Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Amherst. 2. William Pitt A., earl A., generalguvernör i Ostindien - Amhersts fasan. Se Fasansläktet - Ami (fr.), vän, älskare - Ami, ytter-halsduk - Amia, zool. Se Ganoidei - Amiant, miner. Se Asbest - Amianthium A. Gray, bot., växtsläkte - Amici, Giovanni Battista, italiensk optiker och astronom - Amicis. Se De Amicis - Amictus (lat.), detsamma som humerale (se d. o.) - Amicus och Amelius, en från medeltiden härstammande romantisk-legendarisk saga - Amicus Plato, sed magis amica veritas (lat.), "Platon är mig kär, men sanningen ännu kärare" - Amicus veritatis (lat.), pseudonym för L. H. Åberg - Amid, kem. Se Ammoniak och Amino-föreningar - Amida, stad i Asien. Se Diarbekr - Amido-föreningar (Amider), kem. Se Amino-föreningar - Amidol, en fotografisk s. k. framkallare - Amiel, Henri Frédéric, schweizisk författare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
eröfrade detta i Indien allmänt som ointagligt
ansedda fäste. A:s generalguvernörstid förflöt i
öfrigt lugnt och bildar öfvergången från de stora
eröfringarnas tid till den af lord Bentinck inledda
sociala reformperioden. Efter sin hemkomst till
England (1828) tillbragte A. sina återstående dagar i
tillbakadragenhet. Jfr A. Th. Ritchie och R. Evans,
"Lord Amherst" (1894, i serien "Rulers of India").
V. S-G.
Amhersts fasan. Se Fasansläktet.
Ami (fr.), vän, älskare.
Ami (fr. amict [ami], af lat. amictus, ett
slags linne-mässkläde i romersk-katolska kyrkan),
ytter-halsduk.
Amia, zool. Se Ganoidei.
Amiant, miner. Se Asbest.
Amianthium A. Gray, bot., växtsläkte af
fam. Liliaceæ. Den enda arten, A. muscitoxicum
A. Gray, växer i östra Nord-Amerika. Dess mycket
giftiga frön användas i Amerika som fluggift.
G. L-M.
Amici [amitji], Giovanni Battista, italiensk optiker
och astronom, f. 1786, d. 1864 som professor
och direktor för astronomiska observatoriet i
Florens, konstruerade redan i början af 19:e
årh. spegelteleskop af 2,2 meters brännvidd och
15,7 centimeters öppning. Sedermera förfärdigade han
en tub med en diameter af 28,8 cm. och en längd af
6,28 meter. Vetenskapen har A. att tacka äfven för en
sinnrik fulländning af camera lucida, för en utmärkt
polarisationsapparat och för ett 1827 konstrueradt
och sedermera betydligt förbättradt akromatiskt
mikroskop. Han författade äfven förträffliga
skrifter öfver dubbelstjärnorna, Jupiters månar,
solen, saftens kretslopp hos växterna, växternas
befruktning, infusionsdjuren m. m.
Amicis [amitjis]. Se De Amicis.
Amictus (lat.), detsamma som humerale (se
d. o.).
Amicus och Amelius, en från medeltiden härstammande
romantisk-legendarisk saga, som återfinnes hos nästan
alla europeiska folk, från Italien till England,
från Spanien till Island, och är en ännu i våra
dagar, särdeles bland den franska allmogen, omtyckt
folkläsning. Ämnet utgöres af de tvenne vännerna
Amicus’ och Amelius’ själfoffrande hängifvenhet och
tragiska öde. Sagan var under tiden från 11:e till
16:e årh. en af de mest spridda och lästa. De flesta
bearbetningarna äro på latin och franska. Sådana
finnas både på vers och prosa (från 13:e och 14:e
årh.), ja sagan uppträder till och med i dramatiserad
gestalt, i Un miracle de nostre dame d’Amis et
d’Amille, från 14:e årh.
Hvar eller när sagans urform uppstått är ej
kändt. Jakob Grimm förmodar grekiskt ursprung. Till
västerlandet kom sagan i hvarje fall genom
latinet, såsom äfven hjältarnas namn gifva vid
handen. Bearbetningarna kunna fördelas i följande
tre grupper.
1. Den ursprungliga sagan i sin enkla
legendariska form, utan anslutning till någon
bestämd sagokrets och utan anspråk på högre poetiskt
värde. Här föreligga tvenne latinska redaktioner,
en vidlyftigare, Vita Amici et Amelii carissimorum
(utg. af Mone 1836), och en mera kortfattad, i
"Speculum historiale" af Vincentius Bellovacensis
(Vincent de Beauvais).
2. Poetiska bearbetningar, i hvilka sagan
dragits till den karolingiska sagokretsen och fått
något af den egendomliga kolorit, som tillhör
medeltidens riddardikter, men i det hela ej gått ut öfver
den gamla legendens ram. Hit höra den fornfranska
versionen Amis et Amiles (utg. af K. Hofmann 1852,
efter en handskrift från förra hälften af 1200-talet;
2:a uppl. 1882) och den medelengelska romansen Amis
and Amiloun.
3. Den yngsta gruppen, där ämnet anslutits till
andra kretsar och hjältar inom den karolingiska sagan
(t. ex. "Ogier le danois") och fortsatts intill andra
och tredje släktled.
Äfven till Norden vandrade den omtyckta sagan,
först till Island. Den isländska Amícus ok Amilíus
saga (utg. i "Germania" 1874 af E. Kölbing efter
den enda kända handskriften, i k. biblioteket i
Stockholm, hvilken dock är defekt i början) sluter
sig väsentligen till den latinska redaktionen
hos Vinc. Bellovacensis, men tyckes snarast vara
öfversatt från en för bägge gemensam källa. Från
Mones latinska redaktion härröra däremot de från
1500-talets slut härstammande Amícus ok Amilíus-rímur,
som hafva till författare isländaren Magnús Jónsson
(d. 1571) och utgåfvos 1877 af E. Kölbing. En
aflägg i andra led af Vinc. Bellovacensis’ latinska
text är den fornsvenska Amicus ok Amelius, som
jämte en samling andra legendariska berättelser
under titeln "Själens tröst" (Siælinna thröst)
i början af 1400-talet inom Vadstena kloster
öfversattes till svenska från den lågtyska (kölniska)
moraliserande samlingen "Der selen troyst". Denna
öfversättning utgafs 1871–73 af G. E. Klemming
efter den enda fullständiga handskriften (den
s. k. "Engsö-codex" i k. biblioteket, från
omkr. 1430).
R. G.
Amicus Plato, sed magis amica veritas (lat.), "Platon
är mig kär, men sanningen ännu kärare", ett ordspråk,
som i sin grekiska form härledes irån Aristoteles.
Amicus veritatis (lat.), "vän af sanningen", pseudonym
för L. H. Åberg.
Amid, kem. Se Ammoniak och
Amino-föreningar.
Amida, stad i Asien. Se Diarbekr.
Amido-föreningar (Amider), kem. Se
Amino-föreningar.
Amidol, en fotografisk s. k. framkallare, som
utgöres af diamidofenol, C6 H3 + OH (NH2)2,
ett hvitt kristall pulver, som lätt löses i
vatten. Lösningen reagerar surt, är färglös
och färgas genom alkalier genast intensivt
blågrön. Vattenlösning däraf ger tillsammans med
neutral natriumsulfit, men utan tillsats af alkali,
en högst energisk framkallare för bromsilfvergelatin.
A. R-AL.
Amiel [amiä’ll], Henri Frédéric, schweizisk
författare, f. 1821 i Genève, d. därstädes 1881,,
studerade tysk filosofi i Heidelberg och Berlin samt
vardt 1849 professor i estetik i sin födelsestad, men
öfvertog 1853 i stället professuren i filosofi. Utom
litteraturhistoriska arbeten offentliggjorde han
en del dikter, mestadels filosofiska, af hvilka
samlingarna Penseroso (1858), La part du rêve (1863)
och Jour à jour (1880) må nämnas, samt öfversatte
utländsk, särskildt tysk, poesi till franska (Les
étrangères, 1876). Denna alstring väckte föga
uppmärksamhet. Däremot hafva de efter hans död
af E. Scherer utgifna utdragen ur hans dagböcker,
Fragments d’un journal intime (1883; 8:e uppl. 1901;
"En drömmares dagbok", 1900, 2:a uppl. 1903), blifvit
högt uppskattade för sina själfulla, djupsinniga
reflexioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
