Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Adlercreutz. 2. Axel Gustaf A. - Adlerfelt, svensk adlig ätt - Adlerfelt. 1. Gustaf A. - Adlerfelt. 2. Per A. - Adlerfelt. 3. Karl Maximilian Emanuel Johan A. - Adlerfelt. 4. Karl A. - Adler Salvius, Johan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fientliga minoriteten. Vid 1878 års riksdag uppträdde
han med för en förtroendeämbetsman ovanlig skärpa
mot regeringsförslaget om skjutsskyldighetens
aflyftande från jordbruket; i härordningsfrågan
gaf han regeringen kraftigt stöd. Som ämbetsman
och riksdagsledamot visade A. mycken bestämdhet
och var i sitt uppträdande städse fast och
orädd. A. var en varm vän af Evangeliska
fosterlandsstiftelsen, styrelsemedlem från dess
början och i 10 år (från 1857) styrelsens ordförande.
V. S-G.
Adlerfelt, svensk adlig ätt, härstammade från
hofkamreraren Karl Johansson, adlad 1693. En af hans
söner, Per A. (se A. 3), blef 1720 friherre. Hans
ätt utdog 1769, den adliga 1808.
1. Gustaf A., häfdatecknare, f.
1671 nära Stockholm, d. 1709 i slaget
vid Poltava. Sedan han studerat vid Upsala
universitet, företog han 1696–1700 en resa till
Tyskland, Holland, Frankrike och England och skall
därunder någon tid hafva tjänstgjort hos svenska
sändebudet vid fredskongressen i Rijswijk, Lillierot.
Efter sin återkomst var han från 1701 till sin död
Karl XII:s trogne följeslagare som kammarherre
hos konungen samt uppvaktande hos "lille
prinsen", hertig Maximilian Emanuel af Würtemberg.
Under denna tid förde han en noggrann dagbok,
för hvilken konungen befallde sitt kansli och sina
underbefälhafvare lämna alla slags upplysningar. Denna
dagbok, som han förde t. o. m. 26 juni 1709. kom
slutligen, efter att hafva varit i flere främmande
händer, i A:s sons ego samt blef af denne
bearbetad, öfversatt till franskan och utgifven
under titel Histoire militaire de Charles XII,
roi de Suède (Amsterdam 1740 och Paris 1741).
Äfven en tysk öfversättning däraf utkom 1740–42.
En kortare bearbetning af dagboken hade A. själf
verkställt och år 1707 genom sin fru befordrat till
tryck i Wismar under titel Warhaffter entwurff
der krieges-thaten Carls XII, königes von
Schweden. A:s arbeten utgöra hufvudkällor för
denna del af Karl XII:s historia. Jfr C. Hallendorff,
"Anmärkningar öfver G. Adlerfelts Histoire
militaire de Charles "XII" (Hist. tidskr. 1899).
C. H. H.
2. Per A., den förres broder, riksråd, f. i
Stockholm 1680, d. 1743, beklädde en mängd höga
befälsposter inom svenska armén och deltog med
utmärkelse i Karl XII:s fälttåg ända till slaget
vid Poltava, där han blef tillfångatagen. Han blef
dock genast lösgifven, hvarefter han återvände till
Sverige. Sedermera deltog A. i slaget vid Gadebusch
(1712), där han genom sitt mannamod mycket bidrog till
segern, samt i försvaret af Stralsund (1715), följde
därefter Karl på fälttåget i Norge, men användes
efter konungens död mest i civila värf. Hans
förtjänster belönades slutligen med rådsvärdigheten,
1739. – A. blef skjuten 1743 på Norrmalms (nuv. Gustaf
Adolfs) torg i Stockholm under dalkarlarnas uppror,
hvilket han blifvit utsänd att stilla.
3. Karl Maximilian Emanuel Johan A., den
förstnämndes son, f. 1706, d. 1747, tillbragte
ungdomsåren vid konung Stanislaus Leszczynskis
hof, kom sedan till Sverige och blef slutligen
guvernör hos Karl XII:s systers sonson hertig
Karl Peter Ulrik af Holstein-Gottorp (kejsar
Peter III af Ryssland). Han bearbetade faderns
dagbok samt författade en intressant berättelse
(i handskrift i k. biblioteket) om vistelsen hos
konung Stanislaus och om sina ungdomsfärder.
Jfr H. W., "Taflor från krigs- och olycksåren
efter Carl XII:s död" (Hist. tidskr. 1893).
C. H. H.
4. Karl A., son till A. 2, militär, ämbetsman,
f. i Stockholm 1719, d. i Malmö 1769, började
1734 sin bana som volontär vid fortifikationen,
befordrades 1741 till kapten vid det s. å. upprättade
Hamiltonska regementet och ingick efter finska
kriget, hvarunder han åren 1741–42 var stabsadjutant
hos general Bousquet, i fransk krigstjänst samt var
bl. a. adjutant hos marskalken af Sachsen 1744. Sedan
han återkommit till Sverige, 1746, fick han en mängd
förtroendeposter inom svenska armén och blef slutligen
1760 generalmajor och 1764 landshöfding i Malmöhus län
samt öfverkommendant i Malmö. Under de fem år, som han
hade detta län under sin förvaltning, hann A. uträtta
mycket för dess utveckling i flera riktningar. Sålunda
arbetade han för skogsodling, storskiftets ordnande,
fattigvården, folkundervisningen m. m. De gamla goda
landsvägarna i södra Skåne äro berömliga minnen från
hans landshöfdingstid.
Adler Salvius, Johan, statsman, f. 1590 i
Strängnäs, där hans fader, Peder Hansson, var
stadsskrifvare. Hans lofvande anlag tilldrogo
sig först biskopens uppmärksamhet, därpå själfva
konungens, med hvars understöd han, efter i
Upsala påbörjade studier, 1612 företog en utländsk
studieresa. Han besökte universiteten i Rostock,
Helmstädt, där han promoverades till fil. doktor,
Marburg, där han studerade medicin, m. fl. Knappt
återkommen, begaf han sig 1616 på sin i andra
utländska resa hvarunder han besökte västra
Tyskland, Nederländerna, Frankrike och Italien samt i
Montpellier förvärfvade juridisk doktorsgrad. Sålunda
väl förberedd genom de mångsidigaste studier,
trädde han 1619 i statens tjänst och tillvann sig
snart Gustaf Adolfs synnerliga förtroende. Efter att
hafva utarbetat planen för den nya staden Göteborgs
anläggning, befordrades han till assessor i Svea
hofrätt, men drogs snart från den juridiska banan in
på den diplomatiska. Sedan han 1624 blifvit konungens
sekreterare och upphöjd i adligt stånd (hvarvid
han fogade ett Adler till det förut antagna namnet
Salvius), användes han i åtskilliga maktpåliggande
diplomatiska värf dels i Polen, dels i Tyskland. Efter
en underhandling med polackerna i Selburg (vid Düna)
blef han under återfärden öfverfallen af kosacker,
illa handterad och flere veckor kvarhållen
i fångenskap (1625). Han var en af de svenske
fullmäktige, som skulle deltaga i fredsförhandlingen
i Lybeck 1629, men som af de kejserlige snöpligt
tillbakavisades. Året därpå medföljde A. till
Tyskland och författade under öfverresan Gustaf Adolfs
krigsmanifest mot kejsaren. I Tyskland tjänstgjorde
han först, såsom generalkrigskommissarie och efter
slaget vid Breitenfeld såsom konungens resident och
kommissarie i nedersachsiska kretsen med säte i
Hamburg. I denna egenskap kvarstannade han till 1634,
då han hemkallades till Sverige för att hjälpa till
att ordna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
