- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 1. A - Armati /
731-732

(1904) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Althaia ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

samsläktingarna därigenom att det dubbla blomfodrets
yttre krans är 6-9-klufven. Detta släkte är sedan
forntiden berömdt såsom lämnande läkemedel. Flera
arter nyttjas fortfarande i medicinen. Allmännast känd
är A. officinalis L., som tillhör södra och mellersta
Europa. Den kan odlas och har äfven förvildats i
södra Skandinavien. Den för sin stora halt af växtslem
(jämte stärkelse, socker, pektin och asparagin) mycket
ofta för medicinskt och farmaceutiskt behof använda
altéroten består af denna arts långa rotgrenar,
hvilka, befriade från yttre delen af barken, hafva
en hvit eller gråhvit yta, något luddig af de sega,
mjuka bastfibrerna; smaken slemmig, sötaktig,
fadd. Afkok (dekokt) på altérot nyttjas ofta till
upptagande af vissa sura eller skarpa läkemedel för
att mildra deras smak. Blandadt med andra medel,
tjänar pulvret af roten till att af dessa bilda en
massa, lämplig att formas till piller o. s. v. Af
altéroten (altea-roten) beredess, k. "jungfruskinn"
(pasta Althææ). Rötterna af flera andra arter samt
blommorna af A. rosea Cav. (se Stockros) användas i
andra länder.
O. T. S. (G. L-M.)

Althaia (grek. Althaia, lat. Althæa), konung Oineus’
i Kalydon maka, moder till Meleagros.

Althorn. Se Saxhorn.

Althorp [å’lthåp], viscount, engelsk statsman. Se
Spencer, J. Ch.

Althusius, Johannes, tysk rättslärd, den
moderna naturrättsliga teoriens vetenskaplige
grundläggare, f. 1557 i byn Diedenshausen i
grefsk. Witgenstein-Berleburg, studerade juridik
i Basel och troligen äfven i Genève samt blef 1586
juris professor i den nassauska högskolan i Herborn
och 1604 borgmästare (syndikus) i den ostfrisiska
staden Emden, där han afled 1638. Han deltog med
ifver i försvaret af Emdens fri- och rättigheter
gentemot de ostfrisiske grefvarna och bidrog
kraftigt till stadens sympatiska hållning mot
nederländarna i deras strid för politisk frihet
och reformert tro. De viktigaste af de skrifter,
i hvilka A. framlade sina folk- och statsrättsliga
åsikter, äro: Politica methodice digesta et exemplis
sacris et profanis illustrata
(1 uppl. Herborn 1603;
2:a uppl., hvari motståndarnas inkast upptagits till
bemötande, Groningen 1610; sedan 6 ggr omtr. under
1600-talet); Jurisprudentia romana (Basel 1586), en
mycket använd handbok i romersk rätt; och Dicæologica
(Herb. 1617), en allmän, systematisk öfversikt af
hela rättsläran. Det förstnämnda arbetet utmärker
sig framför allt för det konsekventa genomförandet af
folksuveränitetens idé. I sin åsikt om suveränitetens
enhet och odelbarhet öfverensstämmer han med Bodin,
mot hvilken han dock ofta vänder sig polemiskt i
sin framställning, och med sin lära om folkets
rättigheter mot tyranniska härskare företer
han beröringspunkter med monarkomakerna. Hans
förnämsta betydelse ligger däri, att han upptog det
absolutistiska suveränitetsbegreppet och djärft
betecknade suveräniteten i hela dess fullhet som
folkets oförytterliga egendom. Folkets väl är,
enligt A., statens mål, regenten endast den högste
ämbetsmannen, utöfvande sin regeringsmyndighet
i kraft af ett för båda parterna lika bindande,
"uttryckligt eller stillatigande" fördrag, framkalladt
af de enskildes behof af sammanslutning och deras
naturliga associationsbegär. I hvarje välordnad
stat finnas under växlande former ett slags
tillsyningsmän (eforer), hvilka ega att välja den
högste öfverhetspersonen, att
som folkets representanter häfda dess rättigheter
och att vid fördragets kränkning aflägsna den,
som sätter sig upp mot folkets majestätsrätt. I
det dåtida tyska rikets kurfurstar, i andra staters
ständer och i städernas rådsherrar liksom i forntidens
senatorer och folktribuner såg han dylika eforer. I
samhällets utveckling urskilde A. en hel gradvis
uppstiganda serie: familj, korporation, kommun,
provins och slutligen stat, alla företeende samma
grunddrag. Hans läror vunno under 1600-talets ständigt
starkare utveckling i absolutistisk riktning allt
mindre anklang. På 1700-talet häfdades som bekant
läran om samhällsfördraget och folksuveräniteten
med stor skärpa af Rousseau, hvilken därvid, enligt
Gierke, visar sig i mycket hafva tagit intryck af
A:s enahanda, långt förut framställda åsikter. A:s
om glänsande dialektisk begåfning vittnande skrifter
hafva först i vår tid grundligt analyserats och
behörigen värdesatts af O. Gierke, i "Johannes A. und
die entwicklung der naturrechtlichen staatstheorien"
(1880). Jfr äfven H. Höffding, "Den nyere filosofis
historie" i "Udvalgte skrifter".
V. S-G.

Altichiero [-kierå] da Zevio, italiensk målare
under 1300-talets senare hälft, bördig från Zevio,
i provinsen Verona, och verksam omväxlande i Padova
och Verona. Omnämnes vanligen i förbindelse med
sin medarbetare Jacopo Avanzi. Han utbildade sig
efter Giotto, och i den norditalienska konstens
utvecklingsgång från denne mästare till sin höjdpunkt
beteckna A:s verk ett betydande steg framåt, genom
starkt betonande af det fysionomiska uttrycket
och en stegrad individualiseringsförmåga. Hans
förnämsta arbeten äro freskerna i kapellen S. Felice
och S. Giorgio i Padova, de senare i förening med
Jacopo Avanzi.
(O. G-G.)

Altieri, gammal romersk adelssläkt, som bland sina
medlemmar räknat flera kardinaler samt en påfve,
Klemens X (se d. o.). Släktens residens i Rom,
Palazzo A., byggdes i början af 1600-talet af G. A. de
Rossi för kardinal Giambattista A:s räkning.

Altilik, turkiskt silfvermynt, = omkr. 90 öre.

Altimeter (af lat. altus, hög, och grek. metron,
mått), höjdmätare, instrument, som nyttjas vid
höjdmätning.

Altimetri (se Altimeter), höjdmätning.

Altin, ryskt kopparmynt, = 3 kopek.

Altingia Nor., bot., växtsläkte af
fam. Hamamelidaceæ. Dit hör A. excelsa Nor., som
växer i södra Asien. Af detta väldiga, ända till 52
m. höga, träd, af malajerna kalladt rasamala, hvars
raka stam 3 m. öfver marken är öfver 2 m. tjock och
först vid en längd af 30 m. grenar sig, erhålles ett
högt uppskattadt, hårdt, brunt, balsamdoftande virke.
G. L-M.

Altior adversis (lat.), upphöjd öfver
vedervärdigheterna (devis för mecklenburgska
grip-orden).

Altist (jfr Alt), mus., person, som utför en
altstämma; altsångerska.

Al-tita, zool., en art af stjärtmessläktet (se
d. o.).

Altitud (lat. altitudo, af altus, hög), astron., en
himlakropps höjd öfver horisonten. Altituden angifves
i grader, minuter och sekunder.

Altklarinett, mus. Se Klarinett.

Altmark. 1. Provins i det forna Kurmark (i
Brandenburg). 4,515 kvkm. Dess hufvudstad var
Stendal. 1807-13 utgjorde det under namn af
"Elbedepartementet" en del af konungariket

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Sep 30 02:33:08 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfba/0404.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free