Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Aloaderna (Aloeiderna l. Aloiderna), grek. myt., två jättar - Alocasia Schott, bot., växtsläkte - Alod. Se Allod - Aloe L. 1. Bot. Ett artrikt växtsläkte - Aloe. 2. Farm. Den intorkade saften ur bladen af vissa aloearter - A. L. O. E., pseudonym. Se Tucker - Aloe-hampa, bladfibrer af åtskilliga aloe-arter - Aloeiderna, grek. myt. Se Aloaderna - Aloepurpur, tekn., oren aloetinsyra - Aloeus, grek. myt. Se Aloaderna - Aloe-ved. Se Agallocha - Aloger, sekt - Alogisk, stridande mot förnuftet - Aloi, fr., laglig halt af ett mynt - Aloiderna, grek. myt. Se Aloaderna - Aloin. Se Aloe - Alombrados (sp., lat. Illuminati), en mystisk sekt i Spanien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
för att storma den höga Olympen, men blefvo dödade af
Apollon, innan fjunet ännu skuggade deras haka. En
annan saga förtäljer att Artemis i en hinds gestalt
sprang fram emellan dem och att de båda kastade efter
denna, men i stället med sina spjut genomborrade
hvarandra.
V. K.
Alocasia Schott, bot., växtsläkte
af fam. Araceæ. Flera arter, särskildt
A. macrorrhiza, som härstammar från Ceylon och
blir ända till 5 m. hög, odlas i tropikerna;
såväl bladen som den på stärkelse rika stammen äro
friska giftiga, men blifva genom kokning ätliga
och välsmakande. Åtskilliga arter med eleganta,
praktfullt färgade, stundom metallglänsande
blad, såsom A. cuprea (Caladium metallicum) och
A. Lowii från Borneo, tillhöra de varma växthusens
vackraste bladväxter. Äfven A. macrorrhiza med
sina meterlånga blad är en ståtlig varmhusväxt.
G. L-M.
Alod. Se Allod.
[bildtext]
Trädartad aloe.
Aloe L. 1. Bot. Ett artrikt växtsläkte, hörande till
nat. fam. Liliaceæ. Aloeväxterna äro dels mindre
träd, dels buskar eller ock stjälklösa örter, med
tätt sittande, tjocka, köttiga, ofta taggtandade,
stjälkomfattande blad. De rörformiga, regelbundna,
sexklufna blomkalkarna sitta i axlika klasar i
stammens spets eller i bladvecken, hos de stjälklösa
på en stängel. - Aloearterna tillhöra Afrikas varma
och torra länder, hufvudsakligen Kaplandet. Flera
arter odlas i kallhus eller i boningsrum för sitt
egendomliga utseendes eller de vackra blommornas
skull, t. ex. A. aristata, A. arborescens,
A. Saponaria m. fl. - I dagligt tal gifves namnet
aloe äfven åt arterna af släktet Agave (t. ex. "den
hundraåriga aloen"), växter af ett likartadt utseende,
men hörande till en annan, närsläktad familj.
G. L-M.
2. Farm. Den intorkade saften ur bladen af vissa
aloearter; hvilka af dem, som lämna de olika
sorterna aloe-drog, är ännu ej säkert kändt. Såsom
moderväxter till den hos oss använda sydafrikanska
aloen nämnas vanligen särskildt A. ferox Mill.,
A. africana Mill. Den egentliga bittra, gula
aloesaften finnes i egna celler, som på utsidan
åtfölja kärlknippena i bladen, hvaremot bladens
köttiga inre ("märgen") innehåller en smak-
och färglös saft. Af drogen aloe förekomma
hufvudsakligen två slag: ljus aloe eller
Kap-aloe (A. lucida, capensis), som har grönbrun
till svartbrun färg och glasglänsande brottytor
samt gifver ett gröngult pulver - detta aloeslag
är upptaget i svenska farmakopén - och lefver-aloe
(A. hepatica), som har lefverbrun färg med matta
eller vaxglänsande brottytor och gifver gulbrunt
pulver samt under mikroskopet visar sig innehålla
tallösa kristaller. Lefver-aloe fås förnämligast från
Barbados i Västindien (Barbados-aloe). Bland andra
aloe-sorter märkas Sokotra-aloe,
Natal-aloe m. fl.
Den märkligaste beståndsdelen i aloe är en
kristalliserande glykosid, kallad aloin, hvilken
uppträder något olika beskaffad i de olika slagen
af aloe och som fått namnen barbaloin,
nataloin, socaloin. Till sin kemiska byggnad anses aloinet
förete släktskap med (vara ett derivat af) kolvätet
antracen (se d. o.). I den såsom bäst ansedda
Kap-aloen förekommer aloinet emellertid - såsom
uppgifvits på grund af beredningssättet - i en amorf
(ej kristallinisk) form eller modifikation, som
skall vara verksammare än den kristalliniska. I
helt små doser (3-5 centigram) anses aloe främja
matsmältningen; i större doser (10-60 centigr.) är
den ett afföringsmedel af måttlig till rätt betydlig
styrka och som verkar bättre vid gallas närvaro i
tarmen. Vid förgiftning med aloe hafva iakttagits
njurinflammation och blodöfverfyllnad i bäckenorganen.
C. G. S.
A. L. O. E., pseudonym. Se Tucker.
Aloe-hampa, bladfibrer af åtskilliga
aloe-arter. Begagnas till tåg och, i
hopkrusadt tillstånd, till möbelstoppning.
G. A. W.
Aloeiderna, grek. myt. Se Aloaderna.
Aloepurpur, tekn., oren aloetinsyra, erhålles genom
upphettning af aloe med salpetersyra. Den är löslig i
vatten, alkohol och ammoniak och har purpurröd färg,
som, alltefter de betmedel man nyttjar, gifver
violetta, svarta eller bruna, ganska äkta färgtoner
på bomull, ylle eller silke.
W. C.*
Aloeus (grek. Aloeys), grek. myt. Se Aloaderna.
Aloe-ved. Se Agallocha.
Aloger (af grek. nekande a och logos, "ordet"
i Joh. 1: 1) kallas af kyrkofadern Epiphanius en
sannolikt efter midten af 2:a årh. i Mindre Asien
uppkommen sekt, som förkastade såväl Johannes’
uppenbarelse som Johannes’ evangelium, emedan sekten
ansåg, att dessa ej vore af Johannes, utan af kättaren
Cerinthus, och således ej värda att finnas inom
kyrkan. Se Zahn, "Gesch. des neutestam. kanons"
(1888-89).
J. H. B. (J. HDR.)
Alogisk (af grek. nekande a och logos, ord, förnuft),
motsägande, stridande mot förnuftet.
Aloi [alåa’], fr., laglig halt (af ett mynt); skrot
och korn.
Aloiderna, grek. myt. Se Aloaderna.
Aloin. Se Aloe.
Alombrados (sp., lat. Illuminati), "de upplyste",
en mystisk sekt i Spanien, hvilken uppkom under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
