- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 1. A - Armati /
269-270

(1904) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Afrika

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Guineakusten blef 1884 förklaradt för tyskt
område. Urspr. omfattande blott ett par orter
på kusten, har det sedan utvidgats dels genom
ett tysk-franskt fördrag 1897, dels genom det
tysk-engelska s. k. Samoa-fördraget af 1899. I
april 1884, kort före Tysklands besittningstagande
af Sydväst-Afrika, bildades "Sällskapet för tysk
kolonisation", som utsände en expedition under
d:r Peters till Öst-Afrika, där ledigt land ansågs
finnas bakom det kustområde, som tillhörde sultanen
af Sansibar. Det lyckades Peters att vinna ett
område stort som Bajern (Usagara, Useguha m. m.),
hvilket 1885 togs i det Tyska rikets skydd. Sultanen
af Sansibar protesterade, men tvangs genom en
flottdemonstration att gifva efter samt dessutom
äfven bortarrendera kusten till det kort förut bildade
"Tyska östafrikanska sällskapet". Områdets gränser
reglerades dels genom 1886 med England och Portugal
ingångna fördrag, dels och hufvudsakligen genom den
ofvannämnda öfverenskommelsen med England 1890. Sedan
ett svårt negeruppror undertryckts, blef kolonien
förvandlad till en tysk rikskoloni. Tysklands kolonier
i Afrika ega sammanlagdt en areal af 2,325,860
kvkm. med 11,8 mill. inv.

Portugal är som kolonialmakt i Afrika äldre än alla
andra stater. Dess koloni Angola på västkusten har
betraktats som portugisisk ända sedan slutet af
1400-talet, då landet först upptäcktes; endast 1641
–48 var den i holländarnas ego. Några år yngre är
kolonien på östra kusten, vanligen kallad Mosambik,
ehuru dess officiella namn är "Estado d’Africa
Oriental". Men mer än kustremsorna egdes ej af
portugiserna, och de användes uteslutande för
slafexport samt voro bortglömda och af obestämda
gränser, ända tills de förr nämnda stormakterna på
1880-talet började söka nya besittningar i Afrika. Man
kastade nu lystna blickar äfven på de portugisiska
besittningarna, och Portugal har verkligen tvungits
till flera gränsfördrag (se ofvan), som i regel gått
emot portugisernas önskningar. Portugal eger dessutom
Kap-Verde-öarna samt i Guineaviken San Thomé och
Ilha de Principe, alla ända sedan deras upptäckande
på 1400-talet, samt ett område på Senegambiens
kust, hvarpå det likaledes sedan 1400-talet
gjorde anspråk, men som först genom en amerikansk
skiljedom af 1870 tillerkändes det gentemot Englands
anspråk. Detta område har betydligt utvidgats genom
en öfverenskommelse med Frankrike 1886. Äfven Madeira
och Azorerna äro portugisiska, alltsedan de upptäcktes
på 1400-talet, men räknas ej som kolonier, utan som
portugisiska provinser. Hela det portugisiska väldet i
Afrika beräknas till 2,129,333 kvkm. med 8 mill. inv.

Spanien eger sedan äldre tider öarna Fernando Po
och Annobom i Guineaviken, båda förvärfvade från
Portugal 1778. Vidare ockuperades 1843 ett litet
område norr om Kongo, kalladt Rio Muni, hvilket högst
väsentligt utvidgades genom ett fördrag med Frankrike
1900. Längre norrut egde Spanien på Saharas västkust
sedan gammalt ett från Portugal förvärfvadt fäste,
Rio de Oro, och 1887 förklarades hela kusten från Kap
Blanco till Kap Bojador för spansk. Områdets gränser
mot det franska Sahara uppgjordes genom ett fördrag
1900. Äfven på nordkusten af Marokko har Spanien
några punkter, "presidios", af hvilka Ceuta är
viktigast. Slutligen tillhöra Kanarieöarna Spanien
(sedan 1400-talet), ehuru
de nu räknas såsom spansk provins, ej som koloni. Alla
dessa besittningar hafva tillsammans en areal af
223,839 kvkm., med 873,500 inv.

Italien blef afrikansk kolonialmakt, då det 1879
öfvertog den af ångbåtsbolaget Rubattino redan 1870
köpta viken Assab med tillhörande stad vid Röda
hafvet; området förklarades för koloni 1882. Snart
förvärfvades där nya områden, bl. a. staden Massaua,
och 1890 sammanfattades de alla under namnet
Eritrea. Annekteringarna väckte misstroende och
fiendskap hos abessinierna; redan 1887 angrepo dessa
en italiensk trupp, och snart hörde strider med dem
till ordningen för dagen och tvungo italienarna att
offra mer på denna koloni, än de egentligen hade
råd till. Sedan konung Menelik icke utan deras hjälp
blifvit herre öfver hela Abessinien, slöts med honom
fördraget i Uccialli 1889, som tycktes göra Abessinien
till en italiensk skyddsstat. Förenade, lyckades bägge
makterna att vid Agordat 1893 i grund slå de från
väster anryckande dervischerna. Men snart uppstodo
tvister, som framkallade ett krig, hvari italienarna
1896 ledo ett förkrossande nederlag vid Adua,
hvilket tvang dem att genom fördraget i Addis-Abeba
erkänna Abessiniens oberoende och inskränkte dem till
kustområdet vid Röda hafvet. Italiens andra koloni
ligger vid Indiska hafvet och utbreder sig från Jub
öfver Kap Guardafui till gränsen af det brittiska
Somali-landet. Denna koloni kallas det italienska
Somali. Redan 1887 ställde sig ett par sultanat här
under italiensk öfverhöghet, området utvidgades 1889
och 1893, men det italienska inflytandet sträcker sig
i själfva verket ej långt från kusten. Italienarnas
besittningar i Afrika beräknas utgöra 247,300
kvkm. med 330,000 inv.

Ännu en europeisk makt, Turkiet, har stora anspråk
i Afrika, anspråk på öfverhögheten öfver Tunisien,
Tripolis och Egypten. Men endast i Tripolis tar
man någon notis om Turkiet, ty Tunisien behärskas
af Frankrike och Egypten af England. Tripolis
(med Bengari) anses utgöra 1,033,400 kvkm., med 1
mill. inv.

Om svenskarnas kolonisationsförsök i A. se
Afrikanska kompaniet.

Afrikas inhemska själfständiga stater af större
betydelse äro sålunda blott tre: Abessinien,
Marokko och Liberia, tills. 1,437,682 kvkm.,
samt Kongostaten, hvars tillkomst är en af de
intressantaste tilldragelserna i Afrikas nyare
historia. Den leder sitt upphof från Stanleys
epokgörande resor och skapades genom beslut på en
kongress i Berlin 1885 samt ställdes under konungens
af Belgien regering såsom neutralt område. Genom
en mängd gränstraktater har dess område närmare
reglerats. Dess areal är 2,252,780 kvkm. med
14 mill. inv. Utom nämnda stater finnas dock
områden utan egare, såsom en stor del af Sahara,
samt en mängd större och mindre småstater, hvilka,
om de än af européerna lagts inom någon af deras
intressesfärer, dock faktiskt äro oberoende. Hela det
område, som icke ingår i någon europeisk intressesfär
och ej heller tillhör någon af de här ofvan nämnda
inhemska staterna, utgör omkr. 10 mill. kvkm.
J. F. N.

Handel och samfärdsmedel. A:s förnämsta
produkter på världsmarknaden äro palmolja, palmkärnor,
företrädesvis från västkusten, kopra, kautsjuk,
hartser, elfenben, kaffe, strutsfjädrar, diamanter
och guld (företrädesvis från Syd-Afrika),

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:45:53 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfba/0161.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free