- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 1. A - Armati /
751-752

(1904) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Amadeus-sjön ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

mordförsök, för hvilket han var föremål, och öfvertygelsen
att ingen främmande dynasti kunde hålla sig kvar
i Spanien bestämde honom snart att afsäga sig
kronan. Sedan han 11 febr. 1873 meddelat cortes
sitt beslut, lämnade han Spanien och återvände öfver
Portugal till Italien, där han tillbragte återstoden
af sin lefnad. - A. förmälde sig 1) 1867 med Maria,
prinsessa dal Pozzo della Cisterna, död 1876, och
2) 1888 med sin systerdotter prinsessan Lætitia
Bonaparte dotter af prins Napoleon. I sitt förra
äktenskap efterlämnade han tre söner: Emanuel,
hertig af Aosta (f. 1869), Viktor, grefve af Turin
(f. 1870), och Ludvig, hertig af Abruzzo (f. 1873);
i sitt senare sonen Umberto (f. 1889). A. afled i
Turin 18 jan. 1890.

Amadeus-sjön, saltsjö i det inre Australien 24°-25°
s. br., 204 m. ö. h. Den upptäcktes 1872 af Giles samt
undersöktes närmare af Gosse 1873-74, af Tietkens
1889 och af Horn-expeditionen 1894. Dess areal,
som i början öfverskattades, anses utgöra 5-6 tusen
kvkm. Intet vatten finnes i sjön, hvars yta är täckt
med ett hvitt lager af salt och gips. Omedelbart under
detta täcke ligger en röd, längre ned grå lerhaltig
sand. Flera öar finnas i sjön; kanaler med blått,
saltaktigt, hett slam framvälla ur sjöbottnen.
J. F. N.

Amadisromaner är namnet på en hel följd af spanska
medeltidsromaner på prosa, hvilka vunno europeisk
spridning. Tillsammans bilda de en genom flere
generationer löpande släktsaga. Den äldsta af dem
är romanen Amadis de Gaula, efter hvilken de öfriga
fått sitt namn. Dess ursprung har förblifvit höljdt
i dunkel. Den har lifsuppfattning och lokaliteter
gemensamma med den bretoniska sagokretsen; motiven
särskildt erinra om åtskilliga i "Tristan" och
"Lancelot". Men om ramen sålunda uppenbarligen är
lånad från de fornfranska riddarepopéerna, paras i
"Amadis" med den äldre tidens riddaranda ett större
mått af förfining i seder samt en specifikt spansk
färgning af känslor, fördomar och framställningens
hela ton. På mycket otillräckliga grunder har man
länge antagit, att författaren skulle varit en
portugis, Vasco de Lobeira (omkr. 1370), samt
att den spanska versionen, hvars upphofsman var
Garcia Ordoñez de Montalvo (omkr. 1480), skulle
utgöra en öfversättning af Lobeiras, hvars förmenta
originalarbete i alla händelser icke finnes kvar. Man
har hittat spridda utsagor, som tyda på att "Amadis"
förefunnits på spanska ganska tidigt på 1300-talet,
före Lobeiras dagar. Äran att ha gifvit ämnet den
affattning, som förtjuste Europa under ett helt
århundrade, tillkommer emellertid Montalvo. Af
romanens fyra böcker anses han själf ha tilldiktat
den fjärde, hvilken bär modernare drag. Äldsta
bevarade exemplaret af Montalvos roman bär årtalet
1508 (ej 1519), och den upplefde 13, 14 uppl. under
de följande femtio åren. Den utgafs i god edition
senast 1857 såsom bd 40 af "Biblioteca de autores
españoles". "Amadis de Gaula" hvilar icke på
historisk grund. Den är en erotisk-fantastisk
skapelse, som återspeglar sin författares åsikter om
en sann riddares plikt att draga omkring i världen och
kämpa mot troll och odjur, att med förakt för hvarje
fara befria olyckliga fångar och framför allt att
trofast egna sitt lif åt sin skönas tjänst. Amadis, en
son af Perion, konung af Wales (orätt har man ansett
"Gaula" vara det gamla Gallien), och den brittiska
prinsessan Elisena, älskar Oriana, konung Lisuartes
af England dotter, och deras kärlekshistoria, fylld
med de vidunderligaste äfventyr, bildar romanens
kärna. Amadis är inbegreppet af alla ridderliga
dygder, och en verksam kontrast bildar hans broder
och stridskamrat, den lättfärdige Galaor. Af
alla amadisromanerna anses denna stå främst i
värde. Montalvos nämnda bearbetning (i 4 böcker)
fullföljdes med en af honom själf 1492 tilldiktad 5:e
bok, som innehöll berättelsen om Esplandians, Amadis’
sons, bedrifter. Spanien lyssnade med hänförelse
till dessa äfventyr, och amadisromaner följde raskt
på hvarandra. Samlingen växte sålunda inom 60 år med
ytterligare sju böcker, hvilkas hjältar voro Amadis’
brorson, Florisando, Esplandians son Lisuarte de
Grecia
, Amadis’ andre son Perion, Lisuartes son
Amadis de Grecia o. s. v. - I många öfversättningar
och omarbetningar spriddes de spanska amadisromanerna
till olika folk. En fransk öfversättning af Nicolas
de Herberay
(de 8 första böckerna) utgafs 1540-48,
en italiensk 1546, en holländsk 1574, en tysk 1583
och en engelsk 1619. Att amadisromanerna voro kända
i Sverige, finner man bl. a. af G. Stiernhielms
"Hercules", v. 135. - En mängd efterhärmningar sågo
ock dagen. Så växte i Frankrike originalets 12 delar
till 24 och i Tyskland ända till 30. Slutligen företog
sig, 1626, en fransman, Gilbert Saunier du Verdier,
att genom tilldiktade slut på sagokretsens äfventyr
förena alla de förut tämligen löst sammanhängande
delarna till ett fastare helt, hvilket han utgaf i
7 starka band under titeln Roman des romans. Därmed
var Amadis-sagan afslutad. Med tiden ändrade sig
smaken, och de gamla riddareromanerna glömdes. Den
förste Amadis egde dock så mycken poetisk fägring,
att han både i äldre och nyare tid förmått locka
till versifierad behandling. Så utgaf den italienske
skalden Bernardo Tasso 1560 sin L’Amadigi i 100
sånger; af fransmannen Creuzé de Lesser finnes
dikten Amadis de Gaule (1813); af engelsmannen
W. Stewart Rose Amadis de Gaul, a poem (1802). Ja,
ännu 1872 utkom i London 2:a upplagan af den engelske
skalden Southey’s sammandragna öfversättning
af själfva den gamla romanen. Litt.: E. Baret,
"De l’Amadis de Gaule", 1853 (ny uppl. 1874), och
Braunfels, "Kritischer versuch über den roman Amadis
von Gallien" (1876). Jfr Riddarpoesi.
E. F-T.

Amador de los Rios, José, spansk författare, f. 1818
i Baena (Cordoba), d. 1878 i Sevilla, professor vid
universitetet i Madrid, var medlem af de flesta lärda
och litterära samfund i Spanien och erkännes såsom
stor auktoritet på de områden, där han verkat,
näml. som historiker, litteraturhistoriker,
konstforskare och orientalist. Bland hans
arbeten må nämnas: Sevilla pintoresca (1844),
Toledo pintoresco (1845), Estudios historicos,
politicos y literarios sobre los judios en España

(1848), El arte latino-bizantino en España (1861),
Historia social, politica y religiosa de los judios en
España
(1873) och Historia critica de la literatura
española
(1861-65, i 7 band, oafslutad), ansedd
som hans förnämsta arbete. Såsom redaktör, jämte
Madrazo, för det stora samlingsverket "Monumentos
arquitectonicos de España" har A. dessutom
inlagt stor förtjänst. Hans Composiciones
poéticas
äro föga kända, men af värde, hvaremot
hans dramatiska arbeten anses mindre betydande.
AD. H-N.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:41:01 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfba/0414.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free