af
honom delvis förändrade, ritningar. 1768–74 byggde han
under ganska ogynnsamma förhållanden Adolf Fredriks
kyrka i Stockholm, ett af hufvudstadens stilfullaste
tempel, och på uppdrag af Gustaf III verkställde
han 1774–82 ombyggandet af det Ekebladska huset till
det gamla kungl. operahuset. Bland andra arbeten af
A. må nämnas planen till den, först efter hans död,
af Palmstedt fullbordade Norrbro. Svenska akademien
lät 1890 öfver A. slå en medalj, och C. R. Nyblom
skref samtidigt en minnesteckning öfver honom (tr. i
Sv. akad. handl. 1890). Jfr äfven L. Looström,
"Den svenska konstakademien" (1887).
(O. G-G.)
Adeler, dansk amiral. Se Adelaer.
Adeler [ä’del*] Max, pseudonym för nordamerikanske
humoristen Ch. H. Clark.
Adelersborg, baroni i Odsherred i norra
Själland. Upprättades 1755 af en ättling till
amiralen K. Adelaer och tillhör nu ätten
Zytphen-Adeler. Slottet Dragsholm, som är
hufvudgården i baroniet, användes förr som
statsfängelse, bl. a. för biskop Joachim Rönnov
och för Maria Stuarts gemål, earlen af Bothwell.
E. EBG.
Adelfi (af grek. adelfos, broder), bot., ståndarnas
sammanväxande med hvarandra.
Adelheid, tysk kejsarinna, dotter af konung Rudolf
II af Burgund, f. omkr. 931, d. i kloster 999 och
sedermera förklarad för helgon. När hennes förste
gemål, konung Lothar af Italien, dött (950), ville
markgrefven Berengar II, som inkräktat Lothars tron,
tvinga henne till giftermål med Adalbert, Berengars
son. Hon fick då hjälp af den tyske konungen Otto I,
hvilken nedslog Berengars makt 951 och gifte
sig med henne. 962 kröntes hon som hans gemål till
kejsarinna. A. utöfvade sedan ett stort och gagneligt
inflytande, särskildt under sin sonson Otto III:s
minderårighet (983–995), då hon deltog i regeringens
förande.
Adelheidsquelle (Adelheidskällan), mineralkälla vid
byn Ober-Heilbrunn, 8 km. från Tölz i Öfre Bajern,
712 m. öfver hafvet. Hör till koksaltkällornas grupp
samt innehåller jod och brom.
Adelhus. Se Borg.
Adélies land [-lis]. Se Polarland.
Adelkone. Se Adalkona.
Adelsberg-grottan, en vid byn Adelsberg, mellan
Triest och Laibach belägen, mycket besökt grotta,
märkvärdig genom sin längd och sin mångfald af vackra
droppstensbildningar. Liksom de flesta grottor
ligger Adelsberg-grottan i ett kalkstensberg. Från
en hvalfformig öppning i bergets sidosluttning
sträcker den sig ung. 2 km. inåt och har med alla
sina utgreningar en längd af omkr. 5 km. Den
s. k. "gamla grottan" var bekant redan i 14:e årh.,
men den öfriga delen af Adelsberg-grottan upptäcktes
först 1818 och utgöres af en i medeltal 10 m. bred och
hög gång, som dock på flere ställen uppnår mera än 30
meters höjd. Den är på de flesta ställen beklädd med
stalaktiter och stalagmiter, merendels rent hvita
och glänsande, stundom gul- eller rödfärgade och
halfgenomskinliga. Man tror, att grottan är den forna
kanalen eller bädden för floden Poik, som nu eger
ett annat underjordiskt lopp djupare ned, vid sidan
om grottan, såsom man där kan iakttaga. Grottans
mest storartade plats är "Kalvarie-berget", en
fristående, 54 m. hög kulle under ett ofantligt
hvalf, som lyfter sig 15 m. öfver densamma. Från
denna punkt utgrena sig flere gångar, af hvilka en
leder till den s. k. droppbrunnen, där den banade
vägen tager slut. För en vandring dit och tillbaka
till utgången åtgå vanligen 6–7 timmar. Se Rieger,
"Die grotte von A." (12 pl., 1862).
E. E.
Adelsbetjänte. Se Betjänte.
Adelsfana kallades från Gustaf I:s tid hvar och en af
de ryttarefanor (se Fana), som adeln på grund af sin
rusttjänst uppsatte. Under Erik XIV:s tid omtalas en
fana af Upplands adel, en af Vestergötlands adel
och en finsk. Sedermera förekomma endast svenska
adelsfanan och finska adelsfanan, hvilka längre fram
hopslogos, samt en estländsk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
