- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 1. A - Armati /
895-896

(1904) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anaërobionter ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Cyklopiska öarna. I Norge är det funnet vid Brevig
och Arendal.
P. T. C. (A. HNG.)

Analekter (grek. analekta, uppsamlade stycken),
samling af valda stycken, dikter eller uppsatser,
ur en eller flere författare.

Analeptica (lat., af grek. analeptikos, afsedd
att vederkvicka, stärka), Upplifvande medel,
farm., läkemedel, som man använder vid höggradig
nedsättning af lifsfunktionerna, särskildt af centrala
nervsystemets, cirkulations- eller andningsorganens
förrättningar, i afsikt att kraftigt uppigga dessa
och återföra det vanligen flydda medvetandet. Sådana
medel äro framför allt kamfer, mysk, ammoniak (till
inandning) och eter (till insprutning under huden),
C. G. S.

Analeptik (af grek. ana, tillbaka, och lambanein,
taga), läran om konvalescensen, d. v. s. patientens
återhämtande af krafterna.

Analfabeter (af grek. nekande an och alfabet),
benämning på personer, som sakna färdighet i
läsning och skrifning. Full Öfverensstämmelse i
fråga om betydelsen af detta uttryck gifves dock
icke. Man menar därmed än sådana, som kunna hvarken
läsa eller skrifva (så vanligast), än sådana, som
visserligen kunna läsa, men icke skrifva (dessa borde
riktigare kallas semialfabeter), än, såsom
i Schweiz, sådana, hvilka, äfven om de hjälpligt
kunna stafva sig fram, dock ej fatta betydelsen af
hvad de läsa. Antalet analfabeter, jämfördt med
summan af ett lands befolkning, kan visserligen
icke gälla såsom enda mätare af ett folks bildning,
men utgör dock en viktig omständighet för bedömandet
af bildningens utbredning inom olika folk. I länder
utom den europeiska kultursfären hafva uppgifterna
af detta slag ringa värde. I Europas och Amerikas
kulturstater har med förbättringar i skolväsendet,
införandet af obligatorisk skolgång och ökning af
allmännyttiga anstalter för folkbildningen antalet
analfabeter alltmer aftagit. På siffran kan detta
aftagande liksom antalet analfabeter öfver hufvud
ingenstädes uppgifvas, men man har dock vunnit viktiga
stödjepunkter för bedömandet af de elementäraste
kunskapers allmänlighet hos ett folk. Sådana
stödjepunkter äro i länder med allmän värnplikt
bevisen öfver de värnpliktiges bildningsgrad, i andra
stater den genom kontrahenternas förpliktelse att
underskrifva äktenskapskontraktet vunna insikten
om deras färdighet i skrifning. Dessutom plägar
man vid de allmänna folkräkningarna fästa afseende
äfven vid denna fråga. Därvid är det likväl en
väsentlig skillnad, om antalet ännu icke skolpliktiga
barn frånräknas den folkmängdssiffra, af hvilken
analfabeterna utgöra en viss procent, eller om det
medräknas däri, hvilket icke alltid otvetydigt framgår
af tillgängliga källor. Där småbarnen frånräknas,
drager man icke alltid samma gräns, i det vanligen
6:e, men äfven 10:e lefnadsåret sättes såsom gräns,
hvarjämte man, såsom ofvan nämnts, kan gifva uttrycket
analfabeter olika betydelse. Af alla dessa skäl måste
uppgifter om analfabeternas antal i olika länder
mottagas med stor försiktighet.

För så vidt man af tillgängliga uppgifter från Europas
och Amerikas kulturstater kan draga några slutsatser
om analfabeternas antal, är detta större inom det
kvinnliga än inom det manliga könet. Vidare är det
störst i de slaviska länderna och bland de svarte i
Förenta staterna. De romanska och magyariska
länderna intaga en mellanställning. Högst stå de
germanska länderna, de hvite i Förenta staterna och
finnarna. Hvad Sverige beträffar, torde detta land
med skäl kunna göra anspråk på att ställas bland
de länder, där elementarkunskaperna vunnit den
allmännaste spridningen, om ock skrifkunnigheten
i glest befolkade eller fattiga trakter ej ännu
blifvit så allmän, som den borde vara. Noga taget
känner man ej huru därmed förhåller sig, ty de enda
undersökningar, som i vårt land i det hänseendet
göras, näml. de kunskapspröfningar, som företagas
med de för första gången inkallade beväringsskyldige,
afse endast fullt friska manliga individer af viss
bestämd ålder, och de vid dem erhållna talen kunna
tjäna som måttstock på bildningsgraden endast hos en
kategori af svenska folket. Detsamma är emellertid
fallet i alla länder, där analfabeternas antal är
kändt endast i fråga om de värnpliktige. I Sverige
torde skillnaden mellan beväringsåldern och de högre
åldrarna därjämte vara ringare än i de flesta andra
länder, emedan hos oss läskunnigheten varit ganska
allmän redan under flera generationer, medan denna
företeelse annars i regeln är af ungt datum. 1875,
ett par år efter det rätten till friköpning eller
att sätta annan karl i sitt ställe blifvit borttagen,
utgjorde af omkr. 25,000 undersökta antalet i läsning
okunniga 1 proc. och i skrifning okunniga 11 proc. Att
bildningsgraden hos folket sedan dess ökats, torde
man få sluta däraf att nämnda procenttal 1883 nedgått
till 0,3 och 3,8, 1888 till 0,1 och 1,7, 1890 till
0,12 och 1,09 och 1900 till 0,08 och 0,25. För några
andra länder utgjorde procenten analfabeter bland de
värnpliktige enligt nyaste uppgifter: i Danmark 0,2
procent, Finland 4,9, Nederländerna 2,3, Belgien 10,1,
Tyska riket 0,1, Österrike 23,8, Ungern 28,1, Schweiz
0,2, Frankrike 4,6, Italien 32,9, Bulgarien 52,7,
Serbien 79,3. Af brudgummarna i England år 1900 kunde
2,8 % ej underskrifva äktenskapskontraktet; bland
brudarna var detsamma fallet med 3,2 % (år 1850 voro
motsvarande tal: för männen 31,1, för kvinnorna 46,2 %).
Af den hvita befolkningen öfver tio års ålder år
1900 i Förenta staterna saknade 6,25 % läskunnighet.
(G. S-G.)

Anal-fena, zool., den i fiskarnas buk-kant
sittande opariga fena, som är belägen under
dessas stjärt-region. Liksom de öfriga opariga
fenornas (stjärt- och ryggfenornas) strålar, leda
analfenans mot s. k. interspinal-ben, af hvilka
det främsta, som tillhör denna fena, i de allra
flesta fall bildar den bakre begränsningen af
abdominal-kaviteten, för hvilket ändamål detta ben
ofta får en större utveckling och förenar sig med
nedre taggutskottet på den främsta stjärtkotan.
F. A. S.*

Analfistel, ändtarmsfistel.

Analgen (af grek. nekande an och algos,
smärta), kem. farm. Under detta namn har
etoxibenzoylamidokinolin (C9 H5 N (O . C2 H5) . NH
. CO . C6 H5), som bildar färglösa, svårlösliga
kristaller, fått medicinsk användning företrädesvis
såsom smärtstillande medel vid neuralgier, migrän,
astma m. m. i dos af 0,5 till högst 1 gr. Medlet
kallas äfven benzanalgen, kinalgen, labordin.
S. J-N.

Analgesi (af grek. nekande an och algos, smärta),
med., förlust af smärtsinnet inom någon del af
kroppen. Jfr Anestesi.

Analog (grek. analogos, af ana, enligt, i
öfverensstämmelse med, och logos, förnuft, förhållande,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:41:01 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfba/0510.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free