- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 1. A - Armati /
475-476

(1904) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Alba de Tormes ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Monastir. Hela landet och i synnerhet dess södra del
är en ovanligt vild och delvis nästan otillgänglig
bergsbygd, genomfluten af bergbäckar och mindre
vattendrag samt uppfylld af kedjor tillhörande
Dinariska systemet samt af de västliga förgreningarna
från Pindos, hvilka bilda den naturliga gränsen mot
Tessalien och Macedonien. Mindre högslätter förekomma
här och där, t. ex. den, som finnes omkring Janina,
hvilken har en medelhöjd af 500 m. ö. h. De förnämsta
floderna äro Arta, Viosa och Drin. Bland sjöarna må
nämnas Janina, Ochrida, Prespa och Skutari. Klimatet
är jämförelsevis strängt, i synnerhet i de norra
trakterna. Hufvudnäringar äro boskapsskötsel och
åkerbruk, af hvilka det senare frambringar korn
samt i de mera lugna och soliga daltrakterna tobak,
bomull, vin och oliver. Folkmängden uppskattas
till omkr. 1 1/2 mill. Befolkningen utgöres till
mer än 2/3 af albaneser (se d. o.). Dessutom bo
i A. serber, bulgarer, greker och turkar. – Södra
delen af A. motsvarar forntidens Epirus, den norra
ena hälften af Illyrien. Landet beboddes af flera
illyriska stammar, af hvilka molosserna voro de
viktigaste och enade landet under sin konungaätt,
hvars främste medlem var Pyrrhos. 168 f. Kr. eröfrades
landet af romarna, som bortförde 150,000 människor
som slafvar, samt delade därefter öden med Roms
öfriga Balkanländer och omtalas ej särskildt förr
än vid turkarnas eröfring af halfön, då i dessa
bergländer Georg Kastriota (Skanderbeg) på ett
lysande sätt försvarade sig mot eröfrarna. Sedermera
flydde en mängd albaneser undan turkarna öfver till
Italien. (Härigenom uppstod en förbindelse mellan
A. och Italien, som ännu fortfar. A:s katolska
prästerskap erhåller än i dag sin utbildning i Rom,
och sympatierna för Italien äro i A. stora.) En
annan episod ur A:s historia handlar om den
kraftfulle Ali pasja (se d. o.) af Janina och hans
uppror mot turkarna. Med minnet af den sistnämnde
är äfven förenadt minnet af de s. k. sulioterna,
ett litet frihetsälskande epirotiskt bergsfolk,
som utmärkte sig under det grekiska frihetskriget.

(J. F. N.)

Albano (A. Laziale), stad i italienska prov. Roma,
s. ö. om Rom, i en härlig trakt vid Albanosjön. 8,030
inv. (1901). Det grundlades i 15:e årh., är numera
förfallet, men omgifves af präktiga romerska
villor och nästan otaliga lämningar af den klassiska
forntidens byggnadskonst. På en höjd n. om staden
ligger Castel Gandolfo, påfvens sommarresidens. I
närheten låg Alba longa (se d. o.).

Albano, signatur för K. A. Adlersparre.

Albano-bergen, äfven Albaner-bergen (lat. Montes
albani
, it. Monti laziali), en numera utslocknad
vulkanisk bergsgrupp, belägen 30 km. s. ö. om
Rom. Den är betäckt af den härligaste växtlighet och
de skönaste skogar. Dess 954 m. höga hufvudkägla,
Monte Cavo, hette i forntiden Mons latialis och var
de gamles egentliga Mons albanus, ett heligt berg,
hvarest förbundsfesterna firades. En i vissa delar af
Albanoberget förekommande grå eller gröngrå bergart
af jordartad struktur, kallad albano-sten l. peperin,
nyttjades allmänt af de gamle romarna till
byggnadssten. Vid Albanobergets sydvästra fot ligger
Albano-sjön (Albaner-sjön, lat. Lacus
albanus
, it. Lago di Albano), Italiens vackraste
vulkansjö, 3,7 km. lång, 2 km. bred, 170 m. djup, med
kristallklart vatten. Den saknar naturligt aflopp, men
i stället finnes en 2,5 km. lång, genom klippan huggen
tunnel, utförd år 396 f. Kr., under det Camillus
belägrade Veji.

Albano-sjön. Se Albano-bergen.

Albano-sten. Se Albano-bergen.

Albans [å’lbənṡ], S:t, l. Verulam, stad i
England, Hertfordshire, n. v. om London. 16,019
inv. (1901). Märkvärdig gammal kyrka (se Alban, S:t).
Betydlig industri med halmhattar. Skådeplats för
två af striderna mellan husen York och Lancaster
(1455 och 1461). A. kallades på romarnas tid
Verulamium. Den namnkunnige filosofen Baco af Verulam
är där begrafven.

Albany [å’lbəni]. 1. Hufvudstad (från 1797) i staten
New York i Förenta staterna, på högra stranden af
Hudson-floden. Anlades 1623 (Fort Oranien) och är
således en af Unionens äldsta städer. 1790 räknade
A. 3,498 inv., 1900 94,151. Det har en mängd
storartade offentliga byggnader. Stor industri
(järnbaneverkstäder och stora bryggerier); äfven
dess handel är betydlig – en naturlig följd af
dess utmärkta läge. Det ligger nämligen där de
viktiga Erie- och Champlain-kanalerna förena sig med
den segelbara Hudson och korsas dessutom af flera
järnvägar. A. är en af världens största marknadsorter
för korn och timmer. Universitet, grundadt 1784,
statsanstalt 1787 med statsbibliotek (150,000 band)
och statsmuseum samt Dudley-observatoriet.

2. Distrikt i östra delen af engelska Kap-kolonien
i södra Afrika. 4,747 kvkm. med 16,500 inv., af
hvilka hälften äro invandrade européer, de öfrige
hottentotter och kaffrer. Detta distrikt utgör ett
af Kapkoloniens bäst odlade landskap. Åkerbruk
och fårskötsel äro befolkningens hufvudnäringar.
Hufvudstaden inom distriktet är Grahamstown.

3. Flod i brittiska Nord-Amerika, rinner upp
n. om Lake superior och faller ut vid Fort Albany i
James-viken af Hudson bay.

Albany [å’lbəni]. 1. Grefven af A. Se Karl
Edvard
. – 2. Luise Maximiliane Karoline,
den föregåendes hustru, f. 1752, d. 1824, dotter
till prins Gustaf Adolf af Stolberg-Gedern, blef
1772 förmäld med grefven af Albany (den engelske
tronpretendenten Karl Edvard Stuart); men olycklig
i sitt äktenskap, sökte hon 1780 fristad i ett
kloster och skildes från sin make 1784. Grefvinnan af
A. lefde länge tillsammans med den italienske skalden
Alfieri, vid hvars sida hon hvilar i kyrkan Santa
Croce i Florens. Se biografi af Reumont (1860). –
Om hertigarna af A. se följ. art.

Albany [å’lbəni], engelsk hertigtitel. Den bars af
drottning Viktorias yngste son, Leopold (Georg Duncan
Albert
), f. 1853, d. 1884, hvilken på grund af ömtålig
hälsa förde ett tillbakadraget lif samt mest egnade
sig åt litterära intressen. Titeln öfvergick till
hans postume son, Leopold (Karl Edvard), f. 1884, som
vid sin farbrors, hertigens af Edinburgh, död (1900)
blef regerande hertig af Sachsen-Koburg och Gotha.

Albany-kongressen (eng. Albany convention),
den sammankomst af delegerade från Englands
nordamerikanska kolonier, som 1754 hölls i staden
Albany (New York) för att öfverlägga om gemensamt
uppträdande vid fördelningen af herrelöst land samt
i händelse af krig med Frankrike. Den är mest bekant
genom den af Benj. Franklin utarbetade plan till
koloniernas federation, som där antogs. Enligt denna
plan skulle vissa gemensamma ärenden

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:41:01 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfba/0268.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free