- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 1. A - Armati /
253-254

(1904) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Afrika

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

system höra Kivo, Tanganika, Bangveolo, Moero,
Upamba, Kissale, Landsji, Leopold II:s sjö och
Mantumbasjön m. fl. Njassasjön sänder Sjire till
Sambesi. Nära dess sydände ligger Sjirvasjön, vid
dess norra ände Rikva. I Syd-Afrika är Ngamisjön
(890 m. höjd) den enda nämnvärda återstoden af ett
större vattenbäcken. Utom denna och några saltsjöar
har Syd.-A. ytterst få och högst obetydliga,
stillastående vatten.

Till följd af regnets fördelning upprinna nästan
alla större floder i bältet mellan 15° n. och 15°
s. br. Gemensamt för många af A:s större floder är
att deras mellersta lopp är segelbart och deras nedre
afbrutet af katarakter, där de måste genombryta
platålandets randberg. Denna egenskap försvårar
i hög grad uppkomsten af kommunikationer. – De
mellan tropikerna upprinnande floderna svälla starkt
på bestämda tider, motsvarande regnperioderna, en
företeelse, för hvilken Nilen varit bekant sedan
forntiden. Många af de afrikanska flodbäddarna
hafva intet vatten under den torra årstiden eller
fyllas endast tillfälligt genom häftiga regn. Dylika
regnbäddar träffar man icke endast i Sahara, Kalahari
och öfriga torra landsdelar, utan mångenstädes
inom de tropiska regnens bälte. Dessa regnbäddar,
"wadi", bilda flerstädes, genom det under jordytan
kvarstannande vattnet, yppigt grönskande oaser,
som utgöra en egendomlighet för det afrikanska
landskapet. Stora sådana regnbäddar äro Draa, Saura,
Igharghar i norra Sahara, Nosob i Kalahari och Stora
Fiskfloden i Stora Namalandet.

Klimat. Beläget till största delen mellan
tropikerna, har A. ett varmt klimat, ytterligare
skärpt genom världsdelens slutna form, dess nästan
fullständiga brist på bukter, dess egendomliga
terrängförhållanden och läge s. v. om Asiens stora
öken- och stäppland, hvilket allt bidrager att
utestänga hafvets tempererande och utjämnande
inflytande. På grund af dessa omständigheter
är A:s klimat starkt kontinentalt med stora
ytterligheter. Med afseende på vind- och
regnförhållandena visar A. en större regelbundenhet
än någon annan världsdel. Den tropiska zonens
förhärskande luftströmningar, passaderna, behärska
nämligen större delen af kontinenten (30° n.–30°
s. br.), och nästan hela A. har därför antingen
tropiska regn eller nästan alls intet regn; endast de
nordliga kustländerna och en mindre del af Kaplandet
stå under en annan regnregim, i det vinterregn
där äro förhärskande. Men bortsedt från dessa
undantag sammanfaller regnet öfverallt med solens
zenitstånd. Linjen för den högsta årstemperaturen –
den meteorologiska ekvatorn – skär A. ungefär under 5°
n. br. På bägge sidor om ekvatorn, i det s. k. stilla
bältet, inträffar därför två gånger om året regntid,
som sammanfaller med solens två zenitstånd. Längre
mot s. och n. inskränkes däremot regnet till
sommarhalfåret, och året delas där i en regntid och
en torr tid. Omkring vändkretsarna, där passaderna
blåsa mest konstant och med största kraft, blir
nederbörden sparsam eller uteblir t. o. m. alldeles,
och där, mellan 17° och 30°, ligga ock de stora
öken- och stäppländerna Sahara och Kalahari. Efter
regnets fördelning under året indelas således A. i
5 klimatiska bälten: 1. vinterregnbältet längs
Medelhafvet, 2. det norra regnlösa bältet (Sahara),
3. tropiska regnbältet, 4. södra regnfattiga bältet
(Kalahari) och 5. södra vinterregnbältet.

Det norra vinterregnbältet eller Medelhafszonen,
landsträckorna n. om 30°, har ett klimat, som
starkt påminner om Syd-Europas: en relativt
hög vintervärme, en varm regnlös sommar med
öfvervägande nordliga vindar, ringa luftfuktighet
och en djupblå, molnlös himmel. Typiskt utveckladt
är detta s. k. Medelhafsklimat emellertid blott i
kusttrakterna. Längre in i landet, på högslätterna och
i Atlasbergen, modifieras klimatet i öfverensstämmelse
med den tilltagande höjden på flere sätt. Den årliga
medelvärmen ligger mellan 17° och 21,5° C. (Oran och
Kairo), och skillnaden mellan sommar och vinter är
omkr. 13°. De inre högslätterna (sjottregionen)
utmärka sig däremot genom stora svängningar i
temperaturen. Termometern stiger om sommaren till
inemot 50° C., men faller vintertiden under noll
(stundom till -12° C.). Snö är därför tämligen
vanlig. Regnet är i Nord-Afrika starkt beroende af de
förhärskande vindarna. Under sommaren upphettas Sahara
och Sudan starkt, och under inflytande däraf blåsa
denna årstid öfver Medelhafstrakterna kraftiga torra
nordanvindar. Sommaren blir därför mer eller mindre
regnfattig, mer ju längre man kommer österut. Luften
är samtidigt ovanligt torr och genomskinlig, och
en molnlös, präktigt blå himmel hvälfver sig öfver
det varma landskapet. Endast längst ut mot v. är
luften fuktig, och starka dimmor från hafvet äro
vanliga. Om vintern däremot faller nederbörd,
beroende på det låga lufttryck, som denna tid
bildar sig. öfver Medelhafvet. Men förhållandet
är långt ifrån lika gynnsamt på alla ställen, och
särskildt aftager regnet starkt mot ö. Regnmängden
är i Alger 710 mm., i Alexandria 220 mm., men redan
något sydligare, i Kairo, knappt 30 mm. Östligare,
längs Röda hafvet, uteblir regnet stundom alldeles
flere år. Regnet faller i Nord-Afrika öfverallt i
korta skurar, och den tid det verkligen regnar är
därför endast ringa. Medelhafskusten hemsökes ofta
af torra stoftförande och brännande heta ökenvindar
(sirocko, samum, chamsin), oftast kanske under
tiden från febr. till juni. Få trakter på jorden
egna sig bättre än Sahara och Libyska öknen att
åskådiiggöra den oerhörda betydelse, som klimatet
har för ett lands utseende. Sahara är nämligen icke,
såsom man förr antagit, en gammal hafsbotten, utan
en meteorologisk bildning, hvars hela ökenlika
karaktär, hvars sanddyner och kulturfientliga
jord äro resultat uteslutande af dess egendomliga
klimat och framför allt af dess nästan totala brist
på regn. Om sommaren hvilar ett lågt lufttryck
öfver Sudan; öfver Sahara blåser därför en kraftig
nordöstpassad, som förhindrar bildning af de små
cykloner med uppstigande luft, hvilka äro villkor
för regn i dessa, trakter. Icke heller vinterregnen
norrifrån förmå i regeln tränga in i Sahara, ty om
vintern ligger öfver öknen ett högt lufttryck, och
i den centrala delen inträffa denna årstid antingen
vindstilla eller svaga vindar, som mot s. efter hand
öfvergå i nordöst-passaden. Då lufttrycket alltså icke
under någon årstid gynnar den uppstigande luftens
rörelse, hvaraf nederbörd är beroende, blir följden
att Sahara är ytterst regnfattigt, ehuru icke, som
man förr antog, fullkomligt regnlöst. Söderifrån
tränga de tropiska regnen tillfälligtvis fram till
Tibesti och Air, medan omvändt Tassilis och Ahaggars
bergländer stundom indragas i vinterregnbältet i
n. Luften är ytterst torr, och då det skyddande
hölje af vattenånga, som eljest reglerar jordens
uppvärmning, saknas, är

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:41:01 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfba/0143.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free