- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 1. A - Armati /
787-788

(1904) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Amerika

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

1,283 m. ö. h.). I södra delen af bäckenet ligger
Mohave-öknen, i hvilken finnes en depression,
kallad Dödsdalen, hvars lägsta del ligger 81 m.
under hafsytan. Högsta punkten i bäckenet är
toppen M:t Bonpland, 3,450 m. – c) Sierra Nevada och
Kaskadbergen begränsa bäckenet i v. Den förra kedjan
är rik på metaller (silfver i ö., guld i v.) samt
starkt skogbeklädd och i sin västra del äfven tätt
befolkad. Berget är högst i s., där toppen M:t
Whitney når 4,110 m.; i kedjans västra sida hafva
bergbäckarna urholkat djupa dalar, vinkelrätt mot
bergets längdriktning, af hvilka Yosemite-dalen
är berömd för sin storslagna natur. Pacifik-banan
korsar sierran i en tunnel genom Truckeepasset (2,138
m.). Norr om den slocknade vulkanen M:t Shasta (4,370
m.) får berget namn af Cascade range ("Kaskad-kedjan")
och är där lägre. Columbia bryter sig genom bergen
n. om M:t Hood (3,584 m.); ett stycke norr om floden
reser sig vulkankäglan M:t Rainier (4,430 m.). – d)
Emellan nyssnämnda kedja och hafvet löpa Kustbergen
(Coast range), som kunna anses vara en fortsättning af
de berg, som genomlöpa Kaliforniska halfön, Peninsular
mountains. Under 35° n. br. gå Kustbergen och Sierra
Nevada ihop; de mötas i det närmaste åter vid M:t
Shasta (41° 30’) och komma sålunda att på alla sidor
omsluta den mellanliggande kaliforniska dalen, som
i sin längdriktning genomflytes af Sacramento från
n. och Joaquin från s. Kustbergen fortsätta i n. ända
till sundet San Juan de Fuca. Deras högsta topp,
S. Jacinto (3,349 m.), ligger i södra Kalifornien,
v. om Mohave.

Inom Canada fortsätter Kordillerernas högland
med samma grundlinjer som i Förenta staterna,
alltså i ö. Klippbergen, i v. Kaskadbergen; däremot
försvinner kustkedjan., och de båda förra närma sig
hvarandra alltmer. Klippbergen bestå fortfarande af
en mängd kedjor, af hvilka den östligaste raden är
högst, med M:t Murchison (4,810 m.?), sannolikt den
högsta toppen i Canada. Väster om denna hufvudkedja
ligga i Columbia Selkirk range, med toppen M:t Sir
Donald (3,245 m.), och Golden range, parallella
med hvarandra. I dalen mellan den östligaste kedjan
och Selkirk flyter Columbia åt n., böjer sig därpå
mot s. och går i dalen mellan sistnämnda kedja och
Golden range mot s. Ett alldeles liknande lopp har
västkustens andra stora flod, Fraser, först mellan
ett par parallellkedjor åt n., därpå mot s. och genom
Kaskadbergen. På högslätten mellan bergen börjar ock
Peace river, som likväl bryter genom Klippbergen
i östlig riktning, för att förena sig med Stora
Slaffloden. Det viktigaste passet i dessa berg inom
Canada är Kicking-horse-passet (1,622 m.),
genom hvilket den kanadensiska pacifikbanan går.
Äfven Yukon upprinner i Canadas Kordillerer, men flyter
mot n. v. till Alaska. I detta land gå Kustbergen
och Klippbergen ihop, i det att deras ryggar skiljas
endast genom smala dalar. De högsta topparna ligga
här nära kusten och öfverträffa i höjd alla andra i
Nord-Amerika: M:t Mac Kinley 6,421 m., därnäst M:t
Logan 5,948 m., M:t S:t Elias 5,520 m., M:t Wrangl
5,300 m., m. fl. Äfven här uppe behålla Kordillererna
sin rikedom på vulkaner; många af de högsta topparna
äro ännu verksamma sådana.

Det andra nordamerikanska höglandet omfattar
Appalachiska bergen l. Alleghany-bergen (se d. o.),
till hvilka i ö. sluter sig en sluttande slätt,
Piedmont-regionen, som småningom öfvergår i
kustslätten. Dessa slätter genomdragas af en mängd
vattenrika floder, af hvilka de mest betydande äro
S:t John river (965 km.), delvis gräns mellan Canada
och Unionen, Connecticut (656 km.), Hudson (521 km.),
Delaware (490 km.), Susquehanna (650 km.), Potomac
(880 km.), James’ river (af ungefär samma längd),
Savannah river samt med sydligt lopp Alabama,
som är segelbar till 590 km. från mynningen.

Af Nord-Amerikas lågländer märkes längst i norr det
arktiska låglandet, omfattande det område, som
afvattnas af Mackenzies och Nelsons flodsystem. I
s. skiljes det från Mississippi-bäckenet af
den nordamerikanska landryggen, en tröskel, som
sträcker sig från de stora sjöarna västerut och
hvars höjd föga öfverstiger 300 m. I v. stiger
det i tre terrasser upp till Rocky mountains. På
dessa upprinna områdets största floder. Åt ö. flyta
norra och södra Saskatchewan, hvilka förenade bilda
Saskatchewan, som utfaller i Winnipeg-sjön (24,000
kvkm.). I denna utgjuta sig också de stora sjöarna
Manitoba och Winnipegosis samt floderna Winnipeg,
från Lake of the Woods, och Red river of the North,
från prärierna, den senare nära utloppet förstärkt med
Assiniboine. Winnipeg-sjön afflyter själf genom
Nelson i Hudson bay. I samma del af Rocky mountains
har Mackenzie-systemet sina yttersta källor. Här
börjar nämligen Athabasca, som senare flyter till
Athabasca-sjön (7,380 kvkm.), därifrån kallad Stora
Slaffloden (biflod Peace river fr. v.), till Stora
Slafsjön (26,000 kvkm.) och nedanför den får namnet
Mackenzie samt från h. upptager Stora Björnfloden
från Stora Björnsjön (29,000 kvkm.). Hela norra
delen af N.-A. är mycket rik på sjöar, en följd
af att det är ett gammalt nedisningsområde, där
moräner uppdämt vattendragen. Detsamma gäller äfven
om Laurentiska platån, ett af arktiska bergarter
bestående bergmassiv, som fyller hela nordöstra
delen af kontinenten. I v. går dess gräns öfver Stora
Björnsjön och Stora Slafsjön, följer Winnipegs östra
strand samt Öfre sjöns och Huron-sjöns norra stränder
och omfattar äfven större delen af Nya Englands
stater. Bergen äro till stor del borteroderade, så att
området bildar en s. k. pene-plain af 300–500 m. höjd;
endast i östra Labrador nå några punkter 1,800 m. En
otalig mängd sjöar och floder finnas här, af hvilka
de största äro de till Ishafvet flytande Coppermine-
och Stora Fiskfloderna samt Churchill till Hudson
bay. Söder om denna platå ligger de fem stora sjöarnas
bäcken, kontinentens största sänka. Den högst belägna
af sjöarna är Öfre sjön l. Lake Superior (80,800
kvkm., nästan lika stor som Jämtlands och Kopparbergs
län, på en höjd öfver hafvet af 183 m.), den står
genom S:t Mary-floden i förbindelse med Huron-sjön
(61,600 kvkm., 177 m. ö. h.) och Michigan-sjön
(58,100 kvkm., 177 m. ö. h.), hvilka äro förenade
genom ett bredt sund. Från Huron-sjön leder en flod
till Erie-sjön (25,800 kvkm., 175 m. ö. h.), hvilken
genom den 55 km. långa Niagara-floden utfaller i
Ontario-sjön (18,750 kvkm., 75 m. ö. h.); denna
flod bildar Niagara-fallen (48,7 m.). Från Ontario
flyter S:t Lawrence (1,350 km.) ut i hafvet. Alla
sjöarnas sammanlagda areal är omkr. 247,000 kvkm.,
och S:t Lawrences flodområde 1,248,000 kvkm. Denna
flods största bifloder äro Ottawa (1,250 km.) från
v. och Richelieu river från

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Mar 8 16:02:41 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfba/0440.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free