Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Alkohol. 2. Farm. - Alkohol-amblyopi. Se Ögonsjukdomar. - Alkoholat, metallsalt af en alkohol - Alkoholförgiftning. Se Alkoholism - Alkoholism l. Alkoholsjukdom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nedsätter visserligen känslan af trötthet och ger
därigenom en förnimmelse af förnyad kraft, men
denna nedsättning är endast tillfällig. Alkohol är
såtillvida ett näringsämne, att den lätt förbrinner
i kroppen och därvid kan ersätta andra näringsämnen;
men praktiskt taget kan den ej spela någon väsentlig
roll i denna riktning, emedan den ej utan skada kan
intagas i större mängd. Äfven är den i förhållande
till sitt verkliga näringsvärde alltför dyr, hvaraf
framgår, att alkoholen är ett njutningsmedel,
ej ett näringsämne. Den värmekänsla i huden, som
förtärandet af spritdrycker alstrar, får ej förblandas
med en stegring af kroppstemperaturen. Denna
värmeförnimmelse beror på en af alkoholen framkallad
utvidgning af blodkärlen i huden, till följd
hvaraf mera blod strömmar till denna. Huden blir
visserligen sålunda varmare än förut, och vi känna
oss uppvärmda; men i själfva verket bidrager just
denna ökade blodtillströmning till huden mäktigt
därtill, att vår kropp förlorar mycket värme,
hvarigenom dess temperatur nedsättes. Alkoholen
sänker dessutom kroppstemperaturen genom att
minska ämnesomsättningen och den däraf beroende
värmeproduktionen i organismen. - Enligt den nu af
många hyllade uppfattningen är inverkan af alkohol på
centrala nervsystemet en rent förlamande. De tecken
på ett upplifvande, stimulerande inflytande (hastig
puls, hudrodnad, liflighet, t. o. m. våldsamhet
i tal och åtbörder m. m.), som i regel alstras af
spritdrycker i större mängd, skulle ytterst bero på
en börjande förlamning af vissa hjärnpartier, som
normalt utöfva en reglerande och hämmande verkan på
nervsystemets öfriga förrättningar. Till uppträdandet
af retningssymtom från hjärnan bidrager säkerligen
äfven den omständigheten, att alkoholen redan tidigt
framkallar en utvidgning af hjärnans blodkärl,
hvaraf följa ett ökadt blodtillflöde till och -
i början åtminstone - en stegrad verksamhet hos
nämnda organ. Den omtalade förlamningen af hjärnans
högsta reglerande och hämmande förrättningar är i
rusets tidigare skede mycket tydlig; vid ännu svagare
verkan af alkohol förekommer måhända äfven en viss
direkt stimulerande effekt af giftet. Att alkoholen
vid intensivare inverkan orsakar en nedsättning af
nervsystemets funktioner, t. o. m. ett tillstånd af
allmän förlamning, därom bära rusets senare stadier
vittne, i det att afmattning, sömn, djup dvala,
förlångsammande af puls och andning, slutligen
höggradig hjärtsvaghet, allmän kärlförslappning och
andningsstillestånd inträda. Förlamning af andningen
orsakar döden. Äfven vuxna, friska personer kunna
dödas af alkohol, men endast efter intagande på
en gång eller inom en kort stund af: flere hundra
kubikcentimeter. - Mycken vikt har på senare tid fästs
vid undersökningar öfver den nedsättande inverkan af
äfven ganska små doser alkohol på förmågan af vissa
slag af andligt arbete, och man har på grund häraf
på en del håll rent af velat förkasta allt bruk af
alkohol äfven i de minsta mängder. En sådan slutsats
torde dock bestämdt vara öfverdrifven. Det kan
icke sägas vara vetenskapligt bevisadt, att ett helt
måttligt bruk af alkohol, särskildt utspädd sådan,
är för vuxna, friska människor äfven på längden
skadligt. Erfarenheten från de vinproducerande
länderna, där ett flertal af invånarna dagligen
dricka lätt vin i måttlig mängd, ofta utspädt med
vatten, talar bestämdt mot riktigheten af denna
uppfattning. Alkoholmissbruk uppgifves där vara
vida mindre vanligt än i nordligare länder. Å andra
sidan kunna
mycket väl äfven ganska alkohols vaga drycker,
såsom öl, förtärda i stora mängder, leda till rus
och kronisk alkoholism - alltså verka synnerligen
menligt. En lämplig måltidsdryck, t. ex. ett godt
svagdricka med högst 2,5 % alkohol, är därför
af största betydelse. - Bruket af alkohol såsom
läkemedel är numera vida mindre allmänt än förr;
dels användas ej så stora mängder, och dels undviker
man helst att förordna ett långvarigare bruk däraf
vid kroniska sjukdomar, hvarigenom missbruk så lätt
alstrades. Alkoholens uppgift härvid är antingen att
stimulera eller att lugna samt genom den angenäma
aromen och smaken fördelaktigt påverka den sjukes
tillstånd.
C. G. S.
Alkohol-amblyopi (jfr Amblyopi). Se
Ögonsjukdomar.
Alkoholat, metallsalt af en alkohol.
Alkoholförgiftning. Se Alkoholism.
Alkoholism l. Alkoholsjukdom, med. Under detta namn
sammanfattas vanligen alla de sjukliga rubbningar
inom människokroppen, och särskildt i nervsystemets
funktioner, hvilka uppkomma genom missbruk af
sprithaltiga drycker. Att vin, i öfvermått förtärdt,
är skadligt för människan, torde hafva varit kändt
redan i äldsta tider. Gamla testamentets författare
varna på många ställen för vinets missbruk. Greklands
och Roms lagstiftare belade dryckenskapen med
straff, och Seneca har af alkoholismens förnämsta
symtom lämnat en framställning, som ännu i vår tid
är mönstergill. Konsten att bereda sprit eller
alkohol uppfanns emellertid långt senare, under
medeltiden. Alkoholen vann småningom högt anseende
såsom läkemedel - hvarom den gamla benämningen aqva
vitæ (lifsvatten) bär vittne - och på 1500-talet hade
den redan blifvit ett välkändt dietetiskt medel,
hvilket prisades som skyddsmedel mot alla möjliga
sjukdomar. Missbrukets följder började nu också
att oftare visa sig, och alkoholismen i sina olika
former begynte blifva en mera allmänt förekommande
sjukdom. Namnet alkoholism är emellertid af mycket
yngre datum. Det infördes först af Magnus Huss, hvars
berömda afhandling Alcoholismus chronicus (1849-51)
för första gången lämnade en genomgående vetenskaplig
utredning af alkoholförgiftningens verkningar och
ännu torde vara det yppersta arbete, som blifvit
skrifvet i detta ämne. - I våra dagar är missbruket af
spritdrycker, och i sammanhang därmed alkoholismen,
spridt öfver hela världen. Men sjukdomen har i olika
länder en mycket olika utbredning. I Europa förekommer
den oftast i de nordliga staterna: Sverige, norra
Ryssland, de brittiska öarna o. s. v., där missbruket
af brännvin och andra likartade starkare spritdrycker
är vida allmännare än i södern.
Man skiljer mellan akut och kronisk alkoholism. Den
förra är ruset i dess olika grader. Det af den akuta
alkoholförgiftningen framkallade sjukliga tillståndet
är öfvergående, men någon gång uppkomma däraf
kvarstående, mer eller mindre svåra, förändringar
i för lifvet viktiga organ; de högsta graderna
af ruset leda stundom omedelbart till döden. Med
kronisk alkoholism förstås den sjukdom, som uppkommer
genom ett under längre tid fortsatt missbruk af
spritdrycker. Enär den förtärda alkoholen oförändrad
öfvergår i blodet och sålunda sträcker sitt skadliga
inflytande till hela organismen, äro också sjukdomens
yttringar ytterst mångfaldiga. Vanligen har denna
sjukdom till en början ett mycket långsamt
Tryckt den 5/10 03
1 b. 20
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
