- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 1. A - Armati /
773-774

(1904) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ambriz, portugisiskt område på södra delen af Guineakusten - Ambroid, ett slags sämre bärnsten - Ambros, August Wilhelm - Ambrosi, Ferdinand - Ambrosia, grek. myt. - Ambrosia artemisiæfolia L., Bitterambrosia, bot. - Ambrosianska biblioteket (Bibliotheca ambrosiana), som fick sitt namn efter den helige Ambrosius - Ambrosianska liturgien (Officium ambrosianum, Ritus ambrosianus) - Ambrosianska lofsången. Se Ambrosius - Ambrosianska sången, den af den helige Ambrosius i Milano införda och sedan i västerlandet länge nuttjade kyrkosången - Ambrosiaster l. Pseudo-Ambrosius. Se Ambrosius - Ambrosisk (jfr Ambrosia), gudomlig, härlig, ljuflig till smaken - Ambrosius, biskop af Milano

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

negerrike, Quibansa, men togs 1855 i besittning
af portugiserna. Många faktorier och betydlig handel
med elfenben, gummi m. m.

Ambroid (af grek. ambrosia, ambra, och eidos,
utseende), ett slags sämre bärnsten, som fabriceras
genom pressning af bärnstensaffall och ett
bindemedel.

Ambros, August Wilhelm, tysk musikhistoriker,
f. 1816, d. 1876, var först jurist, men blef 1869
professor i musik vid universitetet i Prag och
1872 vid konservatoriet i Wien. Han komponerade,
för både sång och instrument, men har sin egentliga
betydelse såsom musikalisk skriftställare. Die grenzen
der poesie und musik
(1856) utgjorde ett svar på
Hanslicks skrift om det musikaliskt sköna. 1860 fick
A. från förläggaren Leuckart i uppdrag att skrifva
en Geschichte der musik, som utkom 1862-78 och ej
hann längre än till Palestrinas tid. Första bandet,
behandlande antiken, undergick 1887 en mycket klandrad
omarbetning af Sokolovsky. Af största värde äro 2:a
bandet (Medeltiden) och 3:e (Nederländerna). Ett
5:e band (exempelsamling) utgafs af Kade 1882, ett
register af Bäumker s. å. Langhans’ musikhistoria
utgör en mera populärt hållen fortsättning intill
närvarande tid.
A. L.

Ambrosi [-bråsi], Ferdinand, italiensk operasångare,
f. 1846, d. 1891, var 1868-72 anställd vid k. operan
i Stockholm, där han trots sin lilla figur och
bristande dramatiska begåfning väckte uppseende
genom sin omfångsrika tenorstämma. Därefter sjöng
han på Malta, i Kairo och Syd-Amerika samt återkom
till Stockholm 1887 och gasterade, men utan att göra
någon vidare effekt.
A. L.

Ambrosia (af grek. ambrosios, odödlig, gudomlig),
grek. myt., betyder egentligen odödlighet,
gudomlighet. Enligt den vanliga föreställningen
var det gudarnas föda, likasom nektar var deras
dryck. Denna uppfattning tillhör dock uteslutande den
yngre klassiska tiden. Enligt den äldre uppfattningen
är det i allmänhet ett gudomligt ämne af en ljuf
doft och med kraft att rena och bevara. Det är ett
skönhetsmedel, som Hera nyttjar, då hon vill behaga
Zeus; ett balsameringsmedel, som af en gud eller
gudinna användes till att bevara en stupad hjältes
döda kropp; ett läkemedel mot sår; blandadt med nektar
ingjutes det af Athene såsom stärkande föda i Akilles’
bröst, det tjänar som näring åt gudomliga hästar;
slutligen är det jämte nektar gudarnas föda. Ambrosia
är sålunda ett gudarna tillhörigt ämne, som de nyttja
till gagn dels för sig själfva, dels för dödliga
människor. Gudarna synas dock ej behöfva det för att
därmed uppehålla sin odödlighet (jfr Iduns äpplen),
och dess njutande förlänar ej odödlighet åt en
dödlig. Föreställningen om ambrosias utomordentliga
egenskaper synes vara en öfverflyttning till
fantasiens värld af honungens mångfaldiga användning
hos grekerna.
V. K.

Ambrosia artemisiæfolia L., Bitterambrosia, bot.,
en till fam. Compositæ hörande, med amerikanskt
klöfverfrö till Europa införd växt, som på senare
åren uppträdt äfven i Sverige. Då växten är ettårig,
och då dess frön aldrig eller ytterst sällan
mogna i de klöfverodlande delarna af norra Europa,
är förekomsten af desamma i klöfverfrö ett af de
säkraste vittnesbörd man eger för dettas amerikanska
ursprung. Bitterambrosian iakttogs troligen första
gången i Europa 1865 af E. Rostrup, som då fann
den på Själland på ett med amerikanskt klöfverfrö
besådt fält; 26 okt. hade knappast halfva antalet
plantor börjat blomma. Denna sena blomning är regel
och har till följd, att i norden mogna frön aldrig
blifvit iakttagna. I klöfverfrö förekomma artens
frön i tre olika former, med och utan taggar samt
skalade. I Amerika, där växten är allmän på åkrar
och betesfält från Canada till Florida, blommar den i
aug.-sept. och blir där ända till 0,5-1 m. hög. Arten
lämnar ett surrogat för kinin.
G. A.*

Ambrosianska biblioteket (Bibliotheca ambrosiana),
som fick sitt namn efter den helige Ambrosius,
Milanos skyddshelgon, grundlades 1602 af kardinalen
och ärkebiskopen Federigo Borromeo i Milano
och uppläts till allmänt bruk 1609. Biblioteket
innehåller omkr. 175,000 band tryckta böcker och
15,000 handskrifter, bland hvilka senare äfven den
s. k. Pinelliska handskriftsamlingen. Bland dess många
skatter må nämnas de af Angelo Mai, Castiglione och
Mazzucchelli offentliggjorda palimpsesterna samt en
Vergilius, i hvilken Petrarca gjort anteckningar om
sitt första möte med Laura. - I förbindelse med detta
bibliotek står ett rikt konstgalleri i Palazzo
Borromeo.

Ambrosianska liturgien (Officium ambrosianum, Ritus
ambrosianus
), den från den romerska mässordningen i
flera punkter afvikande ritual, som enligt traditionen
var författad af den helige Barnabas, men sannolikt
härstammar från 4:e årh. och af den helige Ambrosius
med några smärre ändringar infördes till bruk i
den milanesiska kyrkan, där dess bruk enligt en
bulla af 1497 är medgifvet "till eviga tider". Se
F. Probst, "Die abendl. messe vom 5:ten bis 8:ten
jahrh." (1896).
G. O. L. (J. HDR.)

Ambrosianska lofsången. Se Ambrosius.

Ambrosianska sången, den af den helige Ambrosius
i Milano införda och sedan i västerlandet länge
nyttjade kyrkosången. Inga prof däraf ha kommit
till eftervärlden, men den tyckes ha innefattat
element såväl af den österländska kyrkans växelsång
(se Antifoni) och dess hymnsång som ock af den
forngrekiska recitativiska sången med nära anslutning
till versmetern och ordens betoning. Ambrosianska
sångens verkan på folket förtäljes ha varit mycket
stark. Jfr Dreves, "Aurelius Ambrosius, der vater
des kirchengesanges" (1893). Se vidare Gregorianska
sången
.

Ambrosiaster l. Pseudo-Ambrosius. Se
Ambrosius.

Ambrosisk (jfr Ambrosia), gudomlig, härlig,
ljuflig till smaken.

Ambrosius, biskop af Milano, en af katolska kyrkans
store kyrkolärare ("doctores ecclesiæ"), föddes
kort före år 340 i Trier och var son af en kristen
romersk öfverståthållare i Gallien. År 369 utnämndes
han till konsulär (landshöfding) öfver Nord-Italien,
med säte i Milano. Då den arianske biskopen därstädes
afled, korades nicenaren A., ehuru ännu odöpt och
med hufvudsakligen juridisk utbildning, år 374
till biskop. Med brinnande nitälskan uppgick han i
denna sin verksamhet, och hans af hierarkiskt makt-
och pliktmedvetande präglade personlighet ingrep
organiserande och befästande på flere kyrkliga
områden. Han predikade söndagligen och var outtröttlig
i själfuppoffrande hjälpsamhet mot nödlidande. Med
kraft och allvar uppträdde han till försvar för
ortodox troslära ej blott mot kvarlefvande hedniska

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:41:01 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfba/0425.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free