Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Afståndsmätning (Distansmätning). 1. Geod. - Afståndsmätning. 2. Krigsv.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
från hvarandra placerade syftbrickor eller ock
(för militära ändamål) ett annat föremål af kända
dimensioner (t. ex. en upprättstående man). I dessa
fall befinner sig parallaxvinkeln vid instrumentet. I
andra fall befinner den sig vid målet och baslinjen
vid instrumentet, hvilket medför den fördelen, att
ingen medhjälpare behöfver sändas bort till punkten
i fråga.
Till det förra slaget af afståndsmätare hör
Reichenbachs (uppfunnen i början af 1800-talet). Denna
afståndsmätare har stor användning inom geodesien,
äfven för grafisk mätning, och utgöres af en tub,
där hårkorset har tre horisontella trådar, de båda
yttersta på lika afstånd från den mellersta. När på
nivelleringsstången afläses vid både den öfversta och
den nedersta tråden, blir skillnaden stor för stora
afstånd och liten för små afstånd. I själfva verket
blir afståndet mycket nära direkt proportionellt till
nämnda skillnad och kan sålunda erhållas därigenom
att densamma multipliceras med ett konstant tal,
som vanligen är 100. Afståndet är således så
många meter, som det antal centimeter, hvilket af
nivelleringsstångens gradering rymmes emellan de båda
yttersta trådarna. När tuben i kuperad terräng måste
intaga en lutande ställning, medan nivelleringsstången
alltjämt hålles vertikalt, erfordras en särskild
korrektion för att erhålla det rätta horisontella
afståndet. En af de mekaniska anordningar, som
konstruerats för att automatiskt erhålla reduktionen
till det horisontella afståndet, är uppfunnen af
kommisionslandtmätaren Ljungström. Jämförlig med
den reichenbachska är den af Sanguet konstruerade
kontakt-distansmätaren. – Den stampferska
afståndsmätaren betjänar sig af en nivelleringsstång
med två fasta syftbrickor, och med instrumentet,
som egentligen utgöres af ett nivelleringsinstrument
med väl arbetad elevationsskruf, uppmätes vinkeln
emellan brickorna. Denna vinkel erhålles då uti
antal hvari på elevationsskrufven, och afståndet
till stången blir direkt proportionellt emot
brickornas inbördes afstånd samt i det närmaste
omvändt proportionellt emot antalet hvarf på
skrufven. Stampfers afståndsmätare kan ej, såsom den
reichenbachska, användas på mätbordet för grafisk
mätning. Bland afståndsmätare af det senare slaget
kan nämnas reflexions-afståndsmätaren, som grundar
sig på sextantens idé, hvarjämte bör nämnas att de
mycket ofta förekommande geodetiska teodoliterna med
excentrisk tub (denna fäst i horisontalaxelns ena ända
i stället för i dess midt) synnerligen väl för afstånd
under 1,000 meter lämpa sig till afståndsmätare genom
signalens inriktande med tuben i läget till vänster
och till höger.
Med Unges telemeter kunna ganska stora afstånd (om
5 till 15 kilometer) mätas därigenom, att baslinjen
göres relativt stor, näml. 10 till 20 meter. Denna
baslinje bestämmes efter samma princip, som ligger
till grund för den reichenbachska distansmätaren och
uppmätes emellan två till instrumentet hörande stativ,
hvarefter ett mot parallaxen svarande mått bestämmes,
och afståndet blir, likasom vid Stampfers instrument,
direkt proportionellt mot baslinjen och omvändt
mot parallaxen. Unges telemeter har visat sig mycket
lämplig bl. a. vid topografisk mätning i fjälltrakter.
E. J.
2. Krigsv. De afståndsmätare, som användas under
eldstrider, då det är af stor vikt att de å eldvapnen
befintliga riktmedlen äro inställda för rätt
afstånd, indelas i två hufvudgrupper: geodetiska
och stereoskopiska.
a. De geodetiska instrumenten grunda sig därpå att
en bas (b) är uppmätt eller på förhand känd.
För att erhålla afståndet (a) måste man uppmäta eller
insyfta vinkeln (v); afståndet blir då a = b cot v.
Instrumenten äro af tre slag, beroende på huruvida
basen befinner sig 1) vid målet, 2) vid skjutplatsen,
utom instrumentet, eller 3) inom instrumentet.
Instrument af förstnämnda slag tillerkändes förr
militär betydelse, emedan man ansåg sig kunna mäta
afstånd till ryttare, stående karlar eller andra
föremål, för hvilkas höjd ett visst medelmått kan
bestämmas. Med den nutida krigföringen är detta
emellertid omöjligt. För fredsöfningar användes dock
vid svenska infanteriet ett instrument af denna typ,
den s. k. distanstuben (se d. o.), som
likväl ej är praktisk, enär den kan mäta endast till
punkter, hvarest stången blifvit upprest.
Instrument af andra slaget, då basen befinner sig vid
skjutplatsen, fordra i allmänhet särskilda mätningar
i basens båda ändpunkter, hvarigenom vinkeln (v)
insyftas. Basen uppmätes med måttband, stegning
eller särskild afståndsmätning. Då basen är mätt och
vinkeln (v) insyftad, afläses eller beräknas afståndet
(a). Till denna grupp höra Unges, Wallgrens, Pocks,
Gautiers och Souchiers instrument.
Instrumenten af tredje slaget, där basen befinner
sig inom instrumentet själf, äro de modernaste samt
hafva först på senaste tiden kunnat göras tillräckligt
enkla, hållbara och noggranna, men i och med detsamma
också blifvit de mest användbara för fältbruk. De
fordra ringa öfning och mätningstid, kunna användas i
all slags terräng samt äro oberoende af mätställningen
och målets beskaffenhet. Det mest framstående af denna
grupp är ett engelskt instrument "Barr and Stroud"
b. De stereoskopiska instrumenten, hvilka tillhöra den
senaste tidens uppfinningar, skilja sig principiellt
från alla föregående, därigenom att det här ej
är frågan om egentlig mätning, utan om förstärkt
bedömning af afståndet. Bedömningsförmågan grundar
sig på afståndet mellan ögonen, hvilket gör att
hvartdera ögat uppfångar olika bild af det betraktade
föremålet. Instrumenten utgöras af en dubbelkikare,
hvars objektiv äro utflyttade på större afstånd från
hvarandra (0,5–1 m.). Uppfinningen är patenterad af
Karl Zeiss.
Inom de olika vapenslagen verkställes
afståndsmätningen på olika sätt. Infanteriet har
största behofvet af afståndsmätning, emedan man där
ej kan verkställa inskjutning. Ett godt instrument
är ock relativt lätt funnet, enär fordringarna kunna
begränsas till mätning inom 2,500 m. med högst 5 %
fel. Ännu (1903) användas blott äldre instrument,
såsom Pocks i Sverige, Souchiers i Frankrike och
Ryssland. "Barr and Stroud" erkännes dock numera
såsom det lämpligaste.
Fältartilleriet har relativt svårt att finna
ett godt instrument och kan äfven ersätta ett
sådant med inskjutning. Höga fordringar ställas på
mätningsförmågan, näml. mätning intill 6,000 m. med
högst 5 % fel. Blott äldre instrument äro i bruk,
såsom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
