- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 1. A - Armati /
287-288

(1904) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Afrikanska sällskap, föreningar, som gjort Afrikas undersökning till sin uppgift - Afrikas stjärna, Kongostatens orden. Se Ordnar - Afrinning, den del af nederbörde, som från ett visst område afrinner genom öppna vattendrag - Afrodisi l. Afrodisiasm, sjukligt stegrad könsdrift - Afrodisia, grek. myt., fester till Afrodites ära. Se Afrodite - Afrodisiaka, medel, afsedda att stegra könsdriften - Afrodisiasm. Se Afrodisi - Afrodit, individ, hos hvilken könsorganen så förkrympts - Afrodit Berlin, miner. - Afrodite, grek. myt., "kärlekens gudinna"

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

stater i Europa, bl. a. den ofvannämnda i
Berlin. Oberoende af den internationella kommittén äro
"Società d’esplorazione commerciale in Africa" i
Milano (sedan 1879) och "Comité de l’Afrique centrale" i
Paris (sedan 1890), som arbetar på att förena franska
besittningar vid Medelhafvet med franska Kongo.

Afrikas stjärna, Kongostatens orden. Se Ordnar.

Afrinning, den del af nederbörden, som från ett
visst område afrinner genom öppna vattendrag. En flods
afrinning bestämmes säkrast genom periodiska mätningar
i flera kända tvärsektioner. Genom sammanställning
af flera mätningar i samma sektion erhålles en
afrinningskurva, som angifver den mot hvarje
förekommande vattenstånd svarande vattenmängden,
och genom observation af vattenståndets växlingar
kan man sedan beräkna afrinningen för hvarje dag af
året. Minimiafrinningen är af betydelse särskildt
för vattenkraftanläggningar, maximiafrinningen för
damm- och broöppningar. Ju närmare dessa gränser
ligga, dess bättre tillgodoses såväl allmänna som
enskilda intressen. Idealet är en konstant afrinning,
som stundom kan vinnas genom reglering af sjöar
eller konstgjorda bassänger. Jfr Sjöreglering.
J. G. R.

Afrodisi l. Afrodisiasm (af Afrodite,
kärlekens gudinna), sjukligt stegrad könsdrift.

Afrodisia, grek. myt., fester till Afrodites ära. Se
Afrodite.

Afrodisiaka (grek. afrodisiaka, af afrodisia,
älskogsnöjen), medel, afsedda att stegra
könsdriften och aflingsförmågan. Dylika medel
hafva förr användts i medicinen och i större
utsträckning af kvacksalfvare samt till
beredning af forna tiders kärleksdrycker (se
d. o.). De äro antingen skadliga eller overksamma.
(J. E. J-N.)

Afrodisiasm. Se Afrodisi.

Afrodit (af Afrodite, kärlekens gudinna), individ,
hos hvilken könsorganen så förkrympts, att könet ej
kan bestämmas. – Afroditism, tillvaro af
förkrympta könsorgan.

Afrodit Berlin (af grek. afros, skum),
miner., ett sjöskum till utseende liknande,
mjölkhvitt, ogenomskinligt mineral från
Långbanshyttan i Värmland (H6 Mg, Si, O15).
A. HNG.

Afrodite (grek. Aphrodite lat. Aphrodite),
grek. myt., "kärlekens gudinna" i en omfattning så
vidsträckt, som endast naturreligionen kunde gifva
detta ord. Det betecknar allra först den kärlekens
alstrande kraft, som genomtränger hela universum,
den kosmogoniska skapelsedriften. Vidare betecknar
det den alstrande driften i det organiska lifvet,
framför allt i släktets fortplantning. Från denna
naturreligionens äldsta synpunkt förklaras, att vi
i denna gudoms dyrkan finna en sällsam förening af
det sköna och det vedervärdiga, af det upphöjda och
det låga, af sedligt och osedligt. Dock måste man
därvid uppmärksamma, att A:s dyrkan ursprungligen
ej är grekisk, och att grekerna under sin bättre tid
företrädesvis utvecklade de skönare beståndsdelarna
i denna dyrkan.

Utan tvifvel hade grekerna ursprungligen i Dione en
kärleksgudinna, som hade sin motsvarighet i romarnas
Venus och nordboarnas Fröja. Men Dione undanträngdes
af den från de semitiska folken upptagna A. (den
syriska Astarte). Hufvudsätena för denna gudinnas
äldsta dyrkan bland grekerna
voro tvenne öar, som stodo i liflig handelsförbindelse
med orienten, nämligen Cypern och Kythera (nu
Cerigo). Från dessa öar utbredde sig hennes
dyrkan öfver det egentliga Grekland och dess
kolonier. Särskildt voro Korinthos och trakten
af berget Eryx på Sicilien bekanta för sin
Afrodite-dyrkan.

A. är enligt Homeros dotter af Zeus och Dione. Enligt
den af Hesiodos framställda orientalisk-grekiska
uppfattningen uppkom hon ur hafvets skum och steg
först i land på Cypern; däraf ett af hennes binamn:
anadyoméne, den ur hafvet uppdykande.

I förhållande till naturlifvet framträder A. på
olika sätt: 1. Hon var den himmelska A. i inskränkt
mening. Såsom luftrymdens gudinna dyrkades hon
både på Mindre Asiens kuster och i Grekland. Såsom
stormvädrets och blixtens gudinna tänktes hon krigisk:
på Kythera och i Sparta framställdes hon därför
beväpnad, och i Tebe dyrkades hon jämte Ares. Såsom
gudinna för de himmelska företeelserna och dessas
lagar var hon tillika ödets gudinna.

2. I egenskap af härskarinna öfver hafvet verkade
hon som en vind- och vågstillande makt samt dyrkades
i hamnar och på kuster.

3. Från jordelifvets synpunkt var A. mycket mer
allmänt känd, näml. som trädgårdarnas, lustparkernas,
blommornas, vårens och vårstämningens fagra gudinna.
Åt henne var våren helgad med alla dess blommor,
särskildt myrten och rosen, och hon dyrkades under
denna årstid såsom den gåfvorika, den fruktbara.
Under en naturmytisk uppfattning dyrkades hon jämte
Adonis. Föreställningen om A. såsom Hephaistos’
maka har uppstått på Lemnos, där de båda dyrkades
såsom naturmakter. A:s hufvudfest firades under
våren i blommande lundar med musikaliska täflingar,
ringdansar och oblodiga offer, mestadels nattetid.
Dessa fester urartade ej sällan till utsväfningar.

I förhållande till människolifvet är A. 1. skönhetens
(den kvinnliga skönhetens)
gudinna. Upprunnen ur
ett yppigt och vekligt folks fantasi, stod hon, den
allenast i skönhet, i konsten att smycka sig och i
kärlekens värf kunniga gudinnan, i början ej högt
hos de krigiske grekerna. Dock är hennes makt öfver
sinnena oemotståndlig. Hennes ögon, blick, mun,
nacke, barm målas med de mest tjusande färger och
bilder. Städse åtföljes och betjänas hon af chariterna
(se d. o.). Åt henne tillerkände Paris skönhetens
pris framför Hera och Athena, hvarför hon också i
trojanska kriget stod på trojanernas sida.

2. Vidare är A. kärlekens gudinna, härskarinna
öfver såväl människors som gudars hjärtan. Hon
eger kärlekens förföriska gördel, "som gömmer
alla tjusningsmedel, kärlek och trånad och
smekande böner, hvilka bedåra till och med den
förståndiges sinnen". Hon ledsagas af Eros och
de poetiska personifikationerna Himeros (trånad),
Pothos (längtan) och Peitho (det smekande talet).
Hennes makt fick Helena pröfva, äfvenså Medea. Ariadne
och Faidra. Hennes älsklingar voro bland andra Paris
och Æneas.

3. I äldre tider var A. en äktenskapets och
familjelifvets samt släktförbindelsernas gudinna,
då ju alla sedliga och borgerliga inrättningar hvila
på familjens grundande och tillväxt. Såsom en mäktig
äktenskapsgudinna anropades hon vid förmälningar.
Flerstädes ärades hon såsom släktföreningarnas
(se Fratrier), ja jämväl såsom det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:41:01 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfba/0170.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free