Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ahlden, köping i preuss. regeringsomr. Lüneburg - Ahlefeld, gammal holsteinsk adelssläkt - Ahlefeldt (ej Ahlefeld), Charlotte Sophie Louise Wilhelmine von, född von Seebach, tysk romanförfattarinna, mest känd under pseudonymen Elise Selbig - Ahlenius, Karl Jakob Mauritz - Ahlfeld, Johann Friedrich - Ahlgren, Ernst, pseudonym för författarinnan Viktoria M. Benedictsson - Ahlgrensson, Fritz August - Ahl-i-hadis, de indiske vahhabiterna (se d. o.) - Ahlman, Per Zacharias - Ahlman, Martin Erik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Georg I:s frånskilda gemål, Sofia Dorotea, under
bevakning och kallades därför prinsessan af A.
Ahlefeld [-fellt], gammal holsteinsk adelssläkt,
som första gången namnes 1320. Den förgrenade sig
under de sönderjylländske hertigarna af Abels ätt
till Slesvig och därifrån till det öfriga Danmark samt
äfven till Norge. - En Hans A. stupade i slaget vid
Hemmingsted i Ditmarsken 1500. Han hade i striden
fört det danska riksbaneret, Dannebrogen, som vid
detta tillfälle gick förloradt. - Godske A.,d. 1541,
var den siste katolske biskopen i Slesvig. - Klaus A.
(1617-78) och Hans A. (1624-94) utmärkte
sig under Köpenhamns belägring 1658-59, särskildt vid
stormningen 11 febr. 1659, samt i slaget vid Nyborg 14
nov. s. å. Klaus hade redan 1644 stridt som öfverste
i Skåne, och Hans hade 30 jan. 1658 sökt hindra
Karl X Gustafs öfvergång öfver Lilla Belt. Klaus,
som 1648-54 hade varit gift med Kristian IV:s yngsta
oäkta dotter, Elisabet, var 1661-65 öfverbefälhafvare
i Norge och blef 1672 fältmarskalk. - Frederik A.,
f. 1623, blef 1661 ståthållare i Köpenhamn och
1663 i den kungliga delen af hertigdömena. Han
utöfvade stort inflytande på rikets styrelse, i
synnerhet under Kristian V, men trängdes en tid i
skuggan af Griffenfeld. Med denne var han urspr.
i godt förstånd och understödde honom 1675 i hans
företag att på nytt bringa hertigen af Gottorp i
länsförhållande till Danmark, men 1676 bröt A. med
Griffenfeld och medverkade till hans fall. A. blef
därefter storkansler och fortsatte sträfvandena att
återvinna Slesvig. Det lyckades honom också 1684 att
få den hertigliga delen indragen under kronan (intill
1689). A. var mäkta rik. Han ärfde 1657 hälften
af det stora godset Sögaard vid Aabenraa, inköpte
1661 återstoden och sedermera tillika Graasten,
där han lät bygga ett präktigt slott. Genom sitt
giftermål med Kr. Rantzaus dotter, 1658, kom han i
besittning af Langeland och blef 1672 länsgrefve;
hans ätt innehar ännu detta grefskap. A. dog 7 juli
1686. Se "Frederik A. og hans efterslægt" (1897). -
År 1785 fick en Ahlefeld efter sin mormoder det norska
grefskapet Laurvig, och familjen antog därefter
namnet Ahlefeld-Laurvigen. Detta grefskap såldes
1805 och ersattes med ett fideikommisskapital. Se
vidare L. Bobé, "Slægten A:s historie" (1901).
E. EBG.
Ahlefeldt (ej Ahlefeld), Charlotte Sophie Louise
Wilhelmine von, född von Seebach, tysk
romanförfattarinna, mest känd under pseudonymen
Elise Selbig, f. 1781, d. 1849, gifte sig 1798
med godsegaren J. R. von Ahlefeldt, från hvilken
hon dock skildes 1807. Bland hennes många romaner,
som utmärka sig genom ett ledigt framställningssätt
och världskännedom, må nämnas Franciska und Aenneli
(1813, öfv. 1816).
Ahlenius, Karl Jakob Mauritz, geograf, f. 10
febr. 1866 i Tanum, Bohus län, blef student i
Upsala 1884, filos. licentiat 1893, filos. doktor
1895 samt docent i geografi s. å. och docent i
historia 1896. A. har författat flera afhandlingar,
hufvudsakligen i geografiens historia: Olaus Magnus
och hans framställning af Nordens geografi (1895,
grad. afh.), Die älteste geographische kenntniss von
Skandinavien (Eranos 1898), Beiträge zur kenntniss der
seenketten-region in Schwedisch-Lappland (Bull. of
geol. Inst. of Upsala 1900), Till kännedomen om
Skandinaviens geografi och kartografi under 1500-talet
(Human. vet. samf. skr. 1900), Ångermanälfvens
flodområde (1903) m. m. Dessutom har han skrifvit
flera populära skrifter i samma ämne.
Ahlfeld [-fellt], Johann Friedrich, tysk predikant i
strängt luthersk anda, f. 1810, d. 1884, sedan 1851
pastor vid Nikolaikyrkan i Leipzig. Flere af hans
utmärkta predikningar och kristliga betraktelser
hafva blifvit öfversatta på svenska.
Ahlgren, Ernst, pseudonym för författarinnan Viktoria
M. Benedictsson.
Ahlgrensson, Fritz August, teaterdekorationsmålare,
f. 31 jan. 1838 i Stockholm, gjorde där sina
grundläggande studier hos Westin och Emil Roberg,
hvarefter han genom besök i Europas större städer,
i synnerhet Paris och Wien, utbildade sig till en i
sitt fack framstående konstnär. Under Robergs sjukdom
1858 tillförordnades A. att sköta dennes befattning
vid kungl. teatern, och följande året framträdde
han med dekorationerna till operan Gustaf Vasa. Han
utnämndes 1863 till ordinarie dekorationsmålare
och kostymordonnatör vid de kungl. teatrarna,
hvilken plats han lämnade 1868, då han tillsammans
med L. Josephson upprättade Mindre teatern i
Stockholm. Året därefter flyttade han till Köpenhamn,
vid hvars kungl. teater han tog anställning, var
1871-74 åter i Stockholm, därefter ännu en gång bosatt
i Köpenhamn och anställd vid dess kungliga teater,
vistades sedan i Paris till 1883. Död i Stockholm
26 okt. 1902. - Ahlgrenssons scenerier vittna om rik
uppfinningsgåfva; de äro karakteristiska och korrekta
samt ega en glänsande kolorit. Bland hans förnämsta
arbeten må nämnas dekorationerna till Judinnan,
Rienzi, Afrikanskan, Den flygande holländaren,
Lohengrin, alla i Stockholm, samt de för Köpenhamns
teatrar utförda dekorationerna till Trymskviden,
Kort Adeler och Hærmendene på Helgeland.
Ahl-i-hadis, de indiske vahhabiterna (se d. o.).
Ahlman, Per Zacharias, ämbetsman, f. 1734 i Okome
socken i Halland, befordrades till sekreterare
i Järnkontoret 1763, till advokat-fiskal i
Kommerskollegium 1770 och fick titel af lagman
1782. Såsom sekreterare i bondeståndet vid 1789
års riksdag var han en af Gustaf III:s förnämste
medhjälpare vid genomförandet af planerna för
utvidgningen af konungamakten. Han fick en plats
i den s. å. bildade Rikets allmänna ärendens
beredning och förordnades till underståthållare
i Stockholm 1790. Vid riksdagen i Gäfle 1792
var A. ånyo sekreterare i bondeståndet. Af
förmyndareregeringen "befordrades" han mot sin vilja
1792 till vice president i Vasa hofrätt. Död 1802.
H. H.*
Ahlman, Martin Erik, teolog, f. i Lund 1773,. d. där
1844, fick sin skolbildning i sin födelsestad,,
hvarest han 1788 blef student och 1793 filos.
magister. A., som tidigt utmärkte sig för skarpsinne
och grundliga kunskaper, blef 1799 prästvigd,
1803 docent i ekonomi vid Lunds universitet, 1810
e. o. adjunkt och 1812 direktor för det nyss förut
inrättade teologiska seminariet samt 1816 professor i
dogmatik och moralteologi. I denna egenskap verkade
han i 28 år som lärare och lyckades därunder i
betydlig mån höja och reformera den teologiska
bildningen. Han lofordades af sina samtida icke
endast för lärdom, utan äfven för rättvisa och för
sin "säkra och oförvillade blick vid bedömandet af
vetenskapliga förtjänster" samt för sin oegennytta,
af hvilken Lunds universitet fick röna flere
prof. A. författade bl. a. Förslag till fred mellan
olika tänkande teologer (1828), Om Jesu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
