- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 1. A - Armati /
305-306

(1904) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Aftenbladet, norsk politisk daglig tidning - After, gammaltysk prepos. - After, bergsv. - Afterkristaller. Se Pseudomorfoser - Afthonios, grekisk sofist och retor - Aftit, en till prydnadsföremål använd, guldliknande legering - Aftonbladet, en i Stockholm utgifven daglig politisk tidning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

började den småningom blifva politisk. Först sedan
tidningens nuv. egare och redaktör, A. Schibsted,
i slutet af 1870-talet öfvertog den administrativa
ledningen, vann tidningen efter hand rang som ett af
landets inflytelserikaste konservativa pressorgan. Med
en för norska förhållanden sällsynt frikostighet
knötos utmärkta förbindelser inom och utom Norge,
många goda pennor engagerades i tidningens tjänst,
äfven för den populärvetenskapliga afdelningen,
och i synnerhet på reportagets område nådde
tidningen mycket högt. Bland dess medarbetare märkas:
S. F. Bætzmann, G. F. Hagerup, Bredo Morgenstierne,
Kr. Randers, Kr. Winter-Hjelm (sedan mer än tjugu
år korrespondent i Stockholm) m. fl. Sedan 18
dec. 1885 utgifves tidningen två gånger om dagen
i stort folioformat, ofta med flera bilagor,
i en upplaga af nära 12,000 ex. Tryckningen sker
medelst den mest tidsenliga rotationspress. Genom
donation af 50,000 kr. stiftade redaktör
Schibsted och hans hustru i maj 1903 en pensions-
och understödsfond för den fasta personalen i
tidningens tryckeri, expedition och räkenskapskontor,
O. A. Ö.

After, gammaltysk prepos. med bet. efter,
bakom. Nyttjas stundom i sammansättningar för att
utmärka någonting falskt, oäkta. I svenskan förekomma
afterliberalism (Tegnér), afterromantik m. fl.

After, bergsv., det obetydligt malmhaltiga
bergartspulver, som vid bokade malmers vaskning
bortslammas från det kvarvarande, jämförelsevis rika
malmpulvret.

Afterkristaller. Se Pseudomorfoser.

Afthonios (grek. Aphthonios, lat. Aphthonius),
grekisk sofist och retor i Antiokia, lefde i
slutet af 3:e eller i det 4:e årh. e. Kr. Han
är författare till Progymnasmata rhetoriká
(lättast tillgängl. i de af Walz och Spengel
utgifna samlingarna af "Rhetores græci"), hvilket
arbete ända in i 17:e årh. allmänt nyttjades till
lärobok i retorik. Efter mönstret af sin föregångare
Hermogenes behandlade A. den s. k. krian (se Kria),
hvilken efter honom blifvit kallad den aftoniska.
A. M. A.

Aftit, en till prydnadsföremål använd, guldliknande
legering af 800 delar koppar, 170 d. guld, 25
d. platina och 10 d. volframsyra.

Aftonbladet, en i Stockholm utgifven daglig
politisk tidning. Den uppsattes 1830 – första numret
utkom 6 dec. – af dåv. notarien i Bergskollegium
L. J. Hierta, hvilken afsåg att åvägabringa ett
oberoende och på samma gång lättläst organ för
liberalismens åskådningssätt och reformsträfvanden
samt därmed afhjälpa en kännbar brist i den dåtida
svenska pressen. Tidningens namn hade valts med
afseende därpå, att den utgafs om aftnarna, under
det öfriga dagliga tidningar i Stockholm på den
tiden utkommo om morgnarna. Detta tidningsföretag
blef af stor betydelse för den periodiska pressens
utveckling i Sverige. Till den framgång, Aftonbladet
redan från början rönte, bidrog icke oväsentligt den
häftighet, med hvilken tidningen angreps af de gamla
pressorganen, hvarigenom allmänhetens uppmärksamhet
riktades på densamma och på dess bestämda uttalanden i
frisinnad anda rörande såväl inländska som utländska
förhållanden. En förut inom de svenska tidningarna
icke känd fullständighet i meddelandet af notiser
gjorde dessutom Aftonbladet snart oumbärligt för
många, och tidningens styrka i polemiken, hvilken,
såsom utgifvaren själf yttrat, "aldrig
var surmulen", bibehöll och ökade det intresse,
med hvilket företaget omfattades. Ännu större och
allmännare blef deltagandet för detsamma genom de
förföljelser från de maktegandes sida, för hvilka det
efter hand blef föremål, särskildt till följd af sina
angrepp på det inkonstitutionella godtycket i Karl
Johans sätt att styra. Den då för tiden kvarstående
"indragningsmakten" tillämpades 1835–38 på Aftonbladet
14 gånger, sedan upprepade åtal mot utgifvaren föga
uträttat, och dessa förföljelser tvungo Hierta att
tillgripa det s. k. ansvaringssystemet
(se Indragningsmakt).

Hierta bibehöll i 21 år, eller till utgången af
1851, ledningen af Aftonbladet, som under denna
tid utvecklade sig till den största samt mest
lästa och inflytelserika bland landets dagliga
tidningar – mäktigt bidragande att väcka och
underhålla den allmänanda, den kärlek till
frihet och framåtskridande, som burit frukter i de
under denna tid och sedermera vunna politiska och
sociala reformerna, i en humanare lagstiftning,
i en förbättrad folkupplysning. Att göra det
konstitutionella och representativa systemet till
en sanning; att beifra maktmissbruk hos myndigheter
af alla slag; att få de skrankor undanröjda, som
tryckte näringslifvet och lade hinder i vägen för
det fria varubytet; att få den för de tjänande
samhällsklasserna förnedrande husagan afskaffad;
att ur lagstiftningen få de affliktiva straffen
utplånade; att få den lika arfsrätten erkänd: dessa
voro de hufvuduppgifter, för hvilka Aftonbladet
under Hiertas ledning städse kämpade.

Bland mera framstående medarbetare i
A. B. under Hiertas ledning förtjäna nämnas
A. Möller, N. Arfwidsson, A. Lindeberg, Gustaf
Hierta, M. J. Crusenstolpe, K. F. Ridderstad,
J. P. Theorell, O. P. Sturzen-Becker, Georg Scheutz,
K. J. L. Almquist, S. A. Hedlund, H. O. Schönbeck
och K. H. Rydberg.

Med ingången af år 1852 öfvertogs förlagsrätten
till A. B. af ett konsortium af fem personer:
K. F. Bergstedt, som blef hufvudredaktör,
P. E. Svedbom, G. Lallerstedt, K. P. Lilljeborg och
J. Wahlström. Efter Wahlström inträdde såsom delegare
Aug. Sohlman och efter Lilljeborg P. R. Tersmeden,
båda likaledes medarbetare i tidningen. Under
Bergstedts ledning verkade A. B. för bl. a. utvidgad
religionsfrihet och skattereformer. Mot slutet af 1855
frånträdde Bergstedt redaktörskapet, som öfvertogs af
P. E. Svedbom (se härom Warburgs uppsats om Bergstedt
i Nord. tidskr. 1903). Det innehades af Svedbom
till hans frånfälle, 7 okt. 1857, då Aug. Sohlman
blef hufvudredaktör, med hvilken befattning denne
fortfor till sin död, 5 juli 1874, undantagandes
vintern 1869–70, då tidningens ledning innehades af
A. V. Dufva. Under Sohlman kämpade A. B. kraftigt för
bekännelsefriheten; det tog en synnerligen verksam del
i striden för representationsreformens genomförande
samt ifrade för nationalförsvarets ordnande och
stärkande, för ett närmande mellan de skandinaviske
stamfränderna, för folkhögskolesaken och andra
betydelsefulla kulturfrågor m. m. Efter Sohlmans
frånfälle ombesörjdes utgifningen provisoriskt af
K. E. Ekgren till 1 sept. 1874, då Ad. Hedin inträdde
såsom hufvudredaktör, i hvilken befattning han
kvarstod till 24 maj 1876. Under Hedins redaktörskap
leddes tidningen i utprägladt frisinnad anda.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:41:01 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfba/0181.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free