Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Adelsmöte - Adelsnäs, till 1777 kalladt Näs, frälse säteri i Åtvids socken, Linköpings län - Adelsprivilegier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
riddarhusdirektion och revisorer. Riddarhusutskottet
har att granska de betydliga kassor och fonder
(år 1901: 5,507,878 kronor), som stå under
riddarhusdirektionens förvaltning, samt att afgifva
utlåtande öfver riddarhusdirektionens berättelse
till adelsmötet. Representationsrätten vid dessa
möten är fastställd efter samma grunder, som voro
gällande för ridderskapet och adelns delaktighet i
riksdagarna. För privilegiefrågors afgörande, ändring
i riddarhusordningen samt beslut om afyttring eller
användning af riddarhusets tomt eller därå befintliga
byggnader fordras 2/3 af de afgifna rösterna. Om
så nödigt finnes, kan mellan tidpunkterna för de
lagtima mötena urtima adelsmöte sammankallas af vare
sig konungen eller riddarhus-direktionen. Det
första adelsmötet hölls 1869.
(J. S-T.)
Adelsnäs, till 1777 kalladt Näs, frälse säteri
i Åtvids socken, Linköpings län, på gränsen till
Småland, omkr. 40 km. från Linköping, i en härlig
natur vid By-sjön. A. är hufvudgården i baroniet
Adelswärd (se d. o.). Säteriet, som skötes under
eget bruk, omfattar 1,022 har, däraf 113 har åker;
dock ökas alltjämt åker-arealen genom pågående
torrläggningsarbeten. Manbyggnaden bestod förr af
en hufvudbyggnad med icke mindre än sex flyglar,
men blef till slut så förfallen, att den 1883
öfvergafs af baroniets innehafvare (som numera
bebor en villa vid Åtvidaberg) och för några år
sedan till större delen nedrefs. 1889 uppfördes på
A. ett ladugårdskomplex, som för sina praktiska
anordningar väckte stor uppmärksamhet. Midt emot
herregården, på den motsatta stranden af sjön, är
sedan år 1900 en storartad anläggning af trädskolor
och fruktträdgårdar, och 1901 upprättade baroniets
nuv. innehafvare, kammarherren frih. Teodor
Adelswärd, där Adelsnäs trädgårdsskola,
hvars uppgift är att bibringa en mångsidig,
planmässig och tidsenlig undervisning åt dem, som
önska utbilda sig till trädgårdsmästare. Skolan,
som från början stått under ledning af direktör
R. Abelin, har 1903 fått ett statsanslag å 5,000
kr. Innehafvaren af A. eger patronatsrätt till
Åtvids pastorat och tillsätter såväl kyrkoherde som
komminister.
Adelsprivilegier kallas med gemensamt
namn de särskilda privilegier, förmåner, friheter och
rättigheter, hvilka rättsligen tillkomma adeln såsom
stånd eller korporation. I flertalet moderna stater
hafva dessa numera upphört, men i Sverige finnas
de fortfarande och kunna jämlikt § 114 R. F. ej
utan adelns eget samtycke upphäfvas (formella
privilegier), ehuru deras faktiska betydelse, mest
i följd af ändrad allmän lagstiftning, är skäligen
liten. Adelsprivilegierna äro i regel af fyra slag:
familjerättsliga samt borgerligt, ekonomiskt
och politiskt rättsliga, och dessa olika slag
återfinnas i gällande svenska adelsprivilegier af 16
okt. 1723 äfvensom i öfriga stadganden, hvarmed dessa
kompletterats. De familjerättsliga privilegierna,
som afse adelssläkternas börds- och arfsintressen,
äro hos oss färre än annorstädes. Rätten till adligt
namn, sigill och vapen anses sålunda här icke vara
formellt privilegieskyddad, utan gifven allenast
genom administrativa förordningar, bl. a. k. förordn.
af 10 aug. 1762, k. br. 14 juli 1767 och i viss
mån k. förordn. 5 dec. 1901 (ang. släktnamn i
allmänhet). Likaså ansågos de numera, mot adelns
vilja, genom k. förordn. 19 maj 1845 upphäfda
bestämmelserna i 1734 års lag om frälsemans gifto-
och arfsrätt icke vara af privilegienatur.
Icke heller har den svenska rätten några
föreskrifter om t. ex. jämbördighet för adliga
äktenskap, ehuru § 29 ad. priv., hvarest äfven ges
några ännu gällande regler om sons och dotters
giftermål i vissa fall, indirekt ogillat adelns
ofrälse giften och låtit sådana i särskilda
fall drabbas af vissa rättsförluster beträffande
adlig fastighet, hvilka dock numera upphört att
tillämpas. I visst sammanhang med dessa privilegier
stå äfven de borgerligt rättsliga, angående forum
privilegiatum i arfs- och förmynderskapsmål (hofrätt)
och däraf beroende rätt att efter egen önskan kalla
boupptecknings- och arfskiftesmän, § 6 ad. priv. och
rättegångsbalken 8:2 mom. 8 och 9, där urspr. äfven
funnos nu upphäfda föreskrifter om forum privilegiatum
i vissa andra mål. Af borgerligt rättslig natur
äro vidare bl. a. adelsmans privilegium att undgå
häktning i vissa fall, § 5 ad. priv., att undslippa
nesliga straff för ringa brott mot krigsartiklarna,
§ 6, att för förskingring m. m. få sina uppbördsmän
straffade efter samma grunder som kronans, k. br. 6
mars 1669, att hos egna frälsebönder hafva viss
förmånsrätt för ränta m. m. oafsedt tiden, som den
innestått, och förmånsrättens ordning, som beror
af lagen, § 18 ad. priv. De ekonomiskt rättsliga
privilegierna voro i Sverige urspr. de viktigaste,
men hafva numera antingen upphäfts såsom formella
adliga eller faktiskt förlorat betydelse, ehuru de
såsom privilegier fortfarande gifva en viss garanti
mot förändringar, hvad adeln angår. Upphäfda
äro de friheter och förmåner, som tillkommit
adeln med afseende å frälsejord (säterier, rå-
och rörshemman, insockne- eller veckodagshemman,
ladugårdar samt allmänna frälse- och utsocknehemman),
frälseräntor m. m. och adlig stadsfastighet, §§ 8–12,
20, 24–28 ad. priv., sedan adeln enligt k. kung. 6
apr. 1810 afstått från sin uteslutande rätt att ega
ypperligt frälse m. m. och redan tidigare, genom
förenings- och säkerhetsakten af 1789 § 3, förlorat
företrädesrätten till allmänt frälse; dock gälla
dessa friheter och förmåner fortfarande för jorden
såsom sådan, i hvems hand den än är. Genom denna
jämkning; upphörde däremot icke att gälla såsom
privilegier sådana förmåner, som väl förutsätta
innehaf af frälsejord, men icke visst slag däraf,
och som ej heller afse jorden eller varit gifna åt
jordegaren såsom sådan, utan åt honom såsom adelsman,
och som alltså t. ex. icke heller mellan 1789 och 1810
ansetts tillkomma ofrälse egare af frälsejord. Hit
höra framför allt de friheter, hvilka betecknat en
inskränkning i kronans regalrätt, såsom rätten till
grufdrift, § 13 ad. priv., till vattenverks drifvande,
§ 14, till fiske, § 15, till bärande träd, § 16,
till jakt och djurfång, § 17. Särskildt bör märkas,
att, ehuru 1864 års jaktstadga synes fråntaga
adeln dess privilegiestadgade jakträtt å vissa
häradsallmänningar, detta dock icke kan anses vara
fallet, då jaktstadgan gifvits såsom administrativ
förordning. Öfriga ekonomiskt rättsliga privilegier
afse egentligen adelns rätt att idka viss handel och
näring, § 19 ad. priv., och att hålla handtverkare,
§ 30. Hvad slutligen angår de politiskt rättsliga
privilegierna, så innebära dessa dels en allmän
rätt att förblifva ett stånd, "Riksens ridderskap
och adel", § 1 ad. priv., ehuru numera icke ett
"riksstånd" med representationsrätt i riksdagen
eller formell privilegierätt till egen representation
(adelsmötet),
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
