Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Analys. 3. Kem. - Analys. 4. Fys. Se Spektralanalys - Analysator, fys., mäter huruvida ljus är polariseradt eller icke - Analysera, sönderdela ett ämne i dess beståndsdelar - Analysör, en förr använd benämning på analysator (se d. o.) - Analytik, analysens teori - Analytiker, person, som är kunnig i analysen - Analytisk, upplösande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förekomma, utan äfven genom användning af vissa
lösningar af känd halt (titrerade lösningar),
som mängden af en beståndsdel i en sammansatt kropp
låter bestämma sig. Sådana analytiska metoder
benämnas volymetriska eller titrermetoder och
användas allmänt, dels på grund af den utomordentliga
skärpa, som utmärker en del af dessa metoder, dels
för den snabbhet och lätthet, hvarmed de kunna
utföras. Alkalimetrien och acidimetrien,
hvilka hafva till uppgift att kvantitativt bestämma
mängden af ett alkali eller af en syra i något
ämne, begagna sig af volymetriska metoder. Dessa
viktiga metoder grunda sig på det förhållandet,
att hvarje alkali erfordrar för att neutraliseras
en viss mängd af en syra och tvärt om, samt att
den minsta mängd fri syra eller bas kan upptäckas
med hjälp af vissa s. k. indikatorer (se d. o.),
af hvilka de viktigaste äro lackmus, fenolftalein
och metylorange. Om man därför af en bekant mängd
af någon syra och vatten bereder sig en lösning,
kan man därmed hastigt bestämma mängden af fritt
alkali. Ämnet, som skall pröfvas, löses i vatten,
och till lösningen sättes t. ex. ett par droppar
lackmus-lösning, hvaraf den färgas blå. Därefter
tillsätter man ur ett noga graderadt rör (byrett) den
nyss omtalade syran, ända till dess den blåa färgen
förändras till röd. När detta inträffat, har syran
neutraliserat allt alkali, och om man nu afläser
huru mycket syra som förbrukats, kan man beräkna
alkalits mängd. På samma sätt kan man medelst en
titrerad lösning af ett alkali bestämma mängden af fri
syra. Som ett annat exempel på en volymetrisk metod
kan anföras det i kontrollverk allmänt begagnade, af
Gay-Lussac 1828 uppfunna förfaringssättet att bestämma
mängden af silfver i en legering. Det grundar sig
därpå, att en hvit fällning af klorsilfver uppstår,
om en lösning af koksalt (klornatrium) blandas med
en lösning af silfversalt. Man löser en viss mängd
koksalt i en afmätt volym vatten och låter denna
lösning drypa ur en byrett till en lösning, beredd
af silfret, som skall pröfvas, så länge en fällning
af klorsilfver uppstår. När allt silfret blifvit
utfälldt, kan siliverhalten beräknas af den därtill
erforderliga koksaltlösningens mängd. Många andra
dylika titreringsmetoder, grundade på olika principer,
hafva blifvit uppfunna af Mohr, Bunsen, m. fl. Närmare
detaljer angående den kvantitativa kemiska analysen
finnas i "Anleitung zur qvantit. chem. analyse" af
Fresenius och, särskildt angående titreringsmetoderna,
i "Lehrbuch der chemisch-analytischen titrirmethoden"
af A. Winkler.
Analys af gasformiga kroppar är en gren af den
analytiska kemien, som företrädesvis utbildats genom
Bunsens och Hempels arbeten. Vid dylika analyser
inneslutes den gas, som skall analyseras, i ett
graderadt rör (eudiometerrör) öfver
kvicksilfver, och uti den sålunda afmätta volymen
af gasen införas efter hvarandra ämnen, som ega
förmågan att absorbera särskilda gaser. Genom den
volymförminskning, som därigenom uppstår, finner
man de absorberade gasernas volymer och kan däraf,
om deras egentliga vikter äro kända, beräkna deras
vikt. Om man däremot skall analysera gasblandningar,
t. ex. af syre och väte (luft), hvilka ej absorberas
af tjänliga medel, söker man förena dem med vissa
andra gaser, af hvilka afmätta volymer tillsättas,
hvarefter man ser efter huru mycket som uppstått af
föreningen och
däraf beräknar gasens mängd. Om t. ex. en blandning
af syre och kväfve skall analyseras, blandas gaserna
med en afmätt volym vätgas, hvarefter man medelst
platinatrådar, som finnas insmälta i röret, låter
elektriska gnistor slå genom gasblandningen. Därigenom
förenas syret, men ej kväfvet, med den tillblandade
vätgasen till vatten. Gasblandningens volym minskas,
och då man vet, att 2/3 af den förbrända gasvolymen
utgöras af väte och 1/3 af syre, behöfver man endast,
efter, förbränningen, dividera volymförminskningen med
3 för att finna mängden af syre. Närmare detaljer
angående gasers analys finnas i "Gasometrische
methoden" af Bunsen.
Af särskild vikt är analysen af organiska ämnen, en
analys, som fått namnet elementaranalys. De flesta
organiska ämnen bestå af kol, syre och väte. För
att bestämma huru mycket af dessa beståndsdelar
ett ämne innehåller behöfver man endast förena
kolet och vätet med syre, d. v. s. förbränna dem,
då kolsyra och vatten bildas. Förbränningsprodukterna
få därefter i gasformigt tillstånd stryka först genom
ett noga vägdt och med klorkalcium fylldt rör, hvari
vattnet kvarhålles, och sedan genom en vägd apparat,
innehållande kalilut, som uppsuper kolsyran. Genom
att efter försöket väga dessa apparater erfar man
lätt vikterna af vattnet och kolsyran samt beräknar
däraf vätets och kolets vikter. Subtraheras summan
af vätets och kolets vikter från vikten af det
förbrända ämnet, är skillnaden syre, såvida ämnet
ej innehöll något annat ämne. Är det organiska ämnet
kväfvehaltigt, måste man särskildt bestämma kväfvet,
hvarvid det antingen frigöres och uppmätes som kväfgas
eller ock afsöndras i iorm af ammoniak (Kjeldahls
metod), hvilken sedan bestämmes titrimetriskt eller
i form af PtCl6 (NH4)2, platina-salmiak. Den
organiska elementäranalysen uppfanns af
Lavoisier (d. 1794), utbildades af Berzelius,
men vann sin fullkomning genom Liebig. Se vidare
"Anl. zur qvant. chem. analyse" af Fresenius. På
senare tider har elektroanalysen i många fall
funnit användning, särskildt för åtskiljande och
utfällning af metaller. Metoden grundar sig på de
olika spänningstal, som behöfvas för att afskilja
olika metaller på katoden. Se närmare Classen,
"Anleitung zur qvantitativen analyse durch elektrolyse"
(1900).
P. T. C. (H. E.)
4. Fys. Se Spektralanalys.
Analysator (jfr Analysera), fys., en apparat,
med hvilken man undersöker, huruvida ljus är
polariseradt eller icke, och i förra fallet
bestämmer polarisationens beskaffenhet. Mer
invecklade apparater, tjänande till detta
ändamål, kallas polariskoper. Se
Polarisation (ljusets) och
Polariskop.
R. R.*
Analysera (af grek. analyein, upplösa, förklara,
utreda), sönderdela ett ämne i dess beståndsdelar,
upplösa, t. ex. analysera en tackjärnsart, ett pulver;
förklara, utreda, t. ex. analysera ett begrepp,
en sats. Se Analys.
Analysör, en förr använd benämning på analysator
(se d. o.).
Analytik (jfr Analys), analysens teori.
Analytiker (jfr Analys), person, som är kunnig
i analysen (särskildt i dess matematiska betydelse).
Analytisk (jfr Analysera), upplösande,
sönderdelande, utredande. – Analytisk geometri,
algebrans tillämpning på geometrien. Se Geometri.
– Analytisk kemi. Se Kemi.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
