- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 1. A - Armati /
969-970

(1904) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andfåglar ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

dopförrättande samt faddrarna å den andra, dels
mellan dopbarnens föräldrar å ena sidan och den
dopförrättande samt faddrarna å den andra. Denna
släktskap utgör enligt den kanoniska rätten
hinder för äktenskap och kan upphäfvas endast
genom medgifvande af kyrkans högsta myndighet.
(J. HDR.)

Andligt frälse. Se Frälse.

Andmat, Lemna, bot., växtsläkte hörande till nat.
fam. Lemnaceæ, innefattande vattenväxter af
obetydlig storlek, men mycket egendomlig byggnad. Deras
rötter hänga ned i vattnet utan att vara fästa i
bottnen, hvarför de fritt simma omkring. Deras vegetativa
system visar ingen skillnad mellan blad och stam, utan
består af en plattad, bladlik bål. I dennas kant sitta de
mycket ofullkomliga blommorna, som emellertid äro
ganska sällsynta. Förökningen sker vanligast genom
knoppar från bålens kant. Om hösten sjunker andmaten
till bottnen för att på våren åter uppstiga till ytan. Alla
de arter af detta släkte, som finnas i Sverige, växa
mer eller mindre ymnigt i stillastående vatten. –
Andmaten är en begärlig föda för änder och gäss samt
äfven för fiskar, såsom rudor m. fl., hvarjämte den
tjänar som tillhåll för åtskilliga sniglar och smärre
vattendjur, hvilka äfven förtäras af nyss nämnda djur.
S. A.* J. A.*

Andning l. Respiration. 1. Fysiol. Andning i
vidsträcktaste betydelse är det utbyte af gasformiga
ämnen, som ständigt eger rum mellan hvarje lefvande
väsen och den atmosfäriska luften. Detta utbyte sker
antingen omedelbart, såsom hos alla landdjur och
landväxter, eller medelbart, såsom hos de flesta djur
eller växter, hvilka lefva i vatten. I detta senare
fall är det med de i vattnet upplösta (absorberade)
gaserna, som utbytet sker.

De lefvande varelsernas väsentligaste beståndsdelar
utgöras i kemiskt hänseende af mycket sammansatta
och på ett mycket inveckladt sätt konstituerade
föreningar af hufvudsakligen fyra grundämnen: kol,
väte, kväfve och syre. All egentlig lifsverksamhet är
förbunden med ett sönderfallande af dessa föreningar
i enklare, och slutprodukterna af dessa kemiska
omsättningar äro de jämförelsevis mycket enkla
föreningarna kolsyra (kol + syre), vatten (väte
+ syre) och ammoniak (väte + kväfve) eller därmed
nära besläktade ämnen (t. ex. urinämne o. d.). Dessa
omsättningar kunna i de flesta fall betraktas såsom
syrsättningar (oxidationer), och det är de, hvilka,
liksom syrsättningen (förbränningen) af kolet i en
ångmaskin, utgöra källan till all den kraft, öfver
hvilken de lefvande varelserna förfoga, vare sig den
yttrar sig såsom mekaniskt arbete, värme, elektrisk
verksamhet eller under någon annan form. Det syre,
som kräfves till denna förbränning, upptages utifrån
såsom syrgas, och den kolsyra, som är en produkt af
kolets förbränning, bortgår från organismen såsom
kolsyregas.

Ett skenbart undantag från denna regel bilda
växternas gröna (klorofyllhaltiga) delar, hvilka
under inflytande af solljuset – men också endast då –
tvärtom sönderdela den i atmosfären alltid, om ock
i ytterst ringa myckenhet, förekommande kolsyran i
dess enkla beståndsdelar, nämligen kolet, som användes
till uppbyggandet af växtens väfnader, och syret, som
återgifves åt luften. Men denna process, som är en
särskildt åt bestämda organ (blad o. d.) anförtrodd
förrättning, bör så mycket mindre förblandas med
den verkliga andningen (hvilken har samma vikt och
betydelse inom både växt- och djurvärlden), som
själfva det kemiska förloppet därvid är alldeles
omvändt, i det att vid den ifrågavarande processen
mera sammansatta föreningar (cellulosa, stärkelse,
gummi o. s. v.) uppkomma, i stället för att vid
andningen ett sönderfallande af sammansatta föreningar
i enklare eger rum. En annan, därmed sammanhängande
väsentlig åtskillnad mellan dessa båda i naturens
hushållning så djupt ingripande processer är den,
att vid den förra samlas i förråd, så att säga
magasineras, i form af "spännkraft", eller "hvilande
kraft" (potentiell energi), den "lefvande kraft"
(aktuella energi), som oupphörligt utströmmar från
solen, då däremot vid den senare denna "spännkraft"
vid lifsverksamheten åter förvandlas till "lefvande
kraft", såsom mekaniskt arbete, värme, elektrisk
verksamhet o. s. v.

Hos de enklaste organismerna, de må vara djur
eller växter, behöfvas inga särskilda redskap
för andningen, ty hela kroppsytan, som är i
beröring med det medium, med hvilket gasutbytet
eger rum, utför denna förrättning, på samma gång
som den upptager näring och afsöndrar förbrukade
ämnen. Men i samma mån de lefvande varelsernas
byggnad med högre utveckling blir mera komplicerad,
fördelas arbetet, och olika organ utbildas för
särskilda förrättningar. Då uppträda äfven särskilda
andningsredskap (respirations-organ). Hos växterna
utgöras dessa i allmänhet af mellan cellmassorna
löpande kanaler eller luftgångar (intercellulargångar),
hvilka hos de flesta högre växter utmynna i
egendomligt bildade öppningar (klyföppningar) på
bladens yta och således sätta växtens inre delar
i mer eller mindre omedelbar förbindelse med den
atmosfäriska luften. Hos djuren äro andningsorganen
af mycket olika beskaffenhet. Denna olikhet betingas i
främsta rummet af det medium, i hvilket djuren lefva,
eller rättare af organens beskaffenhet, om dessa organ
äro afsedda för vatten- eller luftandning. Men inom
hvardera af dessa båda grupper kunna tvenne olika
typer för andningsredskapens byggnad urskiljas,
och dessa bestämmas åter hufvudsakligen af den
utveckling redskapen för näringsvätskans eller blodets
kringströmning ernått; ty andningsorganens uppgift
måste ju vara att bringa denna vätska och därigenom
medelbart hela kroppens särskilda väfnadselement
i så direkt beröring som möjligt med andningsmediet
(vattnet eller luften). Hos sådana djur, som hafva ett
föga utveckladt cirkulationssystem, finna vi därför
ett i större delen af kroppen sig utbredande system
af kanaler för vattnet (vattenkanaler hos åtskilliga
lägre vattendjur) eller för luften (luftkanaler,
trakéer hos insekterna). Hos de djur
däremot, hos hvilka cirkulationsapparaten är mera
utvecklad, uppfylles det afsedda ändamålet därigenom,
att vissa med blodkärl mycket rikt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:41:01 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfba/0549.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free