Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Amerika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ansenligt värmecentrum öfver det inre
Argentina. Värmen stiger här ofta i jan. till öfver
30°, och alla städer vid Paraná och Paraguay hafva
då 25–27°, medan Buenos Aires icke når öfver 24,3°. I
detta centrala område är skillnaden mellan sommar- och
vintertemperatur störst, omkr. 20 grader. Den östra
kusten uppvisar alltså större differenser i detta
afseende än den västra, men dessa aftaga mot söder,
där Punta Arenas t. ex. har en juli-temperatur af
+ 1,6° och en januari-temperatur af + 10,6°. Med hänsyn
till lufttrycket hör det utomtropiska S.-A. till
två olika bälten, hvilkas gräns går ungefär vid 43°
s. br., ett sydligt med lågt barometerstånd och
förhärskande västliga vindar och ett nordligt, som
står i beroende af de båda stora barometermaxima,
hvilka ligga öfver de båda oceanerna, och som
öfvervägande har sydöstpassad. På sydsommaren
ligger öfver den starkt uppvärmda kontinenten ett
barometerminimum, mest utprägladt längst i s. (vid Kap
Hoorn 746 mm.). På västkusten komma härigenom västliga
vindar att blåsa, som vid Kap Hoorn ofta öfvergå till
våldsamma stormar och som i n. uppträda ända öfver 40°
s. br., men hvilka icke tränga öfver Anderna, som äro
en skiljemur äfven i klimatologiskt afseende. Området
öster om dessa berg har i sin norra del öfvervägande
nordliga och nordöstliga vindar, hvilka senare äfven
förhärska utefter Patagoniens kust, medan i det inre
af pampas ofta svåra sydliga och sydvästliga stormar,
de s. k. pamperos, blåsa. Dessa åtföljas af stark
molnbildning, nederbörd, åska och låg temperatur,
hvaremot nordöstvindarna äro mycket varma, då
de medföra luftlager, som upphettas på Brasiliens
platåer. På vintern drager sig passadgördeln tillbaka
mot vändkretsen, och de västliga vindarna tränga då
längre mot norr och längre in i kontinenten; dock
äro i det hela taget vindförhållandena då mindre
regelbundna än på sommaren. På Andernas högsta delar
blåser året om en mycket våldsam västanvind, som kan
slunga fram stora stenar och som försvårar passagen
öfver de höga passen. – Skarpast skilja sig de båda
kusterna med hänsyn till nederbördsförhållandena:
den östra kusten är tämligen torr, medan Eldslandet
och södra Chile i följd af de ständiga hafsvindarna
ha mycket riklig nederbörd. Däremot är den nordvästra
delen af detta kustområde (norra Chile och Peru)
nästan alldeles utan regn, en följd af den utanför
kusten gående, kalla peruanska hafsströmmen, som
afkyler luftmassorna och förmår dem att afbörda sitt
vatten, innan de nå land. Sålunda stiger nederbörden
på Chiles södra kust (från Eldslandet till 35°)
till öfver 2,000 mm., af hvilka 55–77 procent falla
under maj–augusti, hvaremot norra Chiles och Perus
kusttrakter nästan alldeles sakna regn; vid Copiapó
är den årliga regnmängden blott 80 mm. På östra
kusten har Montevideo 1,110 mm., Buenos Aires 870, vid
Magalhães’ sund Punta Arenas 570 mm. De inre platåerna
äro i södra Patagonien och Argentina regnfattiga,
ofta med mindre än 200 mm., men i norra delen stiger
regnmängden, allt som man närmar sig Brasiliens
högland, samt är i Paraná 930 mm., i Rosario 980,
i Corrientes 1,330 mm. Södra Brasilien ligger inom
det subtropiska området och har alltså höst- och
vinterregn; endast kusten har sommarregn.
2. Det tropiska Amerika, omfattande bältet
mellan 26° s. br. och 25° n. br., utmärker sig
för en stor jämnhet i temperatur, i det att de
enda väsentliga variationerna bero på höjden öfver
hafvet. Årsmedeltemperaturen är i Rio de Janeiro
23,8°, i Pará 27°, på Syd-Amerikas nordkust samt
på Llanos 28°, i Merida (på Yucatan) 27,2°, Vera
Cruz 25,4°, Habana 25,3°, Södra Florida 23°, New
Orleans 20,6°, Matamoros (Texas) 23,2°. Däremot
är olikheten större mellan lågland och högland,
särskildt i Mexico. Man brukar efter höjden indela
landet i tre temperaturbälten: varma landet,
tempererade landet och kalla landet. Staden Mexico,
som ligger i det sistnämnda området (2,266 m. ö. h.),
har i årsmedeltemp. blott 16,4°, ehuru afståndet
till Vera Cruz blott är 325 km. I S.-A. har Carácas
(927 m. ö. h.) 21,8°, medan den närbelägna kusten
har 28°, Bogotà (2,660 m. ö. h.) 14,4°, Quito (2,850
m. ö. h.) 13,1 och Antisana (4,060 m. ö. h.) endast
4,9°. Mellan sommar- och vintertemperaturen är, såsom
i allmänhet inom tropikerna, olikheten ringa. I Rio
de Janeiro stiger den till 5°, i Habana till 5,8°,
i Mexico till 7°, i Pará till endast 1,7°, i Cayenne
till 1,6°. Något större är den i den del af N.-A.,
som hör till denna zon, t. ex. i New Orleans 15°
och i det sydligare liggande Matamoros 14°. Allra
jämnast är temperaturen på Andernas högplatåer i
S.-A. Så växlar den i Quito med endast 1,1°, i Bogotà
med 1,6°. Men äfven Amasonbäckenets temperatur är
nästan lika konstant: i Manaos är skillnaden emellan
den varmaste och kallaste månaden blott 1,7°, lika
liten alltså som i kuststaden Pará.
Äfven med hänsyn till lufttrycket råder i det
tropiska Amerika stor likformighet. Skillnaden
mellan högsta och lägsta barometerstånd är ofta icke
mer än 3 mm. Öfver Central-Amerika och Brasilien
ligger under sommaren ett minimum, under vintern ett
maximum; däremot har norra kusten af S.-A. städse lågt
lufttryck och Antillerna hela året högt. Hela området
ligger inom passadvindarnas bälte, Central-Amerika,
Mexico och Västindien inom nordöstpassadens, ehuruväl
denna rubbas genom olika uppvärmning af de olika
landytorna. På Mexicos västkust blåser en nordvästlig
vind, beroende på barometermaximum öfver Stilla
hafvet och landets uppvärmning. I Västindien böjer
sig vinden från nordöstlig om vintern till östlig
och sydöstlig om sommaren. I S.-A. blåser passaden
mycket jämnt och starkt ända till Andernas östra fot,
allra våldsammast i Amasondalen under juni–november,
som äro de torra månaderna. Under regntiden inträda
ofta vindstillor och västanvindar. Syd-Amerikas
västkust har västliga vindar af samma skäl som
Mexicos västkust. – Nederbörden visar större lokala
olikheter än temperaturen. Mexico har normalt
tropiskt sommarregn från juni till september samt
en torr vinter. Den östra sluttningen af Anahuac
har mesta regnet, en följd af passaden, medan
kustremsan mellan höglandets fot och kusten har
föga regn. Så är regnmängden i Vera Cruz 456 mm.,
men i Cordoba, som ligger endast 85 km. västligare,
icke mindre än 2,867 mm., i Mexico på platån blott
627 mm. Central-Amerikas och Syd-Amerikas Ander ända
till ekvatorn hafva mestadels två regntider, i det att
den tropiska regnperioden (april–oktober) delas i två
genom en torr period vid sommarsolståndet. På östra
kusten af C.-A. kan man dock tala om tre regntider
(april–midten af juni; midten af juli–oktober;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
