- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 1. A - Armati /
833-834

(1904) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Amfibier, Amphibia, Groddjur

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

från den sammantryckta, kraftiga stjärten. Larven,
som är utrustad med hornkäkar och en lång, i spiral
upprullad tarmkanal, lifnär sig af multnande
växtdelar, slam, döda smådjur o. s. v. Småningom
utvecklas extremiteterna, men under hela larvtiden
ligga de främre dolda i gälhåligheten (fig. 3 f). Vid
metamorfosen krymper svansen ihop (d. v. s. dess
beståndsdelar resorberas), tänder utvecklas, den lilla
munnen blir större o. s. v.: det lilla groddjuret
lämnar vattnet och lefver därefter i mer eller mindre
förhärskande grad som landdjur (fig. 3 g, h).

Medan detta är det hos flertalet groddjur vanliga
förloppet vid utvecklingen, modifieras detsamma ej
oväsentligt genom olika arter af yngelvård, som
förekomma hos vissa groddjur och af hvilka några
omnämnas i det följande.

Att den mycket specialiserade organisation, som
utmärker groddjuren, varit mäktig en ganska hög grad
af tillpassning, framgår redan däraf, att man för
närvarande känner omkr. 900 olika arter; hvarje af de
större grupperna innehåller jord-, träd-, vatten- och
gräfvarformer.

Öfversikt öfver de viktigare afdelningarna:

Underordn. I. Aglossa, de tunglösa groddjuren.
" II. Phaneroglossa, tung-groddjuren.
Fam. 1. Discoglossidæ, unker.
" 2. Pelobatidæ, lökgrodor.
" 3. Bufonidæ, paddor.
" 4. Hylidæ, löfgrodor.
" 5. Ranidæ, egentliga grodor.

De tunglösa groddjuren, som i en del
organisationsförhållanden äro ursprungligare än öfriga
groddjur, igenkännas därpå, att tungan saknas samt
att örontrumpeterna mynna ut gemensamt i svalget. Den
mest bekanta bland de få hithörande formerna är Pipa
americana
, surinampaddan (se pl. 2): kroppen bred,
platt; hufvudet tillspetsadt framåt; frambenens tår
i spetsen försedda med fyra stjärnformigt ställda
hudbihang; baktår med simhud; inga tänder; längd till
20 cm. Djuret, hvars hemland är Guyana och Brasilien,
lefver uteslutande i vatten. Vid parningen utstjälpes
honans kloak och sträckes upp mot ryggen, hvarest
de utträdande äggen fördelas med hannens tillhjälp;
för hvarje ägg bildas i huden en liten grop, som
tillslutes medelst ett lock; i dessa gropar utvecklas
ägget, och i dem genomgå larverna hela sin metamorfos,
så att de framkomma ur dem som fullbildade groddjur. –
Xenopus samt ett annat i Afrika lefvande släkte skilja
sig från alla andra groddjur därigenom, att de hafva
klor på de tre inre tårna å bakbenen.

Alla till underordn. Phaneroglossa hörande groddjur
hafva tunga.

Fam. Discoglossidæ, unker. Tungan har formen
af en rundad skifva, fastväxt med hela undre
sidan. Mellan- och öfverkäken samt gommen äro försedda
med tänder. Korta refben finnas. De få medlemmarna
af denna familj äro spridda öfver Europa, norra
Amerika och norra Asien; ett släkte lefver på New
Zealand. Till familjen hör klockgrodan, Bombinator
igneus
: kroppen ofvan tätt besatt med vårtor; ingen
trumhåla; framtårna skilda och baktårna förenade
genom hel simhud; färgen ofvan gråbrun eller olivgrön,
under blå med röda fläckar;
längd 37 mm. Klockgrodan förekommer i Tyskland,
Österrike och Ryssland; till Danmark och Skåne
blef den införd af danske rikshofmästaren Peder Oxe
(d. 1575), hvarför den i Danmark äfven kallas "Peder
Oxes frö" (da. frö = groda). Större delen af året
vistas den i vatten, men anträffas om hösten ofta uppe
på land, där den hoppar omkring med långa skutt. Dess
läte liknar en dof, aflägsen klockringning. –
Barnmorskegrodan, Alytes obstetricans (se pl. 2),
kännetecknas af sin undersätsiga kropp, kraftiga
lemmar och korta bakfötter med tjock, half simhud
mellan tårna. Längden blir omkr. 35 mm. Djuret
förekommer i västra Europa. Vid parningen lindar
hannen de slemsnören, genom hvilka äggen äro förenade,
omkring sina bakben, hvarefter han gräfver ned sig
i jorden. Efter omkr. 3 veckor äro larverna färdiga
att krypa ur äggen, och hannen begifver sig då med
äggen till något vatten, där han afsätter äggen för
att låta larverna utveckla sig.

Fam. Pelobatidæ, lökgrodor, skiljes från föregående
bl. a. därigenom, att tungan är fäst endast
med framändan och att bröstbenet är annorlunda
byggdt. Af de öfver skilda delar af jorden spridda
medlemmarna af denna familj förekommer hos oss
blott lökgrodan, Pelobates fuscus. Trumhåla
saknas, de bakre tårna äro försedda med hel
simhud. Vid innersta baktåns rot finnes en hård,
linsformig knöl. Kroppen är ofvan betäckt med glesa
vårtor. Hela habitus är paddlik. Färgen är ofvan grå,
marmorerad, under hvitgul (hannen) eller gråspräcklig
(honan). Kroppslängden kan uppgå till 6 cm. Lökgrodan
förekommer i mellersta Europa och Persien, hos oss
i Skåne och på Gottland. Som den om dagen håller
sig nedgräfd i sanden och är i rörelse endast om
natten, anträffas den jämförelsevis sällan. Då djuret
ofredas, afsöndrar det ur hudkörtlarna en vätska,
som har en stark hvitlöksliknande lukt. Bland alla
våra stjärtlösa amfibier har denna art de största
larverna: de uppnå en längd af 10 cm. och äro således
större än det utbildade djuret.

Fam. Bufonidæ, paddor: tänder saknas fullständigt
(utom hos ett släkte); inga refben; lemmarna korta
och starka; hud tjock och vårtig. Arter tillhörande
denna familj förekomma öfver hela världen, utom i
de kallare trakterna. Det öfvervägande antalet är
landdjur och gräfvande. Släktet Bufo, paddsläktet,
af hvilket man känner öfver 100 arter, är i Sverige
företrädt af tre arter; dessa hafva tydlig trumhinna,
mycket stora öronkörtlar, baktårna med stark, urringad
simhud, mycket vårtig hud och en stor knöl bakom
ögonen. De ifrågavarande tre arterna kunna åtskiljas
på följande sätt:

I. Baktårna med half simhud.
a. Trumhinnan mindre tydlig. Knölen bakom ögonen
njurlik. Färgvarierande: ofvan gråbrun med mörkare
vårtor, under hvit med mörka fläckar. Längd 13 cm.

1. Vanliga paddan, B. vulgaris.

b. Trumhinnan tydlig. Knölen bakom ögonen
aflångt äggformig. Ofvan grön med hvita teckningar,
under hvit med mörka fläckar. Längd 7 cm.

2. Grönfläckiga paddan, B. variabilis
(se pl. 2).

Tryckt den 17/11 03

1 b. 27

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:45:53 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfba/0477.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free