- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 1. A - Armati /
607-608

(1904) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Alkaluretika ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

beredande af fernissor och luktvatten. I vattenfritt
tillstånd är alkohol ett häftigt gift; i utspädt
tillstånd verkar den berusande. Den hindrar
förruttnelse och användes därför till konservering af
anatomiska och zoologiska föremål. Genom inverkan
af oxiderande ämnen eller af luft vid närvaro af
porösa ämnen borttagas från alkoholen 2 atomer väte,
hvarigenom aldehyd, CH3-CHO, uppstår. Genom
fortsatt inverkan af syre på aldehyden bildas
ättiksyra, CH3-COOH. Om alkohol upphettas med
svafvelsyra, uppstår alltefter omständigheterna eter,
C4H10O, eller ett gasformigt kolväte, etylen,
C2H4. I förra fallet borttages en molekyl vatten från
tvenne molekyler alkohol, i senare fallet en molekyl
vatten från en molekyl alkohol. Alkohol kan äfven,
såsom Berthelot visat, bildas af etylen genom dess
förening med vatten (C2H4 + H2O=C2H6O), och då
etylen uppkommer vid upphettning utan lufttillträde
(torr destillering) af många organiska ämnen, är äfven
möjligheten gifven att af dem bereda alkohol. Så
innehåller t. ex. stenkolslysgas etylen, och man
kan följaktligen ur stenkol erhålla alkohol, ehuruväl
beredningssättet är så kostsamt och den alkohol som
fås är så ringa, att detta sätt att bereda alkohol
aldrig kan blifva af praktisk betydelse.

I kemiskt hänseende är alkohol ett hydrat af radikalen
etyl, CH3-CH2 eller C2H5, hvarför alkoholens formel
blifver C2H5.OH. Dess vid syret bundna väteatom kan
utbytas emot radikaler, t. ex. emot metallerna kalium
och natrium, hvarvid alkoholater bildas
(t. ex. C2H5.ONa, natriumalkoholat). Företrädesvis är det dock
mot negativa, syrbildande radikaler, som detta väte
kan utbytas, och de nya ämnen, som därigenom uppstå
och som motsvara den oorganiska kemiens salter,
kallas esterarter. Såsom exempel på en esterart må
nämnas ättikestern CH3.CO O.C2H5.

Etylalkoholen är den äldsta kända representanten
för en stor klass föreningar i den organiska kemien,
hvilka med ett gemensamt namn kallas alkoholer och
hvilka hufvudsakligen under de senaste årtiondena
blifvit upptäckta eller till sin verkliga natur
kända. Till alkoholerna höra träspriten (metylalkohol,
CH3.OH), som bildas vid torr destillering af trä,
amylalkoholen (C5H11.OH), hvilken
utgör huvudbeståndsdelen i finkeloljan, samt den
fasta cetylalkoholen (C16H33.OH), som erhålles
af spermaceti. Samtliga dessa alkoholer äro,
emedan de innehålla endast en grupp OH, enatomiga
alkoholer. Det redan af Scheele upptäckta
glycerinet befanns genom Berthelots undersökningar
vara en treatomig alkohol (C3H5(OH)3), hvars
esterarter med vissa organiska syror utgöra de i
växt- och djurriket förekommande fettarterna. Såsom
representant för tvåatomiga alkoholer kan nämnas
den af Wurtz upptäckta glykolen (C2H4(OH)2).
Såsom exempel på mångatomiga alkoholer kan anföras mannit
l. mannasocker (C6H8(OH)6), en sexatomig alkohol,
som finnes i manna och som för öfrigt bildas vid vissa
jäsningsprocesser. De sexatomiga alkoholerna stå i
ett mycket nära samband med de vanliga sockerarterna
(se dessa).

Förutom såsom beståndsdel i jästa drycker, spelar
vanlig alkohol i vår tids industri en högst viktig
roll, dels emedan den i utspädt tillstånd utgör
rusdryckerna brännvin, konjak, arrak, rom o. s. v.,
dels emedan den bildar råämnet till flera viktiga
tekniska tillverkningar, t. ex. ättika, fernissor,
luktvatten, knallkvicksilfver, eller i medicin använda
preparat, t. ex. kloroform, kloral, eter och en mängd
esterarter. Stora mängder alkohol förbrukas såsom
konserveringsmedel. Jfr Brännvin och Destillering.

Alkoholhalten är för olika drycker:

öl..................... 2-4 volymprocent
porter................. 4,7 "
ale.................... 8,9 "
rhenvin................ 8-10 "
bordeaux............... 10,5 "
portvin................ 15 "
sherry................. 21 "
visky.................. 54,3 "
P. T. C.*

2. Farm. Den mycket koncentrerade eller "absoluta"
alkoholen verkar på lefvande celler och väfnader
dödande och förstörande icke blott genom att taga
till sig vatten, utan äfven genom att bringa
ägghvitesubstanserna i nämnda lefvande delar
att koagulera. I omgifningen af den förstörda
väfnaden alstras häftig retning och inflammation. Att
alkoholen konserverar, hindrar förruttnelse och i viss
koncentration äfven jäsning, är allom bekant; denna
verkan beror både på dess egenskap att draga till
sig vatten och därpå, att mera koncentrerad alkohol
är ett gift för de mikroorganismer, som äro verksamma
för att framkalla förruttnelse och jäsning. På vissa
sjukdomsalstrande bakterier verkar alkohol vida
(omkr. 400 gånger) svagare än kvicksilfversublimat
och är alltså blott ett svagt antisepticum. På hud
och slemhinnor verkar stark eller outspädd alkohol
retande; i mun, svalg och mage alstrar den bränning
och värmekänsla. Den uppsuges (resorberas) lätt från
mage och tarm. Allra största delen af i kroppen
uppsugen alkohol anses förbrännas till kolsyra
och vatten; efter förtärande af större mängder
däraf förlorar man en mindre kvantitet oförändrad
alkohol i ångform med den utandade luften, något
litet äfven genom njurarna. Allmänt antages, att den
skadliga beståndsdelen i de sprithaltiga dryckerna
väsentligen är själfva alkoholen (etylalkoholen). Den
s. k. finkeloljan är visserligen i och för sig
giftig och ökar, om den förefinnes i större mängd,
den skadliga verkan af dåligt brännvin; men i den
mängd, hvari nämnda förorening ingår i hos oss till
försäljning medgifvet sämre brännvin, är densamma
enligt undersökningar af de svenske kemisterna
Stenberg och Hamberg utan betydelse. Däremot torde
vissa tillsatser (en del flyktiga oljor m. m.) till
spritdrycker, afsedda att gifva dessa angenäm arom,
stundom vara af betänkligare art. - Förtärandet af
måttliga mängder utspädd alkohol (brännvin o. d.) ökar
afsöndringen af magsaft, men förbättrar det oaktadt
icke matsmältningen, utan kommer snarare nämnda
förrättning att försiggå långsammare, för såvidt
icke genom långvarigt bruk af spritdrycker vana vid
eller t. o. m. behof af sådana inställt sig. I sådant
fall befordra visserligen dessa drycker digestionen,
men därvid torde nog redan en viss grad af kronisk
förgiftning vara för handen. Bruket af "aptitsup"
bör undvikas; de, som redan äro vana vid sådan och
ej kunna lägga bort den, böra alltid först intaga
någon föda för att undvika den skadliga verkan af
stark alkohol i tom mage. Alkohol ökar ej kropps-
och själskrafterna; den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:41:01 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfba/0338.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free