Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Aischylos, berömd grekisk sorgespelsdiktare - Aisja. Se Ajesja - Aisne. 1. Flod i Frankrike - Aisne. 2. Departement i norra Frankrike - Aisne-kanalen. Se Frankrike - Aisne-Marne-kanalen. Se Frankrike - Aison, konung uti Iolkos i Tessalien, fader till Iason - Aisopos, den förnämste företrädaren för fabeldiktningen - Aiss, mus. - Aistulf, konung öfver langobarderna (se d. o.) - Ait., i naturvetenskapliga namn förkortning för den skotske botanisten Will. Aiton - Aitchison. 1. George A. - Aitchison. 2. Sir Charles Umpherstone A. - Aitolia. Se Etolien - Aitolos, grek. sag. - Aiton, William - Aitonia, bot. Se Aiton - Aitzema, Lieuwe van
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
af konung Hiero i Syrakusa till Sicilien, hvarest
han äfven någon tid förut hade vistats, och afled
där i Gela år 456 f. Kr. A. har med rätta blifvit
kallad skaparen af det grekiska sorgespelet, i det
han utbildade den form, som detta framgent behöll
och anvisade hjältesagan som dess ämnessfär. Då före
honom Thespis, jämte den talrika kören, användt blott
en enda skådespelare, inskränkte A. körpartierna och
tillade en andre skådespelare, hvarigenom en egentlig
dramatisk dialog möjliggjordes. Äfven åt de yttre
sceniska anordningarna egnade han omsorg. Han uppfann
koturnen, förbättrade maskerna, gaf väckelse åt
dekorationsmåleriet och införde ett teatermaskineri,
som t. o. m. möjliggjorde scenförändringar (t. ex. i
Eumeniderna).
- Hans språk är kraftfullt och rikt på djärfva
bilder; hans hjältar äro tecknade öfvermänskligt
stora, kanske mera typiska än karakteristiska;
planläggningen är ytterst enkel, och hans stycken
bäras af religiös stämning. A. är skaparen af den
dramatiska karaktären, men någon karaktärsutveckling
skildrar han icke. Med A. upphörde den grekiska
tragedien att vara en blandning af komiska och
patetiska element, den blef ett strängt allvarligt,
idealt drama.
- Det ursprungliga antalet af hans verk
uppgifves än till 70, än till 90, men af dessa
finnas dock numera endast 7 fullständigt
bibehållna, näml. 1) De skyddsökande, som förefaller
ålderdomligast och anses hafva varit första ledet i en
trilogi (d. v. s. sammanhängande följd af tre dramer);
2) Perserna, uppförd 472 i Aten till förhärligande
af segern vid Salamis, midtstycket i en för öfrigt
förlorad trilogi; 3) Den fjättrade Prometheus, det
första skådespel, där en karaktär skildras, en af den
antika poesiens skönaste, men äfven mest svårtolkade
skapelser, första stycket af en trilogi; 4) De sju
mot Tebe, slutstycket i en trilogi, och liksom det
förra endast bevaradt i en senare bearbetning;
den i sin helhet bevarade trilogien Oresteia,
som uppfördes 458 och bestod af 5) Agamemnon, 6)
De grafofferbärande och 7) Eumeniderna. Oresteia
är den enda trilogi, som kommit till vår kännedom
och innehåller en för det grekiska dramat ovanligt
fullständigt utförd handling. A. blef nämligen utan
efterföljare i den trilogiska kompositionen.
Alla A:s arbeten äro öfversatta till svenska af
V. F. Palmblad (1841-45), "De sju mot Thebe" af
A. M. Alexanderson (1868), "Den fjättrade Prometheus"
af H. Solander (1875), "Agamemnon" af B. Risberg
(1890). En kritisk upplaga af A:s samtliga arbeten
utgafs af Wecklein 1885, "De grafofferbärande"
(1896) och "Oresteia" (1899-1900) utgåfvos af
Wilamowitz-Möllendorf. Se vidare Croiset, "Histoire
de la littérature grecque.".
Aisja. Se Ajesja.
Aisne [än]. 1. Flod i Frankrike. Den rinner upp
i depart. Meuse och faller ut i Oise, ofvanför
Compiègne. 279 km. lång. - 2. Departement i norra
Frankrike, 7,427 kvkm. 535,583 inv. (1901). Hufvudstad
Laon. Norra delen af A. är slättland, den
södra uppfylld af höjder. Klimatet är högst
föränderligt, och utsädet blir ofta skadadt genom
nattfroster. Såväl åkerbruk som industri äro högt
uppdrifna.
Aisne-kanalen [än-]. Se Frankrike.
Aisne-Marne-kanalen [än-marn-]. Se Frankrike.
Aison (grek. Aison, lat. Æson), konung uti Iolkos
i Tessalien, fader till Iason.
Aisopos (grek. Aisopos, lat. Æsopus), den
förnämste företrädaren för fabeldiktningen hos
grekerna. A. var en samisk slaf och lefde vid midten
af 500-talet f. Kr. I egenskap af sin tids berömdaste
fabelberättare blef han af folktraditionen ansedd
som författare till de urgamla grekiska fablerna,
hvilka sedan kommit att gå under hans namn. Hans lif,
om hvilket föga är bekant, utsmyckades med åtskilliga
dikter; så skulle han åtnjutit Kresus’ gunst och
varit hans sändebud till Delfi m. m. I litterärt
afseende äro A:s fabler märkliga därigenom att i
dem den grekiska böjelsen för reflexion för första
gången framträder. De hafva genom öfversättningar
införlifvats med snart sagdt alla västerländska
litteraturer. Den tidigaste svenska upplagan är af år
1603. Se Hausrath, "Untersuchungen zur überlieferung
der äsopischen fabeln" (1894). - En stympad bild af
A. finns i Villa Albani i Rom.
Aiss [ajs], mus., elfte tonen i kromatiska skalan,
eller a höjdt med en half ton; förväxlas enharmoniskt
med b.
Aistulf, konung öfver langobarderna (se d. o.).
Ait., i naturvetenskapliga namn förkortning för den
skotske botanisten Will. Aiton.
Aitchison [ei’t*is*n]. 1. George A., engelsk arkitekt,
studerade på 1840-talet vid konstakademien och
universitetet i London, tjänstgjorde flere år som
examinator i byggnadskonst och dekorativ konst samt
blef 1887 professor vid konstakademien. A. har
byggt Founders’ hall och "Royal exchange assurance’s"
byggnad i London samt dekorerat Kensington-palatset
och flere högadliga hus. Han har erhållit pris vid
åtskilliga världsutställningar. Förutom bidrag till
"National biography" har A. skrifvit om ornamentik
o. d. Han valdes 1901 till ledamot af svenska
konstakademien.
2. Sir Charles Umpherstone A., anglo-indisk ämbetsman,
f. 1832, d. 1896, var en af lord Lawrence’s
mest betrodde medhjälpare och slutligen 1882-88
viceguvernör i Punjab. Mest bekant är A. som utgifvare
af den för Indiens historia synnerligen värdefulla
urkundsamlingen "A collection of treaties, engagements
and sunnuds relating to India and neighbouring
countries" (11 d., Calcutta 1862-92), i hvilken till
hvarje fördrag fogas en sakrik historisk inledning.
V. S-G.
Aitolia. Se Etolien.
Aitolos (grek. Aitolos), grek. sag., en son af
Endymion, fick i Olympia genom kapplöpning täfla med
sina bröder, Paion och Epeios, om arfsföljden
till tronen i konungariket Elis och blef efter den
sistnämnde, som afgick med segern, men dog barnlös,
konung där. Sedan måste han dock fly och stiftade ett
nytt rike i trakten af Acheloos samt blef etolernas
(aitolernas) stamfader.
Aiton [ei’tn], William, skotsk botanist, f. 1731,
d. 1793 såsom föreståndare för de redan på hans tid
berömda botaniska trädgårdarna i Kew nära London,
skref ett utmärkt botaniskt verk, Hortus Kewensis
(1789, sista upplagan bearbetad af Rob. Brown). -
Aitonia, ett efter honom benämndt växtsläkte,
har arten A. capensis, med mörkt rosenröda eller
hvita blommor.
A-N. (G. L-M.)
Aitonia, bot. Se Aiton.
Aitzema, Lieuwe van, holländsk historieskrifvare,
f. 1600, d. i Haag 1669. Han beklädde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
