- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 1. A - Armati /
665-666

(1904) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Almeh ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

(i "Vet. soc:s acta", 2 bd, 1881-85), hans
betydelsefullaste arbete, Kleine beiträge
zur lexikographie des vulgärarabischen
(i 8:e
orientalistkongressens handl., 1892), Mechilta Bo,
Pesachtraktaten
(med parallellställen ur mischna,
talmud och midrasch, textkritiska anmärkningar,
inledning och glossar; i "Hum. vet. samf:s i Upsala
skrifter", 2 bd, 1892) och svensk öfversättning
af samma verk (s. å.), Ein türkisches
dragomandiplom aus dem vorigen jahrhundert
(in
faksimile herausg. u. übers. 1894), med Nachträgliche
bemerkungen
(1895), samt Ein samaritanischer brief an
könig Oscar
(in faksimile herausg. u. übers., 1897),
bägge i nyssnämnda samfunds skrifter. Därjämte
har han gjort omfattande samlingar till en
fortsättning af sina "Kleine beiträge" och till en
nubisk grammatik. Varm anhängare af den fonetiska
principen, yrkade han redan 1870 i uppsatsen Svenskt
språk och rättstafning
(i "Svensk tidskr."), att
man skulle "lägga ljudenligheten såsom grund för
rättstafningen och småningom och med varsam hand
införa de förändringar, som däraf äro en följd". Som
universitetslärare har A. betydligt utvidgat
den förut trånga ramen af de semitiska studierna
och särskildt genom fleråriga seminariikurser
i vårt land infört det så utomordentligt viktiga
kilskriftsstudiet. Utom lexikografiska arbeten och
tidskriftsartiklar har han öfversatt engelska,
franska, norska och ryska författares arbeten
(bl. a. 11 bd af Turgenjevs skrifter). För "Nordisk
familjebok" har han författat en mängd artiklar
af språkvetenskapligt, etnografiskt, historiskt
och geografiskt innehåll. "Med en ovanlig metodisk
skicklighet och säkerhet" förenar A., enl. Es. Tegnér
(i Ny svensk tidskr.), "en lingvistisk begåfning,
som ställer honom vid sidan af en Rask och en
Castrén." 1890 blef han ledamot af Hum. vet. samf. i
Upsala.

Almlöf. 1. Nils Vilhelm A., skådespelare,
föddes i Stockholm 24 mars 1799. I ynglingaåren
tjänstgjorde han först som biträdande militärläkare,
därefter en tid vid kronouppbördsverket samt äfven
som kantor och organist vid en af hufvudstadens
kyrkor. Men manad af en inre kallelse sökte han sig
1818 in som elev vid kungl. teatern. 1821 anförtroddes
honom för första gången en större roll: Leicester i
Schillers "Maria Stuart". Det intryck han gjorde var
mäktigt. A. hade ock af naturen fått alla de yttre
gåfvor, som, när de, såsom här var fallet, stå i
förening med inre egenskaper, bereda en skådespelares
framgång: hans växt var ovanligt ståtlig, hållningen
fin, anletsdragen vackra och karakteristiska,
blicken eldig, hans stämma välljudande och manlig,
hela väsendet ädelt. Som karaktärsframställare gaf
han beundransvärdt de kraftiga, bestämda konturerna,
starka skuggor och dagrar, men hade mindre sinne för
mellanfärgerna. Man urskiljer trenne riktningar i A:s
konstnärslif, och dessa beteckna olika epoker i den
svenska skådespelarkonsten. Den första bestämdes af
den klassiska franska smak, under
hvars inflytande han vuxit upp; den andra af
den på 1830-talet fullt segrande romantiken med
dess färgrikare patos och icke mindre högtidliga
deklamation, den tredje epoken åter kännetecknades af
den frigörelse till naturligt lif, hvilken inträffade
efter 1848. Men på samma gång han ifrån de förra
bevarade, öfverlägsenheten i talets svåra konst
och skickets ädelhet, tillegnade han sig ock af
den nya realistiska riktningen dess goda. Öfver 400
roller kommo på hans lott under hans femtiosjuåriga
skådespelarbana. Bland dessa må nämnas: titelrollerna
i sorgespelen Othello, Sulla, Wallenstein död,
Fiesco och Marino Faliero samt i dramerna Herman von
Unna
och Falkland, Shakspeare i "Shakspeare kär",
Georges i "Tretio år af en spelares lefnad", Hugo i
"Skulden", Frans Moor i "Röfvarbandet", Jaromir i
"Stamfrun", Don Silva i "Hernani", Filip II i "Don
Carlos", Leon i "Slottet Montenero", Don Cæsar i
"Amanda" (senare kallad "Stolthet mot stolthet"),
Morton i "Qväkaren och dansösen", Bolingbroke i
"Ett glas vatten", Kristian IV i "Elfjungfrun",
Markisen i "En fattig ädling", Kammarherre
Bratsberg
i "De unges förbund" m. fl. I "Hamlet"
utförde han på olika tider sex roller: Marcellus,
Vålnaden, Horatio, Hamlet, Claudius och Polonius. -
A. blef från första stunden af sitt uppträdande
allmänhetens gunstling. 1828 studerade han med
statsanslag sin konst i Paris, och äfven sedermera
företog han studieresor utomlands. 1834-40 var han
deklamationslärare för k. teaterns elever. A. är
den förste svenske skådespelare, som inropats efter
spektaklets slut (det skedde 1826), den förste,
som fick resestipendium, den förste, som erhöll
titeln premiäraktör (1851), och den förste, som
hedrats med en inhemsk orden. Ännu få veckor före
sin död uppträdde han, såsom Lord Worsley i "Ladyn
af Worsley-Hall". - A. dog 27 febr. 1875. Genom
sitt vackra enskilda lif bidrog han i betydlig mån
att sprida anseende öfver den dramatiska konstens
utöfvare. - Hans hustru i andra giftet, Anna Maria
Francisca Charlotta A
., född Ficker, f. 1813,
d. 1882, var aktris vid kungl. teatern 1834-56 och
ingick äktenskap med A. 1839.

2. Karl Anders Knut A., den förres son,
skådespelare, föddes i Stockholm 9 febr. 1829.
Som student i Upsala skulle han bli präst,
predikade också flera gånger, men följde 1851 sin
håg för scenen och debuterade hos P. J. Deland, hvars
sällskap han sedan tillhörde under ett år, hvarefter
han fick anställning vid kungl. teatern. Denna lämnade
han dock redan 1853 för att återgå till Delands
trupp. 1861-63 hade han anställning vid dåv. Mindre
teatern och 1863-82 vid kungl. teatern, hvarefter
han drog sig tillbaka från scenen, men flera gånger
gaf gästroller å k. teatern. Han utnämndes 1891 till
hofintendent och dog 3 jan. 1899 å sin villa Almnäs
vid Gripsholm. Utbildad i Delands förträffliga skola,
var A. en i hög grad intelligent och mångsidig

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:41:01 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfba/0367.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free