- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 1. A - Armati /
863-864

(1904) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ammonium-alun ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

beräknas f. n. (1903) kosta 453,900 kr. För hvarje
stridsfartyg inom svenska flottan hållas i allmänhet två
ammunitionsutredningar i förråd.
H. W-L.

Amn, det gamla namnet på Gullspångsälfven (från
Skagern till Vänern). A. utgjorde gränsen mellan
Värmland och Västergötland. Den söder om densamma
belägna socknen kallades Amnehärad eller
Amna socken och ett på en holme i ån
anlagdt fäste Amnaholm eller (senare)
Agneholm.
R. T.*

Amnaholm. Se Agneholm.

Amnehärad, socken i Skaraborgs län, Vadsbo
härad. 11,540 har. 2,579 inv. (1902). A. bildar
med Södra Råda ett konsistoriellt pastorat, hvars
moderförsamling tillhör Skara stift, Norra Vadsbo
kontrakt, och hvars annex tillhör Karlstads stift. –
Inom socknen låg fästet Agneholm (se d. o.).

Amnelius, Andreas Petri, psalmöfversättare,
f. 1638 i Svedvi, d. 1692 som komminister i
Romfartuna. Psalmerna 84, 92, 179 och 456 i svenska
psalmboken af 1819 äro af honom öfversatta från J.
Qvirsfelds "Himmlische gartengesellschaft".
G. O. L.*

Amnell, Johan, riksdagsman under frihetstiden,
f. 1692, d. 1772, sedan 1733 kyrkoherde i Tammela
och slutligen kontraktsprost, var vid riksdagarna
1734, 1738, 1740 och 1742 ett af Åbo stifts
ombud och tillhörde under hela sin riksdagstid
sekreta utskottet. Med kraft uppträdde han 1738
mot det österbottniska handelstvånget. Inom sekreta
utskottet insatt i den kommission, som affattade det
"sekreta bihang" till utskottets svar på k. m:ts
sekr. proposition, hvari ett synnerligen krigiskt
program för utrikespolitiken framställdes, var
A. den ende, som i denna fråga reserverade sig. Vid
räfsteriksdagen 1742 efter det olyckliga kriget
tillhörde han den af ständerna tillsatta kommission,
som dömde Lewenhaupt och Buddenbrock till döden.

Amnesi (af grek. nekande a och mnesis, minne),
förlust af minnet.

Amnesti (grek. amnesteia, glömska), det vanliga
namnet på en statshandling, som, efter tidehvarf
af våldsammare politisk oro, till endräktens och
lugnets återställande och med upphäfvande af de för
normala förhållanden beräknade lagarnas verksamhet,
utlofvar förgätenhet af det förflutna. Amnesti
förekommer än såsom allmän och än såsom utsträckt
allenast till vissa samhällsklasser samt än såsom
ovillkorlig och än såsom förlänad endast under
vissa villkor. Från denna egentliga, politiska
amnesti torde man böra skilja det slags amnesti,
som i monarkiska samhällen under form af benådning
någon gång vid festliga tillfällen af monarken utöfvas
mot enskilda personer. Sitt historiska ursprung leder
amnestien från det forna Grekland, där de oupphörliga
partistriderna gjorde densamma till en nödvändighet.
J. H.*

Amnestisk (jfr Amnesi), som har afseende på
förlust af minnet. Se Afasi.

Amnéus, Axel Johan, medicinsk författare,
f. 14 febr. 1833 i Gudmundrå prästgård, Ångermanland, blef
student i Upsala 1851 och med. doktor 1865, utnämndes
s. å. till läkare vid Löwenströmska lasarettet (i
Upland) och transporterades 1868 till lasarettsläkare
i Borås. 1877 antogs han till andre stadsläkare
i Göteborg, där han afled 6 dec. 1881. Skr.:
Om kronprinsen Carl Augusts dödssätt... (1865;
i Upsala univ:s årsskr. 1866), Om general C. von
Döbelns blessyr
(Ups. läkareför:s förh. bd 4), Om
Gustaf II Adolfs död
("Hist. bibl.", 1879),
Blef Erik XIV, på Johan III:s befallning,
mördad med gift?
("Eira", 1880) och Den 30
november 1718
(ofullb., i "Hist. tidskr." 1892).
R. T-DT.

Amnion (grek.) l. Amnios (fosterhinna), embr.
anat., den ägghinna, som närmast omgifver fostret och
som tillika bildar en slida kring nafvelsträngen. Den
uppkommer genom en omvikning (duplikatur) af
embryonal-anlagets öfre lager och finnes endast
hos de högre ryggradsdjuren: däggdjur, fåglar och
kräldjur (reptilier), hvilka af denna anledning
kallas amniota, i motsats till de lägre: groddjur
(amfibier) och fiskar, hvilka kallas anamnia.
Amnion är hos människan genomskinlig och tämligen
fast samt innehåller en vätska, hvari fostret ligger. Vid
födelsen framtränger denna hinna, jämte de med
densamma sammansmälta allantois och chorion,
i modermunnen såsom en blåsa; denna brister,
och den däri befintliga vätskan (barnvattnet) afgår.
Om vid födelsen dessa hinnor medfölja fostret, svepta
kring dess hufvud, säges barnet födas med
"segerhufva". Dylika segerhufvor anses af folktron beteckna
framgång i lifvet, de tros rädda från drunkning
o. s. v., och med dem bedrifvas en mängd signerier.
F. A. S.* G. v. D.*

Amnios. Se Amnion.

Amniota, zool. Se Ryggradsdjur.

Amœba l. Ameba (af grek. amoibos, växlande),
zool., en af de lägsta formerna af djuriskt lif,
tillhörande de encelliga djuren (urdjuren). Ameban,
hvilken som det stora flertalet andra urdjur är så
liten, att man måste taga mikroskopet till hjälp för
att kunna studera den, förekommer stundom talrikt i
sött vatten. Den lilla varelsen eger de för hvarje cell
kännetecknande beståndsdelarna: den finkorniga,
tjockflytande protoplasman, ett ägghviteartadt slem ( =
den s. k. cellkroppen), en klotformig eller oval kärna
och en kärnkropp. Iakttager man under mikroskopet
en ameba, kan man till en början konstatera dess
rörelseförmåga: protoplasmans smådelar äro i nästan
ständig rörelse, än flyter en, än en annan del af
protoplasman ut i oregelbundna förlängningar eller
utskott, s. k. pseudopodier ("falska fötter"), och
förmedelst dessa glider eller kryper ameban fram i
vattnet. Man har beräknat, att ameban under loppet
af en minut förmår tillryggalägga en väglängd af
1/2 mm. Af den omständigheten, att dessa rörelser
kunna företagas utan all yttre inverkan, har man
kunnat sluta, att ameban är begåfvad med frivillig
rörelseförmåga. Stöter ameban däremot på en annan
organism, t. ex. ett annat urdjur, eller oroas den
på ett eller annat sätt, så indragas pseudopodierna;
den har således känsel.

Men pseudopodierna tjänstgöra ej blott vid
ställflyttningen, utan hafva samtidigt en annan uppgift.
Kommer nämligen något organiskt ämne, som faller
ameban i smaken, i hennes närhet, så kunna
pseudopodierna lägga sig omkring detsamma och pressa in det
i protoplasmamassan, där det småningom omdanas till
likhet med amebans egen kropp, förvandlas till en del
af den själf, medan de ämnen, som tilläfventyrs blifvit
upptagna af ameban, men ej kunna undergå en sådan
omdaning (kiselkorn o. d.), åter utstötas ur amebans
protoplasma genom rörelser af dess smådelar.
Ameban förmår således upptaga och smälta näringsämnen.
Förutom fasta beståndsdelar upptagas också vatten
och med detta syre, hvilket är ett nödvändigt villkor

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:14:43 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfba/0494.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free