- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 1. A - Armati /
585-586

(1904) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Algonkin-indianer ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

marmorkolonner, 2,67 m. höga och smärta som
tältstänger. Ofvanpå deras tärningformade kapitäl gå
murpelare upp till taket och möta entablementet. Det
tomma rummet mellan dessa murpelare fylles med

[bildtext]
Abenserragernas sal.

sirliga bågar, hvilka nästan likna dukar, nedfällda
till skydd mot solen. På gårdens båda kortsidor
framspringa kolonnställningarna rätvinkligt och bilda
paviljonger, i hvilkas midt finnas små fontäner. Det
är dessa paviljonger, som utgjort förebilden för
de flesta moderna byggnader i morisk stil. Till
Lejongårdens norra sida gränsar "De två systrarnas
sal", vettande ut mot en liten trädgård och bestående
af ett större, fyrkantigt rum, omgifvet af tre dyrbart
prydda fruntimmersgemak. Till östra sidan sluter sig
"Rättvisans sal", ett långt, smalt rum, märkvärdigt
genom sina intressanta takmålningar, hvilka äro
de enda arabiska figurmålningar man känner. På
Lejongårdens södra sida ligger "Abenserragernas sal",
i hvilken de manlige medlemmarna af denna olyckliga
riddarfamilj nedhöggos. Denna sal, som i allt visar
den moriska byggnadskonstens mest lysande utveckling,
har i sin midt en springbrunn, sammanhänger på
båda sidorna genom kolonnställningar med lägre
sidosalar och är försedd med stalaktit-hvalf. Utom
de nu nämnda salarna innesluter palatset äfven en
mängd smärre rum, såsom toalettrum, sofrum, badrum
m. m. Alhambra-arkitekturen är alltigenom lätt och
prydlig. Murarna äro uppförda af ett slags pisé,
hvalf och bågar prydda med dekorationer i stuck och
gips, och de inre väggarna belagda med mosaik af
glaseradt tegel. Om konstruktiv säkerhet och styrka
är knappt någon
fråga: allt har upplöst sig i en invecklad lek med
arabesker, hållna i guld, blått och rödt, hvilka
till och med slingra sig kring kolonnernas skaft och
kapital. De öfre väggytorna delas af band med gyllene
inskrifter, vanligen med s. k. kufiska bokstäfver,
på azurblå grund.

Planschverk öfver A. äro utgifna af Murphy, Girault
de Prangey, Owen Jones m. fl. Se vidare Irving, "The
Alhambra" (1832, på svenska i flere uppl.), Gosche,
"Die Alhambra" (1854). E. Lundgren, "En målares
anteckningar" (I, 1874), och R. Borrmann,
"Die Alhambra zu Granada" (1900).
R-N. (O. G-G.)

Ordet Alhambra har i åtskilliga storstäder upptagits
som namn på förlustelselokaler, byggda i morisk stil.

Alhambra-vaser, keram., benämning på en grupp
numera mycket sällsynta praktvaser af fajans,
hvilka under senare medeltiden (på 1300-talet)
förfärdigades, efter hvad man trott sig kunna
påvisa, i den stora andalusiska hamnstaden Malaga,
och som utgöra höjdpunkten af den spansk-moriska
lyster-keramiken. Dessa vaser hafva päronformig
kropp och två tunna massiva grepar, som räcka
upp öfver midten af den höga halsen. Den rika
dekoreringen består mestadels af koncentriskt
löpande arabiska bandornament (arabesker), kufiska
bokstafstyper, medaljonger m. m. Gyllene eller blekgul
metallglänsande färg förhärskar; dock är ornamentiken
delvis hållen i blått på det berömdaste exemplaret
af arten, hvilket förvaras i Alhambra-museet
i Granada. Vackrast och därtill fullständigt
bibehållen är en i Petersburgs Eremitage-museum
befintlig vas (se fig.). En dylik finnes i Stockholms
nationalmuseum, dit den öfverflyttats
från Drottningholms slott. Den förlorade ena grepen
på sistnämnda vas blef på 1700-talet ersatt med en
bronsdrake; äfven annan montering har anbragts. En
färglagd afbildning af Stockholmsvasens äkta delar
finnes i Delanges och Bornemans "Recueil des faïences
italiennes" (1869). Jfr illustr. uppsats af
F. Sarre i "Jahrbuch der k. preuss. kunstsamml." (bd
24, h. 2, 1903).
E. F-T.

Alhazen, arabisk fysiker. Se Fysik.

Alheden, en stor hed i norra Jylland, omkr. 650 kvkm.,
på båda sidor om Karup å, i västra delen af Viborg amt
samt sträckande sig in i Ringköbing och Skanderborg
amt; i inskränktare mening blott den östra delen,
som från mellersta Jyllands backar sakta sluttar mot
Karup å. Jordmånen erbjuder endast föga möjlighet för
uppodling, men i trots häraf har under den senaste
mansåldern en icke ringa del förvandlats till åker och
äng eller planterats med skog. De första försöken
till odling, ehuru med ringa framgång, gjordes
1759, då tusen nybyggare från Pfalz inkallades; men
redan 1768 hade tre fjärdedelar af dem dragit bort
igen. Ättlingarna af de kvarblifvande hafva likväl
efter hand arbetat sig

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:45:53 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfba/0327.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free