Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Alpvägar och Alpbanor - Alpväxter, bot., växter som hafva sitt hem på Alperna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
uråldriga tider hafva alppassen begagnats som
farvägar, öfver dem trängde keltiska stammar in
i Italien. Sedan Alperna kommit i romarnas ego,
blefvo bättre vägar anlagda öfver passen. Följande
pass voro i forntiden farbara: Kustpasset till
Provence, Mont Genèvre, Lilla S:t Bernhard, Julier,
Brenner och passet öfver Birnbaumer wald s. om
Juliska alperna. Men sedermera fingo dessa förfalla,
och ända in i nyaste tider funnos ofta endast gång-
och ridstigar. Den namnkunnige naturforskaren A. von
Hallers "öfver Alperna går icke något hjul" var
dock en öfverdrift, ty vissa alpvägar voro under
medeltiden viktiga handelsvägar (t. ex. Reschen
Scheideck för Augsburgs handel på Venezia). Under
medeltiden gjordes t. o. m. nya pass farbara. Af de
144 af tyska kejsare företagna "Romresor", hvilka
omtalas, gingo 66 öfver Brenner, 20 öfver Stora S:t
Bernhard, 17 öfver Septimer, 13 öfver Mont Cenis,
4 öfver Lilla S:t Bernhard, 2 öfver Lukmanier, 1
öfver Mont Genèvre och 11 öfver Krain utan att man
kan fastställa passöfvergången. Napoleon I anlade
eller förbättrade 7 militärvägar öfver Alperna till
Italien, näml. öfver Mont Cenis, Simplon, Lilla S:t
Bernhard, Mont Genèvre, Col de Traver-sette, Col
de l’Agentière och Col di Tenda (om de viktigaste
passens höjd se Alperna). Efter det första franska
kejsardömets fall framkallade de politiska och
kommersiella förändringarna en liflig verksamhet
för att främja samfärdseln mellan Schweiz, Österrike
och Italien. För närvarande leda omkring 60 körvägar
öfver Alperna. Man räknar dessutom 80 pass med vägar
för ridhästar och packdjur samt omkr. 200 pass med
gångstigar. Af dessa senare leda 20-30 öfver snöfält
och ungefär 70 öfver jöklar.
Den nyaste tiden har emellertid genom järnvägar
lyckats åstadkomma mycket viktigare samfärdsleder
emellan folken på ömse sidor om Alperna. För
närvarande leda följande järnvägar öfver Alperna:
Semmering-banan, som förbinder Wien med Trieste;
Brenner-banan (den äldsta, från 1867), som förenar
München och Venezia, och Mont Cenis-banan (med
en tunnel af 12,842 m. längd), som förmedlar
förbindelsen mellan Frankrike och Italien
samt bildar en led i den stora stråkvägen från
London öfver Paris till Brindisi, hvilken står i
förbindelse med ångbåtslinjerna till österlandet
och Indien; Villach-banan, som från S:t Valentin
å Linz-Wien-banan öfver Villach går till Tarvis
(och vidare till Venezia); Gotthards-banan, anlagd
1872-82, hvars hufvudlinje, 177,5 km. lång, mellan
Immensee vid Zugsjön och Pino vid Lago maggiore,
skär Central-Alperna från n. till s., går under
Gotthardspasset mellan Göschenen och Airolo i en 14,9
km. lång tunnel och förenar på kortaste väg Tyskland
med Italien (se vidare Gotthard); Arlberg-banan,
öppnad 1884, som från Innsbruck vid Brennerbanan
går uppför Inndalen till Rhen, genombryter Arlberg
i en 10,25 km. lång tunnel samt förenar Schweiz och
sydvästra Tyskland med Österrike och hamnarna vid
Adriatiska hafvet. En järnvägr som mera kringgår än
öfverskrider Alperna, är den s. k. Corniche-banan,
som går från Nizza längs hafvet genom en rad tunnlar
till Genova. Slutligen håller man f. n. (1903) på att
draga en järnvägstunnel genom Simplonpasset. Dessutom
finnas många järnvägslinjer, som gå genom längddalar,
såsom järnvägen från Avignon till Briançon, den
italienska linjen i Dora-dalen till Aosta,
järnvägen i öfre Rhônedalen till Brieg, hvarjämte
flera bergbanor anlagts till enstaka toppar i
Alperna.
J. F. N.
Alpväxter, bot., äro sådana
växter, som hafva sitt hem på de högre delarna af
mellersta Europas fjäll, på hög-alperna. De utmärka
sig i allmänhet genom följande egenskaper: 1:o. De
äro fleråriga, hvilken egenskap står i sammanhang
med en betydlig utveckling af de underjordiska
växtdelarna, såväl stam som rot, och med en mer
eller mindre stark förvedning af stammen. Sommaren
på Alperna är, särdeles under ogynnsamma år, alltför
kort att gifva ettåriga växter tid att mogna sina
frön. 2:o. De hafva låg och nedtryckt, ofta dynlik
växt. Därigenom blifva dessa växter mindre utsatta för
de kalla alpvindarna, på samma gång som de lättare
komma i åtnjutande af den från jorden utstrålande
värmen. 3:o. Deras blommor äro
vackra, rent färgade och stora. Så prunka
i hvitt Dryas octopetala samt många Draba- och
Saxifraga-arter; i blått eller violett Gentiana,
Soldanella, Campanula och Phyteuma m. fl.; i rödt
Silene acaulis, Rhododendron och Azalea; i gult
Ranunculus och Potentilla m. fl. - Alpväxternas
region vidtager i Schweiz och Tyrolen på 1,600-1,800
m. höjd och sträcker sig ända till gränsen för
den eviga snön. I de nedre delarna af densamma
förekomma ännu tämligen många buskformer, sådana som
dvärgtallen, Pinus Pumilio, alpalen, Alnus viridis,
alpnypon, Rosa alpina, alpkaprifolium, Lonicera
alpigena, alprosorna, Rhododendron ferrugineum
och hirsutum, åtskilliga pilarter m. fl. De mest
karakteristiska bland dessa torde vara de präktiga
alprosorna (se d. o.), efter hvilka den nedre delen
af alpväxterna region kallas alprosbältet. I de
högre liggande delarna af alpväxternas region
uppträda endast några få dvärgbuskar, under det att
hufvudmassan af växtligheten bildas af små, fleråriga
örter. Denna öfre del af alpväxternas region kallas
därför också alpörtbältet. Bland de många alpörterna
må nämnas arter af släktena Campanula, Phyteuma,
Gentiana, Primula, Soldanella, Draba, Saxifraga,
Potentilla, Ranunculus, Phaca, Achillæa, Hieracium
och Carex. De arter,
[bildtext]
Soldanella.
Edelweiss.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
