- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 1. A - Armati /
741-742

(1904) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Alumn ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

såsom kugghjul och propelleraxlar, jämförelsevis lätt
repareras samt gas- och vattenledningsrör hopsvetsas.

Aluminotermien har också betydelse för framställning
af rena metaller, särskildt krom och mangan, hvilka
fått stor användning i praktiken till framställning af
värdefulla legeringar. Nämnda metaller kunde ej förut
erhållas kolfria, hvilket i hög grad förminskade
deras användbarhet. I detta fall tillsätter man
något öfverskott af metalloxiden för att erhålla
aluminium-fri metall. Andra värdefulla metaller,
eller kemiska element, såsom titan, silicium och bor,
som också användas till framställning af legeringar,
kunna ej framställas rena i användbar form såsom
smältstycken, men väl om de legeras med någon i dylik
form framställbar metall, vanligen järn eller koppar.

Aluminotermien har på kort tid, sedan 1898, nått en
mycket stor praktisk utveckling. Särskildt är den
användbar till svetsning och framställning af gjutgods
på från mekaniska verkstäder aflägset belägna ställen,
såsom ombord på fartyg, i kolonierna, på expeditioner
o. s. v.
S. A-S.

Alumn (lat. alumnus, af alere, nära), skyddsling;
lärjunge; helpensionär i läroverk (i synnerhet
utomlands).

Alumnat (se Alumn) l. Alumneum, i
Tyskland benämning på de företrädesvis för högre
elementarundervisningen afsedda läroverk, i hvilka
lärjungarna utom undervisning få kost och bostad
(internat). Flera af dessa, t. ex. de s. k. "sachsiska
fursteskolorna", åtnjuta sedan gammalt ett stort
anseende.

Alumneum. Se Alumnat.

Alumnol är [beta]-naftolsulfonsyrans aluminiumsalt och
bildar ett hvitt pulver, hvars vattenlösning har
sammandragande och antiseptisk verkan samt användes
vid sårbehandling, till gurgelvatten, insprutningar
o. s. v.
S. J-N.

Alun (af lat. alumen, alun, troligen af det
grek. halme, sälta) kallas ett dubbelsulfat
af kalium och aluminium af sammansättningen
AlK(SO4)2 + 12H2O. Alun var kändt redan i äldre
tider. Plinius skiljer mellan svart alumen, troligen
jernvitriol, och hvitt alumen, hvilket sannolikt
var det salt man nu kallar alun. Dess användning
i färgerierna var tidigt bekant. Det tillverkades
hufvudsakligen i orienten (i Smyrna), men redan
under 15:e årh. uppstodo italienska alunbruk. - Alun
förekommer färdigbildadt i mineralriket, utvittradt ur
vulkaniska bergarter, alunskiffer eller ur stenkols-
eller brunkolslager. Det i handeln förekommande alunet
är en teknisk produkt, erhållen ur olika råämnen och
enligt olika, förr viktiga metoder, t. ex. af den
i mellersta Italien förekommande alunstenen, ett
naturligt dubbelsalt af kaliumsulfat och basiskt
aluminiumsulfat. Alunstenen brändes lindrigt, fick
därefter ligga i fuktigt tillstånd utsatt för luftens
åverkan, hvarefter massan utlakades med vatten och
lösningen af dunstades till kristallisering. Därvid
erhållas kubiska kristaller, som vanligen äro
rödfärgade af mekaniskt innesluten järnoxid. När de
lösas i vatten, stannar denna järnoxid olöst, och
lösningen blir fullkomligt järnfri, hvarför denna
alunsort värderades högst af färgare. I Tyskland
användes för beredning af alun s. k. alunjord,
en intim blandning af lera och svafvelkis, som
fick vittra i luften och rostades, då svaflet i
svafvelkisen syrsättes till svafvelsyra, som
angriper leran, så att aluminiumsulfat
uppstår. Innehåller leran dessutom kali, uppstår
älven kaliumsulfat, som vid massans utlakning jämte
aluminiumsulfatet gifver alun. Hos oss bereddes förr
alun af alunskiffer, men fabrikationen har nu i det
närmaste upphört.

Alun kommer i handeln i stora, färglösa, genomskinliga
oktaedrar; 100 delar vatten lösa vid 0°

[bildtext]
Alun-kristaller.

3 delar vattenfritt salt, vid 100° däremot 154
delar. Alun har en sötaktigt sur och sammandragande
smak och sur reaktion. Det afgifver vid upphettning
kristallvatten och pöser därunder, hvarefter en hvit,
porös massa (bränd alun) återstår. - Alun hade förr
stor teknisk användning företrädesvis i färgerierna
såsom betningsmedel vid färgning af tyger. För detta
ändamål bör alunet vara fullt järnfritt. Det användes
vid beredning af lackfärger, vid pappersfabrikationen
för limning af papperet, till hvitgarfning, såsom
reningsmedel vid utsmältning af fett, till rening
af oklart vatten. En blandning af alun, salpeter
och koksalt begagnas vid färgning af guld. Sedan
man funnit praktiska framställningsmetoder af
aluminiumsulfat, har emellertid alun i praktiken
ersatts alltmer af detta salt.

Alun utgör typen för en stor klass salter, kallade
alunarter, hvilka ega samma allmänna kemiska formel
som alunet och liksom detta kristallisera i reguljära
oktaedrar. I alunet kan nämligen kalium utbytas
emot ammonium (NH4), cesium, rubidium, tallium,
däremot ej emot natrium eller litium. Aluminium kan
ersättas af metallerna järn, krom, mangan och indium,
svaflet af selen. Därigenom kan en utomordentlig mängd
alunarter uppstå. Ammonium-alun, AlNH4 (SO4)2 + 12H2O,
liknar fullkomligt det vanliga alunet och tillverkas
fabriksmässigt genom

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:41:01 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfba/0409.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free