- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 1. A - Armati /
181-182

(1904) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Adlersparre. 2. Georg A. - Adlersparre. 3. Axel A. - Adlersparre. 4. Sofia Adolfina A. - Adlersparre. 5. Karl August A. - Adlersparre. 6. Axel A. - Adlersparre. 7. Karin Sofie A., född Leijonhufvud

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

revolutionens utbrott i Värmland 1809. Enär han
i dessa Handlingar intagit diplomatiska
akter, statsrådsprotokoll, vissa Hemliga
utskottets handlingar af 1809 samt några
enskilda bref från exc. Wetterstedt, hvilka
aktstyckens offentliggörande stred mot gällande
tryckfrihetsförordning, åtalades han och dömdes till
böter för brott mot tryckfriheten 1831. Se vidare
Läsning i blandade ämnen. Jfr O. Sjögren, "Georg
Adlersparre, en historisk karaktärsbild" (1881).

V. M.
M. SDN.

3. Axel A., den föregåendes broder, militär,
ämbetsman, f. 29 juni 1763, ingick 1779 vid Upplands
regemente, bevistade ryska kriget 1788–90,
utnämndes till ryttmästare 1792 och tog afsked
ur krigstjänsten 1796. – Under den jäsning, som
rådde vid riksdagen i Norrköping 1800, förklarade
A. och åtskilliga andra i adelns plenum 29 maj, att
de icke längre ville vara medlemmar af ridderskapet,
hvarför de genom konungens bref några månader senare
förklarades förlustiga sin riksdagsmannarätt.
Några år därefter arrenderade A. Borgholms
och Ottenby kungsladugårdar på Öland, anlade
1805 öns alunbruk och verkade mycket för
åkerbrukets förbättring. A. var ordf.
i skogsordningskommittén för Öland 1814.
1819–21 var A. vice landshöfding öfver Ölands
län. Han verkade 1833–34 som vice landshöfding
i Jämtlands län och afled på Nåldön i Jämtland
16 sept. 1838. A. var från 1812 led. af
Landtbr. akad. och från 1821 af Vet. akad.

4. Sofia Adolfina A., den förres dotter,
målarinna, f. 1808 i Räpplinge socken på Öland,
d. i Stockholm 1862. Studerade i Stockholm för
Qvarnström och Ekman och i Paris från 1838 för
Cogniet. Besökte 1845 Dresden och 1851 München
och vistades därefter 3 1/2 år i Rom, där hon rönte
påverkan af Overbeck. Det religiösa måleriet blef
hennes hufvudområde, och det är mest genom kopior
af gamla mästares taflor hon gjorde sig bemärkt.
Hon kopierade bl. a. i Paris Murillos madonna,
i Rom Rafaels Transfiguratio (Katolska kyrkan
i Stockholm), i Dresden Sixtinska madonnan
(i Kristiania katolska kyrka). Hon hade en
beskyddarinna i drottning Josefina, som inköpte
dessa m. fl. kopior och äfven beställde porträtter
af kungliga familjens medlemmar. För rikssalen
på Drottningholm målade hon påfven Pius IX:s
porträtt. Hennes genremålningar – italienska barn,
djur- och blomsterstycken – äro föga betydande. Jfr
en artikelserie af Esselde i "Tidskrift för hemmet"
(1863–64).
G-G N.

5. Karl August A., Georg A:s son, grefve,
skriftställare (sign. Albano), f. 7 juni
1810 i Kristinehamn. Som student ingick han
på den militära banan och blef 1841 löjtnant vid
Värmlands fältjägareregemente, men tog afsked 1845.
Han ärfde 1835 faderns grefvetitel och utnämndes 1838
till kammarherre. Död i Stockholm 5 maj 1862. –
Med intryck irån Byron och andra, men utan djupare
ingifvelse skref A. ganska färgrika och välljudande
dikter i romantisk anda, och fem gånger erhöll han
för sådana Svenska akad:s mindre pris (1834–43).
Han utgaf bl. a Ungdomsdikter (1830), Hugo, en
romantisk dikt
(1840) och Smärre saml. dikter I
(1841). A. var mera framstående på prosans
område, genom sina historiska skildringar och
varmt hållna biografier: 1809 års revolution
och dess män
(1849) och 1809 och 1810 (1850),
tillsammans utgifna med omslagstiteln "Tidstaflor"
(5 bd s. å.), samt Anteckningar
om bortgångne samtida
(3 bd, 1859–62). Dessutom skref
han Skizzer och reseminnen (1844) samt Smärre skizzer
(2 bd, 1849–50) m. m. Se vidare Läsning i blandade
ämnen
.

(E. F–T.)

6. Axel A., broder till Sofia Adolfina A.,
sjöofficer, riksdagsman, f. 27 okt. 1812 å Ottenby
på Öland, utnämndes 1837 till sekundlöjtnant vid
flottan, fick 1838 tjänstledighet och seglade i mer
än fem års tid som matros på främmande, i synnerhet
amerikanska, örlogs- och handelsfartyg. A. utnämndes
till premiärlöjtnant 1845 och deltog i det dansk-tyska
kriget 1849. Han befordrades 1858 till kapten
och 1862 till kommendörkapten. Såsom chef för
sjöförsvarsdepartementets kommandoexpedition, hvartill
han förordnades 1863, biträdde han dåv. sjöministern
grefve v. Platen vid uppgörande af förslag till
sjöförsvarets omdaning och fördelning på tvenne kårer.
När denna, 1866, verkställdes, begärde och fick
han förflyttning på reservstat. 1868 utnämndes han
till kommendör och till t. f. chef för Förvaltningen
af sjöärendena. Denna förtroendepost afsade han
sig dock 1871, emedan han fann den oförenlig
med sin själfständighet såsom riksdagsman. Han var
näml. representant för Stockholms stad i riksdagens
andra kammare 1867–79. Där arbetade han i synnerhet
nitiskt för ett starkt landtförsvar, byggdt på
medborgerlig grund. Han valdes till ledamot i
särskilda utskott 1867–70 och 1873 samt var tre
gånger statsrevisor. Död i Stockholm 16 juni 1879.
Värdefull är A:s handbok Nutidens sjökrigsmateriel
och Europas pansarflottor 1878
(1878).

7. Karin Sofie A., den föregåendes hustru, född
Leijonhufvud, skriftställarinna (pseud S. L–d och
Esselde), f. 6 juli 1823 på Helgerum i Kalmar
län, gifte sig 1869, blef änka 1879 och dog å Ström,
nära Södertelje, 27 juni 1895. Fru A. började 1852
sin litterära verksamhet med öfversättningar från
engelska författare.Hennes eget skriftställeri gick ut
på att bekämpa de hinder, som fördom, slentrian och
lagstiftning ställde i vägen för kvinnans utveckling och
själfständiga verksamhet. 1859 uppsatte hon i förening med
fru Rosalie Olivecrona den förtjänstfulla "Tidskrift
för hemmet", som mottogs med stort intresse. Fru
A. redigerade den ensam fr. o. m. 1868 till dess
upphörande, 1885, och därefter den nya tidskriften
"Dagny" 1886–88. Energiskt, men hofsamt arbetade
hon på att i moraliskt, intellektuellt och socialt
hänseende inverka höjande och förädlande på den
svenska kvinnan och förbereda henne för ett värdigt
bruk af den friare ställning och verksamhet nyare
tiders lagstiftning gifvit. Hon hade en ovanlig
förmåga af initiativ på olika områden, en skarp blick
för hvad unga krafter dugde till och hänförelse nog
att entusiasmera dem. Sista åren af sitt lif var hon
förnämligast upptagen af sin omfattande biografiska
studie öfver Fredrika Bremer (1895–96, tills. med
Sigrid Leijonhufvud). Själf var hon den förnämsta
fortsättarinnan af den svenska kvinnorörelsen, hvars

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:41:01 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfba/0103.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free