- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 1. A - Armati /
923-924

(1904) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anckarström ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

utdog på manssidan 1863. – En i senare tider äfven
i tryck synlig uppgift, att Ribbing skulle varit den
egentlige mördaren, är icke trovärdig.
R. T. (E. W.)

Anckarsvärd, svensk adelssläkt med adlig,
kommendörs-ätts, friherrlig och greflig nummer
å riddarhuset, hette före adlandet Cosswa,
ursprungligen Couchois, inkom från Frankrike
vid midten af 1600-talet och var under det följande
århundradet bosatt i Västmanlands bergslag och Nora stad.

1. Mikael A. (före adlandet Cosswa), grefve,
militär, civil ämbetsman och politiker, föddes
på Högfors bruk i Västmanland 9 mars 1742. Efter
någon tids universitetsstudier ingick han 1759
vid fortifikationen och deltog som underofficer
och officer i pommerska kriget, där han hade
anställning dels vid fältartilleriet, dels vid arméns
flotta. Därunder vann han fältmarskalken Ehrensvärds
välvilja. Af denne blef han efter freden, sedan
han i tre år idkat kofferdifart, anställd vid det
nya flottetablissementet Sveaborg. Hans energi
och äfventyrslystnad förde honom in bland det
slappa ständerregementets fiender, och han var en
af de förste, som hade förtroende om Gustaf III:s
tillämnade revolution, 1772. Vid detta tillfälle
fick fänrik Cosswa i uppdrag att fängsla riksrådet
Esbj. Reuterholm och med det fartyg han förde sluta
sig till Sprengtporten eskader, hvilken först i
sept. s. å. anlände till Stockholm, men af konungen
mottogs med stora hedersbetygelser. Cosswa blef
löjtnant och adlad med namnet Anckarsvärd. – Sedan
A. återkommit till Sveaborg, fortfor han att under
de följande årtiondena som varfschef, lotschef och
slutligen (1784) som eskaderchef egna sin nitiska
verksamhet åt "lilla" flottans nydaning. Då Gustaf III
på våren 1788 förberedde krig mot Ryssland, kallades
A. till Stockholm för att gifva råd – hvilka dock
ej följdes. Konungen hade likväl i främsta rummet
A:s drift att tacka därför, att arméns flotta vid
krigets utbrott var i godt skick. Under 1788 års
sjökrig förde A. befälet öfver båda de eskadrar,
i hvilka denna flotta var indelad. Missnöjet med
kriget gaf anledning till den sammanslutning af i
synnerhet finska officerare, hvilken är känd under
namnet Anjalaförbundet. Själfve prins Karl, konungens
broder, stod i förbindelse med flere af de officerare,
hvilka agiterade för ett snart fredsslut. Till
hertigen ingåfvo "arméns flottas officerare af finska
eskadern", under A:s kända medverkan, i sept. 1788 en
skrift med begäran om prinsens bistånd för ernående
af riksdagskallelse och fred. Konungens hållning var
länge obeslutsam, men i mars 1789 kallades A. till
Stockholm såsom anklagad för upproriska afsikter,
fördes under bevakning öfver Kvarken och hölls
fängslad först å Fredrikshof, sedan å Drottningholm
18 mars–7 maj. Under denna tid skref han Tankar om
1789 års fälttåg
. Sedan han, utan rannsakning eller
dom, återfått sin värja, utnämndes han till konungens
generaladjutant, med säte i den under konungens eget
ordförandeskap arbetande krigsberedningen. Hösten
1789 framlade han en plan för arméns flottas nästa
krigståg och fick själf leda planens utförande. Man
hade väsentligen A:s nit och drift att tacka för att
den flotta, som 1790 segrade vid Svensksund, kunde
utlöpa i rätt tid och dugligt skick. Efter krigets
slut utnämndes öfverste A. till landshöfding i Kalmar
län, där han i tjugo år (1790–1810) kraftfullt ledde
länsstyrelsen. Under denna,tid var det, som den
fördrifna franska konungafamiljen af Gustaf IV
Adolf fick sig anvisadt A:s länsresidens till
uppehållsort (1804), för den tid det tilläts densamma
att kvarstanna i Sverige. Oaktadt A. rönte flere
bevis på konungens förtroende och välvilja – han
blef generalmajor 1795 och friherre 1805 – hade han
alltifrån Norrköpings riksdag hyst misströstan om
rikets ställning, särdeles hvad angick ledningen af
dess yttre politik, och snart brydde han sig icke om
att dölja sitt missnöje. Om sina söner Karl Henriks
och Johan Augusts åtgöranden vid förberedelserna
till den värmländska fördelningens uppror var han
fullt medveten, och då hertig Karl 13 mars 1809
åtagit sig riksföreståndareskapet, skref han genast
till A. med begäran att denne måtte räcka honom
"en hjälpsam hand". På Adlersparres förslag kallades
hans adjutanters fader att som landtmarskalk leda den
konstituerande riksdagens första stånd, och Mikael
Anckarsvärds namn bekräftade å detta stånds vägnar (6
juni 1809) vår ännu gällande regeringsform. Samma dag
upphöjdes han till grefve och generallöjtnant. Under
den tretton månader långa riksdagen förde han med
kraft sin landtmarskalksklubba och behöll segern
den enda gång riddarhuset vid denna riksdag påminde
om äldre tiders våldsamma uppträden. Detta var 8
maj 1809, då riksföreståndarens anspråk att som
arfsberättigad konung bestiga tronen nedslogos af
kämparna för den åsikten, att grundlag först skulle
antagas, konung därefter väljas. A. har i enskilda
anteckningar omtalat, att detta senare från början
varit hans åsikt, hvilket dock ej kan läsas i adelns
protokoll. När A. ville afsluta plenum, innan något
giltigt svar kunnat inhämtas på hans proposition om
bifall till hertigens skrifvelse, "uppkom härvid",
heter det i protokollet, "en ganska märkelig
oro". Enskilda memoarer tala t. o. m. om våldsamma
ord och åthäfvor mot den gamle landtmarskalken,
som var misstänkt som "rojalist" från 1772, som
"frondör" från 1789. Ändtligen utsade A. tydligt,
att han "skulle för H. K. H. inberätta, det han
tyckt sig förmärka, att Ridderskapet och Adeln ej
funnit sig kunna bifalla till hvad H. K. H. behagat
föreslå", och då stillades stormen – sedan den
emellertid omöjliggjort planen. A. mottog intet
landtmarskalksarfvode, men upptogs under riksdagens
lopp bland serafimerriddarna och tog vid dess slut
afsked från alla sina ämbeten. Han bosatte sig på
sin egendom Karlslund invid Örebro. Endast för
en tid under riksdagen 1817–18 deltog han åter
i riddarhusets förhandlingar. – Det enskilda
lifvets lugn fick han njuta ovanligt länge, ett
intresseradt vittne till sin äldste sons strider och
popularitet. Han hade fyllt sitt nittiosjätte år,
då han 23 mars 1838 afled på Karlslund. Hans Minnen
från åren 1788–90
utgåfvos af Sv. hist. fören. 1892.

2. Karl Henrik A., den föregåendes son, grefve,
militär, politiker, föddes på Sveaborg 22 april
1782. Officer redan vid tre års ålder, inträdde han,
efter afslutad kadett-kurs, år 1798 i tjänstgöring
och fortsatte därpå sin utbildning genom en längre
utländsk resa, 1800–01. Ambassad-kavaljer till
Petersburg 1803, friherre jämte fadern 1805. Med Svea
garde deltog han 1805–06 i pommerska kriget, utnämndes
1806 till kapten och 1807 till öfveradjutant och
major i armén. Han anställdes 1808 som öfveradjutant
hos öfverbefälhafvaren vid västra armén och deltog
i stormningen af Liers

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:45:53 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfba/0524.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free