Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 1. A - Armati / 885-886 (1904) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Amygdalin, kem., - Amygdalitis, inflammation i mandlarna - Amygdaloid, mandelsten - Amygdalus L., bot. Se Prunus - Amyklai, fordom stad i Lakonien - Amykos, grek. myt., son af Poseidon - Amykos, kem. Se Aseptin - Amyl, en organisk radikal - Amylacea, stärkelserika ämnen - Amylalkohol. Se Amyl - Amylen, kem., ett omättadt kolväte - Amylnitrit, nitris amylicus, kem. farm., en blekgul, brännbar vätska - Amylodextrin, bot., stärkelse som färgas röd af jodlösning - Amyloid, kem., ett cellulosderivat; en gummiart - Amyloid-degeneration, en patologisk förändring i mjälten m. fl. organ - Amyloidlefver. Se Lefversjukdomar - Amyloidnjure. Se Njursjukdomar - Amyloplaster, bot. Se Stärkelse, bot. - Amylum l. Amylon, kem. och bot. Se Amyl och Stärkelse - Amylväte. Se Amyl - Amyntas, namn på macedoniska konungar före Alexander den store - Amyntor, Gerhard von, pseudonym för den tyske författaren Dag. von Gerhardt - Amyosteni, muskelsvaghet - Amyot, Jacques, fransk filolog

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

utgör den bittra beståndsdelen i bittermandel. Den
upptäcktes 1830 af Robiquet och Boutron. Amygdalin
kristalliserar i pärlemorglänsande, tunna fjäll
utan lukt, men med en intensiv, bitter smak och
är en glykosid af sammansättningen C₂₀H₂₇NO₁₁ +
3H₂O. Genom upptagande af 2 mol. H₂O sönderdelas den
i bittermandelolja, cyanväte (blåsyra) och socker,
efter formeln:

C₂₀H₂₇NO₁₁ + 2H₂O =
amygdalin vatten
C₇H₆O + CNH + 2C₆H₁₂O₆
bittermandel-olja cyanväte drufsocker

Denna sönderdelning inträffar under inflytande
af ett i mandel förekommande ferment,
kalladt emulsin eller synaptas,
eller vid kokning med utspädd saltsyra.
P. T. C.*

Amygdalitis (lat., af amygdalus, mandel), inflammation
i mandlarna.

Amygdaloid (af lat. amygdalus, mandel, och
grek. eidos, utseende), mandelsten.

Amygdalus L., bot. Se Prunus.

Amyklai (grek. Amyklai, lat. Amyclæ), fordom
stad i Lakonien, s. ö. om Sparta, känd för sitt
Apollontempel och såsom födelsestad för Leda och
dioskurerna.

Amykos (grek. Amykos), grek. myt., son
af Poseidon, var konung i Bitynien och en väldig
knytnäfskämpe. Han tvang alla anländande
främlingar till strid, men öfvervanns slutligen och
dödades af Polydeukes (se Argonauterna),
V. K.

Amykos, kem. Se Aseptin.

Amyl (af grek. amylon, stärkelse), en organisk
radikal af sammansättningen C₅H₁₁, som fått sitt
namn däraf, att motsvarande alkohol, amylalkohol
(finkelolja), bildas vid beredning af brännvin ur
potatisstärkelse. – Ett amylväte, sekundärt
pentan, C₅H₁₂, förekommer i bergolja och är en
vid 30° kokande, färglös vätska. – Amylalkohol
(isoamylalkohol), C₅H₁₁.OH, utgör hufvudmassan af
den vid brännvinsbränning som biprodukt erhållna
finkeloljan och är en färglös vätska af vidrig, till
hosta retande lukt. Den kokar vid 132° och brinner med
sotande låga. Dess egentl. vikt är 0,825 vid 0°. Vid
oxidation ger amylalkohol valeriansyra, C₄H₉COOH.
P. T. C.*

Amylacea (lat., af grek. amylon, stärkelse),
stärkelserika ämnen.

Amylalkohol. Se Amyl.

Amylen (jfr Amyl), kem., ett omättadt kolväte af
sammansättningen C₅H₁₀, förekommer i 7 isomera
former. Vanligt amylen, trimetyletylen, bildas, om man
beröfvar amylalkoholen en molekyl vatten. Färglös,
vid 36°–37° kokande vätska af egentl. vikt 0,663.
P. T. C.*

Amylnitrit, nitris amylicus, kem. farm., en klar,
blekgul, brännbar vätska af neutral reaktion,
med egendomlig, icke oangenäm fruktlukt och
brännande smak. Den erhålles därigenom att
salpetersyrlighets-ångor inledas i amylalkohol, som
framställts ur finkelolja. Amylnitrit är lättare än
vatten (egentl. vikt 0,87–0,88), hvaraf den ej löses,
och kokar vid 97°–99°. Den sönderdelas småningom vid
inverkan af ljus, luft och vatten. Amylnitrit användes
såsom ett kraftigt verkande, men ingalunda ofarligt
läkemedel, vanligen till inandning, hvarvid 2–3, högst
5 droppar slås på en näsduk eller i en kopp varmt
vatten och ångorna inandas af den sjuke. Amylnitrit
verkar därvid på nervsystemet så, att de ytliga
blodkärlen, framförallt å hufvudet och halsen,
utvidgas, hvaraf följden blir stark blodtillströmning
till dessa kroppsdelar, med intensiv rodnad, känsla
af hetta och bultning i hufvudet, ökad pulsfrekvena
m. m. Vid längre tid fortsatt inverkan kunna svindel,
hufvudvärk och medvetslöshet, såsom vid rus,
inträda; äfven rubbningar i synförmågan, delirier
och hallucinationer hafva stundom iakttagits. –
Amylnitrit nyttjas såsom läkemedel i fall, där
sjukdomen står i sammanhang med abnorm sammandragning
af artärerna, såsom vid angina pectoris, vissa
former af migrän, astma, vanmaktstillstånd till
följd af blodbrist i hjärnan o. s. v. Det har
äfven användts som motgift vid förgiftningar
med kloroform, opium, stryknin, kokain etc.
S. J-N.

Amylodextrin (jfr Amyl och Dextrin),
bot., sådan stärkelse, som färgas röd af
jodlösning. Den finnes hos vissa varieteter
af ris och hirs, i frösträngen hos Chelidonium,
i hvitsippans kalkblad o. s. v. De röda algernas
stärkelsekorn färgas äfven röda eller bruna af jod.
G. L-M.

Amyloid (af grek. amylon, stärkelse, och eidos,
utseende, likhet), kem., betecknar dels ett
cellulosderivat (hydrocellulos) af sammansättningen
(C₁₂H₂₂O₁₁), hvilket bildas genom inverkan af
svafvelsyra på vedämne, cellulosa, en reaktion, hvarpå
framställning af pergamentpapper beror, dels en
gummiart, som är olöslig i kallt vatten, men löslig i en
ammoniakalisk kopparoxidlösning. Amyloid färgas af
jod violett eller blått.
H. E.

Amyloid-degeneration, en patologisk
förändring i mjälten, lefvern, njurarna,
lungorna m. fl. organ, bestående i afsättande
af amyloid i väfnaderna. Förändringen börjar i
kärlväggarna, utbreder sig därifrån i organens
parenkym, som omvandlas till nästan färglösa,
hårda och glänsande massor. Amyloiddegenerationen
förekommer vid långvariga, tärande sjukdomar,
såsom tuberkulos, varbildning, frossa m. fl.
J. E. J-N.

Amyloidlefver. Se Lefversjukdomar.

Amyloidnjure. Se Njursjukdomar.

Amyloplaster (af grek. amylon, stärkelse, och
plassein, bilda), bot. Se Stärkelse, bot.

Amylum (lat.) l. Amylon, kem. och bot. Se
Amyl och Stärkelse.

Amylväte. Se Amyl.

Amyntas (grek. Amyntas), namn på macedoniska
konungar före Alexander den store, af hvilka A. I
(540–498) var den förste härskare i Macedonien,
som trädde i närmare förbindelse med Grekland
(pisistratiderna i Aten).

Amyntor, Gerhard von, pseudonym för den tyske
författaren Dag. von Gerhardt.

Amyosteni (af grek. nekande a, mys, muskel, och
sthenos, styrka), muskelsvaghet.

Amyot [amiå’], Jacques, fransk filolog, f. 1513 i
Melun, d. 1593 i Auxerre, kämpade i sin ungdom mot
tryckande omständigheter, men lyckades genom flit
och energi uppnå en hög samhällsställning och stort
anseende. Han var professor i grekiska i Bourges,
lärare för Henrik II:s barn, storallmose-utdelare
och biskop i Auxerre (1570). – A. gjorde sitt
namn frejdadt genom öfversättningar från klassiska
författare. De viktigaste äro: Amours de Théagène et
Chariclée (1549), Amours de Daphnis et Chloé

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>