- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 1. A - Armati /
959-960

(1904) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andersson ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

äro 7–8, gulaktiga. – M. serrator, småskraken
(prackan). Hannen: lång nacktofs; hufvud och öfre delen af
halsen svarta med grönaktig glans, halsens nedre del
och kräfvan blekt rostbruna med svartaktiga fläckar,
ryggen svart samt magen, undergumpen och vingspegeln
hvita. Honan: hufvudet och öfre delen af halsen
rödbruna, nedre delen af halsen samt frambröstets
sidor gråaktiga, de öfriga undre delarna hvita. Näbb
och fötter äro röda, liksom hos föregående art. Längd
52–59 cm. Småskraken har ungefär samma utbredning
som storskraken, men är allmännare än denna. Äggen,
10–12, äro grågula; boet lägges i skydd af någon sten
eller under en buske.

Familjen dykänder, Fuligulidæ, skiljer sig från
de egentliga änderna, förutom genom sina flikar
å baktån (se fig. b), äfven genom klumpigare bål,
kortare hals samt därigenom, att vingspegeln saknar
metallglans. Dykänderna äro ändå mera bundna vid
vattnet än de egentliga änderna. De simma och dyka
med stor färdighet och kunna vara synnerligen länge

[bildtext]
Fig. b.

under vatten. De häcka företrädesvis
vid sött vatten, men hålla sig för öfrigt i
hafvet. Sin föda, som består af musslor och andra
ryggradslösa djur, hämta de från bottnen genom
dykning. De flesta lägga sina (alltid ofläckade)
ägg på marken, knipan i ihåliga träd. De bygga ej
något egentligt bo, men omge, liksom de egentliga
änderna, sina ägg med ett rikt lager dun från sitt
eget bröst. Dykändernas kött är icke af så god
beskaffenhet som ändernas.

[bildtext]
Fig. c.

Öfversikt öfver de i Sverige förekommande släktena:
I. Fjäderbetäckningen vid näbbens bas bildar icke
tvenne spetsiga vinklar.
A. Näbben från näsborrarna mot spetsen bredare
och mera plattad än hos följande grupp, så att
den framom näsborrarna är lika bred eller bredare
än vid desamma.
a. Näbbnageln smal, upptagande blott en liten del af
näbbens bredd. Handpennornas rot och infan mer eller
mindre hvita. Pann-skelet (den fjäderklädda flik,
som från pannan skjuter framåt) vinkligt. Stjärten
afrundad. 1. Fuligula.
b. Näbbnageln bred, upptagande större delen af
näbbens bredd. Handpennorna liksom den öfriga
kroppen helt mörkbruna eller svarta. Pannskelet
tvärt eller afrundadt. Stjärten spetsig.
2. Oedemia.
B. Näbben från näsborrarna jämnt afsmalnande
mot spetsen och strax framom näsborrarna
smalare än vid desamma. Handpennorna helt
mörkbruna eller svarta.
a. Näbbnageln icke upptagande hela
näbbspetsen. Pannskelet mer eller mindre
spets-vinkligt. 3. Bucephala.
b. Näbbnageln upptagande hela näbbspetsen.
[alfa]. Näbben från vinkeln af
fjäderbetäckningen vid pannan kortare är tarsen.
Näbben framåt starkt afsmalnande och
öfvernäbben med längs främre hälften
inböjda kanter. 4. Cosmonetta.
[beta]. Näbben från vinkeln af
fjäderbetäckningen vid pannan lika lång som tarsen
eller något längre. Öfvernäbben efter
hela sin längd med inböjda kanter.
5. Eniconetta.
II. Fjäderbetäckningen vid näbbens bas bildar tvenne
långt framskjutande, mer eller mindre spetsiga
vinklar. Näbbnageln bred, starkt nedböjd.
6. Somateria.

De svenska arterna af viggsläktet, Fuligula,
skiljas på följande sätt:
I. Näbben knappast tilltagande i bredd mot
spetsen. Vingspegeln askgrå. Hufvudet och en
stor del af halsen rödbruna. Ryggen hos hannen
blekt gråblå och vattrad af brunaktiga streck,
hos honan mörkbrun med gråhvita fjäderkanter.
Längd 44–47 cm.
1. Brunanden, F. ferina.
II. Näbben kort och bred, bredare mot spetsen.
Vingspegeln hvit.
A. Med nacktofs. Ryggen och skuldrorna med
vågformiga svarta streck på hvit botten eller
hvita streck på mörkbrun botten. Buksidan
hvitaktig (liksom hos följande art). Längd
44–51 cm. 2. Hvitbuken, F. marila.
B. Med nacktofs. Ryggen och skuldrorna svarta
eller svartbruna, med eller utan hvita punkter.
Längd 39-42 cm. 3. Viggen, F. cristata.

Dessa arter häcka vid sött vatten, men vistas för
öfrigt vid hafvet. De äro flyttfåglar. Brunanden
(rödhalsade dykanden), F. ferina, bebor norra Europa
och Asien österut till Japan; om vintern finnes
den i södra Europa, norra Afrika och södra Asien.
I Sverige var den förr ganska sällsynt, men har
spridt sig på sista tiden och träffas förutom på Gottland
och Öland, i Östergötland och Uppland. Äggen
(8–13) äro blygrå eller gulgröna. – Hvitbuken
(berganden), F. marila, bebor såväl gamla som
nya världens nordliga länder, men flyttar om vintern
söderut, i Amerika ända ned till Guatemala. I Sverige
häckar den – stundom i kolonier – i Norrland,
Stockholms skärgård, på Gottland och Öland. Äggen
(10–14) äro grönaktiga. – Viggen, F. cristata,
förekommer i hela Europa och i norra Asien samt
uppgifves häcka äfven i Abessiniens fjällsjöar. I
Sverige förekommer den om sommaren allmännast i
Norrland, men häckar ock flerestädes nedåt landet.
Äggen (8–10) äro grågröna eller blygrå.

De svenska arterna af svärtsläktet, Oedemia, skiljas
på följande sätt:
I. Vingarna med hvit spegel. Näbbspringan längre
än innertån utan klo. Hannen svart med hvit
fläck under ögat; honan brunaktig med en
hvitaktig fläck mellan ögonen och näbben. Längd
48–56 cm.
1. Svärtan (svartanden), O. fusca.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:41:01 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfba/0542.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free