Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Alrun l. Alruna, kvinnor som sysselsatte sig med spådomskonst - Alrun l. Alruna, Mandragora officinarum Vis. - Alrutz. 1. Axel Otto A., ingenjör - Alrutz. 2. Sydney Gustaf Louis Reinhold A., psykolog - Als (ty. Alsen), ö nära Schleswigs östra kust
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
på vissa kvinnor, som sysselsatte sig med
spådomskonst och genom sina förutsägelser utöfvade
stort inflytande på folket. De plägade hämta, sina
spådomar hufvudsakligen ur dödade krigsfångars
blod. Se vidare nästa art.
Alrun l. Alruna, Mandragora officinarum Vis.,
bot., nat. fam. Solanaceæ, en i Medelhafsländerna
förekommande ört med tjock, lodrät rotstock, som i
sin öfre ände uppbär en stor bladrosett och i dennas
midt de skaftade blommorna; stjälk saknas. Dess
utseende (se fig. sp. 710) och narkotiska egenskaper
torde i förening hafva tilltalat folkets fantasi och
därigenom gifvit anledning till dess ryktbarhet. Den
var nämligen både i forntiden och under medeltiden
i stort rop för sina magiska verkningar. Växten
upprycktes under många ceremonier ur jorden, hvarvid
den sades gifva ifrån sig ett suckande läte. Den
köttiga rotstocken var en vanlig beståndsdel i
kärleksdrycker och dylikt. Ett annat sätt att begagna
den var att däraf förfärdiga små människobilder,
äfvenledes kallade alrunor, hvilka ansågos i alla
afseenden lyckobringande för sin egare och därför
sorgfälligt vårdades, kläddes i praktfulla kläder och
till och med vid vissa tillfällen badades. En sådan
kunde egaren aldrig förlora, enär den alltid återvände
till honom. Den kunde ej heller säljas annat än för
en mindre summa, än den förut kostat. Jfr föreg. art.
S. A.*
Alrutz. 1. Axel Otto A., ingenjör, f. 15 sept. 1842
i Grisslehamn, genomgick 1859-62 Teknologiska
institutet samt tjänstgjorde 1862-63 vid statens
fyrbyggnadsarbeten och 1864-65 vid anläggningen af
Jönköpings vattenledning. 1866 anställdes han som
underingenjör vid Stockholms vattenledningsverk,
till hvars ingenjör han förordnades 1871, och
1872-74 var han tillika chef för hufvudstadens
gatuläggnings- och trumbyggnadsarbeten. 1873 blef A.
brandadjutant och 1875 inspektör i Stockholms stads
brandförsäkringskontor. Jämte dåv. polisintendenten
S. Rubenson uppgjorde han 1874 förslag till
eldsläckningsväsendets ordnande i hufvudstaden,
hvilket förslag till största delen följdes vid
det nya brandväsendets inrättande 1875. Sedan 1895
har han varit ord. byggnadschef i Stockholm. Bland
arbeten, som efter A:s förslag och under hans ledning
blifvit utförda, må nämnas: utvidgning af Stockholms
vattenledning med nytt vattenverk bredvid det 1861 vid
Årstaviken först anlagda samt vattenreservoarerna
på stadens bergsplats å Södermalm, i Vanadislunden
och i Stadshagen m. m. (i allt
representerande en ökning af vattenledningsverkets
bokförda värde från 2 till 6,6 mill. kr.),
vidare vatten- och afloppsledningar i Härnösand,
Västerås, Mariestad, Nyköping, Viborg (Finland)
m. fl. städer. Under den tid han varit verksam som
byggnadschef har Djurgårdsbron utförts (1896-97)
och Stadsgårdshamnens ordnande påbörjats, hvarjämte
förslag upprättats till sänkning och kanalisering af
Hammarby sjö, ordnande af uppfartsvägar till Södermalm
i samband med ny sluss samt till den under byggnad
varande S:t Eriks bro. På uppdrag af kommunen har
A. företagit studieresor i Tyskland och England.
S. L-K.
2. Sydney Gustaf Louis Reinhold A., den förres
brorson, psykolog, f. 1868 i Stockholm, aflade 1886
därstädes mogenhetsexamen och egnade sig därefter
under fem år åt affärslifvet, men började akademiska
studier i Upsala 1892. Han blef 1901 filos. doktor och
docent i psykologi vid universitetet. A. har särskildt
egnat sig åt den fysiologiska psykologien, dit
följande hans afhandlingar höra: Bidrag till kännedom
om hudens kall- och varmpunkter, Om förnimmelsen
’hett’, Om s. k. perversa temperaturförnimmelser,
Om sinnesrörelsens fysiologi och psykologi (alla i
Ups. läkareför. förh. 1897-1901) samt Undersökningar
öfver smärtsinnet (i Ups. univ. årsskr. 1901). Sedan
1897 har han utgifvit skriftserien "I vår tids
lifsfrågor", hvari han äfven själf publicerat flera
uppsatser. Ofta har han äfven i tidningsuppsatser
deltagit i meningsbyten, som berört psykologiska
frågor eller religionsfriheten.
Als (ty. Alsen), ö nära Schleswigs östra kust,
hvarifrån den skiljes af det smala Als-sund, hör
sedan 1866 till preuss. prov. Schleswig-Holstein
och bildar jämte Sundeved Sönderborgs
krets. 314 kvkm. Omkr. 24,000 inv. Östkusten
har nästan inga vikar, men på västkusten märkes
bl. a. Augustenborgfjord, som skär in från n. till
s. ö., och i s. Hörup hav, som bildar halfön Kejnæs,
endast genom ett smalt ed förbunden med Als. Ön är
mycket fruktbar och förträffligt brukad, har mycken
fruktodling, men endast ett par större skogar. De
viktigaste städerna äro Sönderborg, Augustenborg,
med en ypperlig hamn, och Nordborg. En pontonbro
(220 m. lång) för från Sönderborg till Sundeved. -
A. tillhörde Fyens stift ända till 1819 (bildade
1819-64 jämte Ärö ett eget stift), men delade
för öfrigt under medeltiden öden med det öfriga
Sönderjylland, i synnerhet sedan en strid mellan
konung Erik Klipping och hertig Valdemar 1286 hade
afgjorts till den senares fördel. Vid hertigdömets
delning 1544 kom A. att höra till konungens
del, och 1564 öfverlämnade Fredrik II det till
sin broder, Hans d. y., dock icke som egentligt
län. Senare delades ön mellan hans ättlingars olika
grenar, som småningom utdogo, med undantag af den
augustenborgska och den glücksborgska (den nuvarande
danska kungaätten). Den förstnämnda egde till 1848
omkr. hälften af ön, men måste 1852 till danska staten
afstå sina egendomar mot en betydlig ersättning. I
sept. 1657, då svenskarna besatt A., arbetade de på
öns befästande efter anvisning af Dahlberg. Under
kriget 1848-50 utgjorde A. en viktig flankposition
för den danska hären och likaså 1864 ända till
Dybböls fall. Slutligen intogs ön af preussarna under
Herwarth von Bittenfeld genom öfverrumpling 29 juni
på morgonen, i det de på båtar och pontoner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
