- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 1. A - Armati /
429-430

(1904) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Akrobat, yrkesgymnastisk konstmakare - Akroblast, bot. - Akrocerauniska bergen, bergskedja i nordvästra delen af den forna grekiska provinsen Epirus - Akrodonta säges kräldjurens tänder vara - Akrografi, konstt. - Akroinon, ort i Frygien - Akroit, miner., färglös, manganförande turmalin. Se Turmalin - Akrokarpa mossor, bot. - Akrolein, kem. - Akrolit, inom den grekiska konsten en bildstod - Akroma l. Akromasi, med. - Akromasi. Se Akroma - Akromat, fys. Se Akromatism - Akromatisk, fys. Se Akromatism - Akromatism, "färgfrihet", fys. - Akromatopsi, färgblindhet - Akromegali, med.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Jenkins har senare utfört samma vågstycke på
velociped, Maria Spelterini med förbundna ögon,
baklänges eller med tunga kulor vid fötterna. Jfr
Guyot-Doubès, "Curiosités physiologiques, les hommes
phénomènes" (1885). – Akrobatik, en akrobats yrke
eller konst. – Akrobatisk, som har afseende på
sådan konst.

Akroblast (grek. akro’blastos, groende på yttersta
änden), bot., detsamma som monokotyledon växt. (Ordet
förekommer sällan.)

Akrocerauniska bergen, bergskedja i nordvästra delen
af den forna grekiska provinsen Epirus. Deras yttersta
spets vid Adriatiska hafvet hette fordom Akrokeraunion
och kallas nu Kap Linguetta.

Akrodonta (af grek. a’kros, öfverst, och odus,
tand) sägas kräldjurens tänder vara, när tandbasen
är förenad med käkens öfre fria kant.

Akrografi (af grek. a’kros, öfverst, och gra’fein,
skrifva), konstt., högetsning. Se Etsning.

Akroinon, ort i Frygien. Se Leo (Isauriern).

Akroit, miner., färglös, manganförande turmalin. Se
Turmalin.

Akrokarpa mossor (af grek. a’kros, öfverst, och
karpo’s, frukt), bot., sådana mossor, hos hvilka
mossfrukten sitter i spetsen af stammen och sålunda
afslutar dennas tillväxt. I motsats härtill kallas
de mossor pleurokarpa (af grek. pleura’, sida), hos
hvilka frukten sitter på en sidogren, under det att
stammen (hufvudaxeln) fortfar att tillväxa. Denna
karaktär utgör hufvudindelningsgrunden för den
talrikaste af mossornas ordningar, Stegocarpæ. Af
de mera utbredda moss-släktena höra Polytrichum,
Astrophyllum, Bryum m. fl. till de akrokarpa,
Hypnum, Fontinalis o. a. till de pleurokarpa.

G. A.*

Akrolein (af lat. acer, skarp, och oleum,
olja), kem., en 1838 af Brandes upptäckt produkt,
som uppstår, då fett eller glycerin starkt
upphettas. Akrolein är en färglös, flyktig
vätska, hvars ångor häftigt angripa ögon och
andningsorgan. Om endast några få droppar däraf
fått förflyktiga i ett rum, blir vistelsen däri
outhärdlig. Det ingår i de illaluktande gaser,
som bildas vid ofullständig förbränning af fett,
t. ex. i stekos. Akrolein är en aldehyd af
formeln CH2=CH–CO. Motsvarande syra, CH2=CH–COOH,
kallas akrylsyra.

P. T. C. (H. E.)

Akrolit (af grek. a’kros, öfverst, och li’thos, sten),
inom den grekiska konsten en bildstod, bestående af en
träkärna, i hvilken draperiet var skuret och vanligen
belagdt med guldbleck, men på hvilken de nakna delarna
voro tillsatta och af sten (marmor). Sådana arbeten
tillhörde den grekiska bildhuggarkonstens äldsta
tider. Jfr Kryselefantin.

Akroma l. Akromasi (af grek. nekande a och
chroma, färg), med., brist på pigment å ställen
af en människas hud, till följd hvaraf större eller
mindre mjölkhvita, mot omgifningen skarpt begränsade
fläckar uppkomma, hvilka trotsa all behandling.

Akromasi. Se Akroma.

Akromat, fys. Se Akromatism.

Akromatisk, fys. Se Akromatism.

Akromatism (af grek. nekande a och chroma, färg),
"färgfrihet", fys., den egenskapen hos vissa linser
och prismer, hvarigenom de åstadkomma ofärgade bilder
af ofärgade föremål. En lins eller ett prisma, som
har denna egenskap, kallas akromatisk. En
vanlig enkel lins ger af ett yttre hvitt föremål
flera bilder, en för hvarje färg i spektrum,
hvilka bilder ligga på olika afstånd. Akromatismen
åstadkommes på det sätt, att man till ett
helt förenar tvenne linser, den ena vanligen
(i s. k. gammalakromater) af s. k. kronglas
och den andra af flintglas (hvilka glassorter
bryta ljuset olika), och afpassar de tvenne
linsernas begränsningsytor på lämpligt sätt för
färgernas bortskaffande. Det i den astronomiska
tuben använda kromatiska objektivet utgöres af en
positiv eller konvex kronglaslins och en konkav eller
negativ flintglaslins. Äfven prismer kan man göra
akromatiska genom att förena ett kronglas- med ett
flintglasprisma, om dessa prismers brytande vinklar
väljas på lämpligt sätt och prismerna sammanläggas
så, att, när den enas brytande kant ligger uppåt, den
andras är vänd nedåt. Genom akromatiseringen upphäfves
dispersionen (färgspridningen), men ej refraktionen
(brytningen). – Newton ansåg akromatiseringen
overkställbar. Han trodde nämligen, att brytningen
alltid är proportionell mot färgspridningen,
då färgspridningen ej kan bli noll utan att äfven
brytningen blir det. Denna åsikt är emellertid alls
icke riktig. I de i Jena fabricerade nyakromaterna
är till och med brytningen mindre hos det starkare
färgspridande glaset. Stödjande sig på den svenske
matematikern Samuel Klingenstjernas kalkyler,
förfärdigade Dollond de första akromatiska prismerna
och linserna. Strängt taget kan man vid kombination
af två linser endast förena två sorters färgstrålar,
till exempel gula och blå, till en enda bild. De
öfriga färgerna falla ej fullkomligt samman i sagda
bild, utan ge en svagt färgad kant på densamma, ett
så kalladt "sekundärt spektrum". Emellertid har man
på senare tider vid det glastekniska laboratoriet
i Jena framställt en massa olika glas, så att
det bland dessa är möjligt att välja två, hvilka
sprida de olika färgerna i nästan alldeles samma
proportion. Kombinerar man två linser af dessa glas,
så att de tillsammans bilda en lins, som är akromatisk
i afseende på två färgsorter, t. ex. blått och gult,
så är den det äfven mycket nära äfven för öfriga
färger, d. v. s. det sekundära spektret förlorar
sin betydelse och verkar ej störande. En sådan lins
kallas apokromatisk. Införandet af de akromatiska
objektiven i de astronomiska tuberna och af de
apokromatiska objektiven vid mikroskop har utöfvat ett
mäktigt inflytande på astronomiens och de biologiska
vetenskapernas, särskildt bakteriologiens, utveckling.

(S. A–S.)

Akromatopsi (af grek. nekande a samt chroma, färg,
och ops, öga), färgblindhet.

Akromegali (af grek. a’kros, ytterst, och me’gas,
stor), med., en sjukdomsform, som först beskrefs
af Maine 1886. Den är mycket sällsynt. Intill
1899 funnos omkr. 200 fall beskrifna. De mest
framträdande symtomen äro: tilltagande förstoring
af ansikte, händer och fötter
(däraf namnet). Äfven
yttre könsdelarna, tungan, struphufvudet och hjärtat
samt framför allt hjärnbihanget (hypophysis cerebri)
deltaga i den abnorma tillväxten. Ryggraden blir krökt
("kyfos"). Patienterna lida af sömnlöshet samt andlig
och kroppslig svaghet. Förstoringen af hjärnbihanget
åstadkommer en förändring å skallens botten, som
kan upptäckas medels Röntgen-strålar. Stundom blir
synnerven utsatt för tryck, och rubbningar af synen
inställa sig. Om sjukdomens natur vet man intet med
säkerhet. Man har förmodat, att förändringarna i
hjärnbihanget skulle hafva samma

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:41:01 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfba/0243.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free