Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Afasi, med. - Afasisk, som har afseende på afasi (se d. o.); som har förlorat talförmågan - Afbarkning, skogsh. - Afbladning, trädg. - Afbländare, astron. Se Bländglas - Afboga, Boga ut, sjöv. - Afbränning, tekn. 1. Afbränning (gulbränning) af mässing eller tombak - Afbränning. 2. Den förlust i mängd, som en produkt lider - Afbröstning, krigsv. - Afbön, jur.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och patologisk-anatomiska iakttagelser funnit en viss
förrättning stå i beroende af ett visst begränsadt
parti af det centrala nervsystemet, har man velat till
detta parti förlägga den ifrågavarande förrättningens
"centrum". Af Brocas iakttagelser kunde man
i öfverensstämmelse med detta betraktelsesätt
sluta till hvar "talcentrum" är beläget, och i
själfva verket kan Brocas upptäckt sägas hafva
gifvit impulsen till forskningarna angående
de särskilda psykiska förrättningainas centra
i hjärnbarken. Det visade sig emellertid, att
talets, eller rättare språkets, mekanism förutsätter
flera centra än det af Broca funna och att Broca
endast beskrifvit en form af afasi. Denna form,
den s. k. motoriska l. ataktiska afasien. äfven kallad
afemi, framträder renast, d. v. s. utan symtom hörande
till andra former, om skadan inskränker sig till den
hvita substansen omedelbart under Brocas vindel.
Såsom en från den motoriska afasien skild form
uppställde Wernicke (1874) den sensoriska afasien,
äfven kallad orddöfhet (Kussmaul): den sjuke kan
tala, läsa, skrifva, han hör, men förstår icke hvad
som säges till honom. I detta fall har skadan
varit belägen i bakre delen af vänstra tinninglobens
öfversta vindel, näml. hos högerhändta personer.
Såsom en särskild afasiform uppställde Kussmaul
1877 ordblindheten: förlust af förmågan att
uppfatta det tryckta eller skrifna ordet,
utan att detta beror på bristande intelligens
eller synrubbningar. Denna form har äfven
blifvit kallad alexi, förlust af förmågan att läsa.
Man måste emellertid skilja emellan förmågan att läsa
högt och förmågan att förstå skrift. Denna senare
kan vara bibehållen, under det att den förra saknas
i följd af afemi. Vid de mest typiska fallen
af ordblindhet har man funnit märgen under gyrus
angularis och angränsande del af
2:a nackvindeln, i vänstra hjärnhalfvan hos
högerhändta, vara skadad. Slutligen har
man också uppställt agrafien (Ogle 1867),
förlust af förmågan att skrifva, såsom en särskild
afasiform, ehuru man ännu ej kan säkert angifva läget
af motsvarande hjärnskada. I öfverensstämmelse med
Charcots framställning har man tämligen allmänt enats
om att antaga de nu anförda 4 hufvudformerna af afasi.
En öfversikt öfver dessa afasiformers lokalisation i
hjärnan lämnades 1886 af Lennmalm i Upsala
läk.-för:s förh.
Amnestisk afasi, svårigheten att finna ord,
ordglömska, anses icke vara någon särskild afasi-form,
utan blott en lägre grad antingen af afemi eller af
orddöfhet. – Parafasi, som karakteriseras däraf att
patienten i stället för de riktiga orden uttalar helt
andra, anses bero på orddöfhet, hvarigenom förmågan
att kontrollera det egna talet gått förlorad.
I de flesta fall af afasi förekomma flera former
samtidigt, beroende på hjärnskadans utbredning. Vidare
beror rubbningens omfattning på språkförmågans
utveckling hos individen. En vid läsning mindre van
person rör på läpparna, då han läser, eller måste höra
sin egen röst för att begripa hvad han läser. Drabbas
en sådan person af afemi eller blir han orddöf, så
försvinner naturligtvis äfven förmågan att förstå det
skrifna eller tryckta ordet. Å andra sidan finnas fall
af ordblindhet, då patienten kunnat få en uppfattning
af det skrifna ordet genom att med fingret följa
formen på bokstäfverna. Minnet af skrifrörelserna har
i detta fall ersatt minnesbilderna af skriftecknen.
Beträffande naturen och uppkomsten af de hjärnskador,
som förorsaka afasi, se Hjärnsjukdomar. I en del fall,
särskildt hos yngre personer, har afasien efter
en tids bestånd gått tillbaka. Man har anledning
att antaga att i dylika fall ett nytt "centrum"
uppöfvats i stället för det förstörda. Angående
utvecklingen af språkets mekanism se Hjärnverksamhet.
J. E. J-N.
Afasisk, som har afseende på afasi (se d. o.); som
har förlorat talförmågan.
Afbarkning, skogsh. Flottningsstadgan af 30
dec. 1880 föreskrifver i § 20, att allt virke,
som i allmän flottled framflottas, skall, innan
det utlägges i vattnet, undergå afbarkning, där
ej K. Befallningshafvande funnit skäligt tillåta
flottning af obarkadt virke. Inom Dalälfvens och
öfriga norr därom belägna vattendrag, med undantag af
gränsfloderna mot Finland, må dock, enligt k. kung. af
2 okt. 1885, obarkadt granvirke framflottas i allmän
flottled, där ej K. Befallningshafvande annorledes
förordnar.
F. L.
Afbladning, trädg. Bladens bortplockande från en växt
verkställes stundom af trädgårdsodlare för att främja
i synnerhet fruktens utbildning. Oftast verkställes
denna operation på vinrankan i fritt tillstånd. Då
emellertid bladen äro växternas andedräktsorgan,
verkar detta menligt på växternas andra yngre organ,
och de för tidigt utbildade frukterna blifva ofta
osmakliga och falla af. Vissnade blads borttagande
är däremot af vikt för växtens trefnad.
A-N.*
Afbländare, astron. Se Bländglas.
Afboga, Boga ut, sjöv., flytta ett på
relingen eller backen liggande ankare, så att
det kommer att hänga utombords, färdigt till
fällning.
R. N. (H. W-L.)
Afbränning, tekn. 1. Afbränning (gulbränning)
af mässing eller tombak har till ändamål att
aflägsna en möjligen bildad oxidhinna och få
metallen ren. Detta sker vanligen genom inläggning
i utspädd svafvelsyra, 1 del på 10–100 delar
vatten, hvarefter föremålet hastigt neddoppas i
en blandning af svafvelsyra och salpetersyra samt
slutligen rensköljes i vatten. Vid afbränning af
nysilfver nyttjas såsom förberedande betningsmedel
utspädd salpetersyra i st. f. svafvelsyra. Kraftig
åverkan fås sedan genom en blandning af lika delar
svafvelsyra och skedvatten. Vid all afbränning är
nödvändigt att hålla de ytor, som skola afbrännas,
fullkomligt fria från fett o. d., emedan metallens
färg eljest blir fläckig. Afbränning efterföljes
ofta af fernissning. Se vidare Betning. – 2. Den
förlust i mängd, som en produkt lider under en
metallurgisk operation. Afbränningen uppgår vid
lancashirefärskningen till 6–8 proc., vid bessemer-
och martinprocesserna till 8–11 proc. Ytterligare
afbränning lider stålet i vällugnarna för valsningen,
och uppgår denna afbränning till omkr. 6 proc.
1. W. C. 2. G. D.
Afbröstning, krigsv., den rörelse, hvarigenom
man, för att kunna afgifva eld, skiljer ett
anspändt eldvapen och dess underlag (lavetten)
från framvagnen (föreställaren). Skall vapnet
användas i samma riktning, som man kört i,
måste det efter afbröstningen vändas 1/2 cirkel,
hvilket däremot ej behöfver ske vid eldgifning i en
riktning, som är motsatt den, i hvilken man kört.
E. N.
Afbön, jur., ett i Sverige förr brukligt hedersstraff,
bestående däruti, att den dömde inför domstolen
erkände sitt brott och anhöll hos motparten om
tillgift därför. Afbönen afskaffades 1864.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
