- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 1. A - Armati /
647-648

(1904) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Allmänningsbönder ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

pentateukens källskrifter, den s. k. prästkodex,
talas om en stifthydda eller ett församlingstält,
hvilken enligt denna källa alltså skulle ha varit den
historiska förebilden för templet. Här förekommer
därför också ett rum, motsvarande debír i templet,
men det kallas i prästkodex och däraf beroende
skrifter kódesch kodaschím (2 Mos. 26: 33), hvilket
betyder: det allra heligaste. In i detta rum skulle
öfversteprästen enligt samma källskrift ingå en
gång om året, på den stora försoningsdagen, för
att frambära det stora försoningsoffret (3 Mos. 16: 12).
Den nyare bibelforskningen har emellertid med
skäl gjort gällande, att prästkodexens uppfattning
af det flyttbara tält, som utgjorde platsen för
Israels gudstjänst under ökenvandringen, är en
antedatering och idealisering af senare historiska
förhållanden.
E. S-E.

2. I den katolska kyrkan den invigda och i
monstransen utställda hostian;
äfven själfva monstransen.
G. O. L. (E. S-E.)

Allra kristligaste konung l. majestät (lat. Rex
christianissimus
, fr. Sa majesté très-chrétienne),
en hederstitel för Frankrikes konungar, hvilken
redan den för arianismens öfvervinnande verksamme
konung Klodvig skall ha burit. Officiellt tilldelade
påfven Paul II år 1469 denna titel åt Ludvig XI,
och den bars sedan af de franske konungarna af den
äldre bourbonska linjen (t. o. m. Karl X). Se uppsats
af jesuiten Daniel i "Journal des savants" (1720).
J. HDR.

Allra trognaste konung l. majestät (lat. Rex
fidelissimus
, fr. Sa majesté très-fidèle), en titel,
som 1748 af påfven Benedikt XIV gafs åt konung Johan
V af Portugal och som de portugisiske konungarna
sedan burit.

All right [å’l rai’t]. eng., allt väl!

Allshärjarting, en i äldre historiska arbeten ofta
förekommande benämning på det allmänna riksting,
som man förr antog hafva funnits i Sverige under
forntiden Ordet betyder "hela härens ting" och nyttjas
i skrifter från medeltiden ofta i betydelsen allmänt
folkting, men ingalunda för att särskildt beteckna
någon gemensam riksförsamling för Sverige. Någon
sådan fanns alls icke, med undantag af Mora ting,
som endast var en församling för konungaval. Det
första med säkerhet kända svenska riksmöte hölls 1435,
och dess uppkomst är af helt annan art (ur riksråd
och herredagar).
R. T.*

Allston [å’lstn], Washington, amerikansk målare,
f. i Syd-Carolina 1779, d. i Cambridgeport vid
Boston 1843, studerade först under West i London,
lefde därefter några år i Italien och sedan 1818 i
Boston. Han representerade i Amerika den riktning, som
i Europa nådde sin höjdpunkt i Ingres och Cornelius. I
Rom vann han från 1805 rykte med Jakobs dröm, Uriel,
Profeten Jeremias och skrifvaren, Samuels skugga
inför Saul
m. m. Återkommen till Boston, målade han
bibliska ämnen, historia, porträtt, idealfigurer,
genre och landskap. "Man prisade hans poetiska
uppfattning och kallade honom Amerikas Tizian"
(Muther). A. var äfven skald.
C. R. N.*

Allstot [-tåt; ty. alles tot], jaktv., "allt
(är) dödt", jägarerop, som till jaktdeltagarnas
underrättelse brukas, när villebrådet blifvit
fälldt.
(H. SZS.)

Allsvinn (isl. alsviðr, "mycket snabb"), nord. myt.,
en af de hästar, som draga solens vagn. Den andra
hette Arvak.

Allting (isl. alþingi l. alþing), Islands
lagstiftande församling. Det första alltinget hölls
år 930, då islänningarna sammanslöto sig och
grundade en gemensam stat med en gemensam
lag (se Island). Alltinget sammanträdde på de
s. k. Tingvallarna l. Tingsfälten (þingvellir),
en strax n. ö. om Tingvallasjön i sydvästra Island
belägen lavaslätt. Det sammanträdde hvart år i juni
månad och var församladt i 2 veckor. Lagstiftningen
omhänderhades af lagrättan (l*grétta), som var
sammansatt af samtliga godar med fullt och fornt
godord (se Gode) och två rådgifvande bisittare för
hvarje gode; i senare tid hade äfven landets båda
biskopar säte och stämma i lagrättan. Dess ordförande
var lagsagomannen (l*gs*gumaðr), öns högste ämbetsman
och den ende, som åtnjöt lön. Han valdes för tre år
och hade till uppgift att lämna upplysningar om lagens
innehåll och innebörd samt att för tingsmenigheten
föredraga lagen; han var således ett slags lefvande
lagbok och på samma gång laguttolkare. Äfven tillkom
det honom att vid hvarje tings början föredraga
tingsordningen samt att kungöra af lagrättan besluten
ny lag. Under de tre ting hans ämbetstid omfattade
skulle han hinna föredraga hela lagen. Han hade
säte på lagberget (l*gberg), en klippa med utmärkta
akustiska förhållanden, så att hvart ord han sade
hördes vida omkring. Huruvida den dömande och den
lagstiftande myndigheten ursprungligen varit åtskilda,
så att lagrättan endast omhänderhaft den senare och
en särskild alltingsdomstol den förra, såsom en del
forskare antaga, vet man ej; troligt är, att lagrättan
fungerade äfven såsom domstol ända till 965. Detta
år delades landet på förslag af þórðr Óleifsson
gellir i fyra fjärdingar med hvar sin särskilda
domstol (fiórðungsdómr) på alltinget. Hvarje
fjärding (fiórðungr) omfattade tre tingslag, utom
nordlandsfjärdingen, där det fanns fyra, och till
hvart tingslag hörde tre godord. Fjärdingsdomstolarna
bestodo af 9 ledamöter hvar, utsedda af vederbörande
fjärdings godar; därvid blefvo nordlänningarnas
godord "förminskade med en fjärdedel", i det att
nordlandsgodarna, ehuru 12 till antalet, ej egde
att välja mer än 9 domare i sin fjärdingsdom. Till
fjärdingsdomen vädjade man från vårtinget; men
saker af större vikt kunde från början anläggas inför
fjärdingsdomen; käromål skulle anläggas inför den
fjärdingsdomstol, dit den anklagade hörde; eljes var
stämningen ogiltig. Med tiden fann man, att dessa
fjärdingsdomstolar icke voro tillräckliga, och så
upprättades på förslag af Níall þorgeirsson en högsta
domstol för hela ön, den s. k. femtedomen (fimtardómr)
år 1004 l. 1005. Till denna hänskötos sådana mål,
som på grund af ledamöternas oenighet icke kunnat
afgöras i fjärdingsdomarna, hvarjämte den var första
och enda instansen i vissa svårare mål. Ledamöterna af
femtedomen valdes af samtliga godar, på det sätt att
de 39 godar, som innehade "fullt och fornt" godord,
utnämnde 36, d. v. s. 9 för hvar fjärding (äfven
härvidlag voro nordlänningarnas godord "förminskade
med en fjärdedel") och de "nye" godarna tillsatte
de 12 återstående. Af de 48 femtedomsmännen skulle
emellertid blott 36 döma: 6 skulle käranden utmönstra
och 6 svaranden, detta för att undvika, att partiska
män sutte i domstolen.

Alltinget var brännpunkten för Islands politiska
lif och äfven för sällskapslifvet på ön. Där
samlades årligen nästan alla landets förnämste
män, vanligen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:41:01 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfba/0358.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free