- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 1. A - Armati /
973-974

(1904) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andning. 2. Bot.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

olika arter som hos samma art under dess
olika utvecklingsstadier. Växter med ett rikt
utveckladt system af luftgångar i sitt inre hafva
vida lifligare andning än de, hvilka sakna sådana,
t. ex. kaktéerna. Dock är alltid andningen lifligare
hos unga, i tillväxt stadda organ (groddplantor, unga
skott, blommor etc.) än hos äldre, utvuxna. Svagast
är den hos hvilande växtdelar (lökar, rotknölar
o. a.), hvilka oftast äro upplagsställen för en
näring, som senare kommer till användning vid växtens
utveckling. Belysande såväl för den olika styrka, med
hvilken andningen försiggår, som för det förhållandet
att den vid lämplig temperatur – i nedan angifna fall
17–20° C. – ej alltid är mindre liflig än hos djuren,
äro nedanstående tal.
Ett kilogram
lefvande vikt af:
Upptager per timme
milligram syre
Afger per timme
milligram kolsyra
8 dagar gamla hvete-plantor286 387
Omogna vallmofrukter 214 446
Växande champinjoner 439 334
Neriumblad i mörker 177 226
Ej groende potatis 5–8 7–10
        
Ollonborrar 1019 1131
Människa (man) 461–601535–717
Grodor 63–104 45–81


Ej endast de ofvan angifna, utan äfven yttre
förhållanden utöfva dock stort inflytande på
andningens liflighet. Särskildt gäller detta
temperaturen, under det att belysningen synes
spela en mindre roll. Från den temperatur, vid
hvilken vätskorna i växten frysa och vid hvilken
ingen andning kan påvisas, tilltager denna vid
stigande värmegrad, dock proportionsvis hastigare än
temperaturstigningen. Samtidigt med att denna når så
högt, att växten dör, upphör all andning. Då genom
bristande vattentillgång protoplasmans vattenhalt
minskas, aftager också andningen, och den upphör
alldeles, då uttorkningen drifves så långt, att
växten dör. Det fria kväfvet i luften spelar ingen
direkt roll för andningen, men väl indirekt genom
att förtunna syremängden i luften. Denna förtunning,
som i vanlig luft förhåller sig som 1 (syre) till 4
(kväfve), kan utsträckas ända till 1 till 100, utan
att det inverkar synnerligen hinderligt på andningen,
om blott lufttillgången är tillräcklig. Ren syrgas
eller mycket syrerik luft verkar å andra sidan
såsom gift på växten, i det den snart dör, utan att
dock andningen nämnvärdt tilltager. Detta visar,
att de processer i växten, utaf hvilka andningen är
en yttring, ingalunda kunna uppfattas såsom enkla
syrsättningar, likartade med dem, som ega rum inom
den oorganiska naturen. I alldeles syrefri atmosfär
eller i lufttomt rum dör växten först efter en tid,
hvilket beror på s. k. intramolekylär andning
l. själfjäsning. Den möjliggöres därigenom att
särskildt af de i växten befintliga kolhydraten och
sockret utom kolsyra kemiska föreningar uppstå,
som äro syrefattigare än de nämnda och växtens
beståndsdelar öfver hufvud. Hos de högre växterna och
en del svampar m. fl. lägre växter är den vanligen
uppkommande syrefattiga produkten
alkohol; efter hand upphör dock denna process, och
växten dör, om den ej dessförinnan har fått tillgång
till syrehaltig luft. Liksom högre växter för en
kortare tid kunna lefva utan tillgång till fritt
syre, finns det vissa lägre organismer, särskildt
bakterier, hos hvilka denna egenskap utbildats än
vidare, i det för dem det fria syret rent af blifvit
ett gift. Dessa organismer, som i motsats till de
syrebehöfvande (aëroba) kallas anaëroba, åstadkomma
i det på organiska föreningar rikhaltiga medium,
hvari de lefva, allehanda kemiska omsättningar,
hvarigenom den för deras lifsverksamhet erforderliga
energien frigöres. Hit höra många sjukdomsalstrande
bakterier, liksom många jäsningsbakterier,
t. ex. smörsyrebakterien. Ägghviteämnen, kolhydrat och
fett aftaga i mängd, och i stället bildas syrerikare
föreningar, såsom kolsyra, vatten, men äfven syrerika
organiska föreningar, såsom växtsyror, asparagin m. m.

Redan af det ofvan sagda framgår, att andningen
är att uppfatta som en nedbrytningsprocess, genom
hvilken de organiska ämnen, som finnas, med tillhjälp
af det upptagna syret oxideras, d. v. s. blifva
syrerikare. De närmare detaljerna vid själfva
nedbrytningsprocessen äro ännu icke kända. Såsom
exempel må anföras, att vid verkställdt försök 100
gr. af pumpans frön under groning i mörker på 14
dagar genom andning förlorade 5,3 gr. Vid verkställda
analyser visade det sig, att askbeståndsdelarna
(kali, kalk, fosforsyra m. fl.) och kväfvemängden voro
desamma före som efter groningen, men att kolet hade
aftagit med 9 gr. och vätet med 1 gr., under det att
syremängden tilltagit med 4,7 gr. Detta fall, liksom
många andra, visar, att någon kväfveförlust aldrig
eger rum vid andningen, äfven om de kväfvehaltiga
ämnena till sin sammansättning i väsentlig grad
förändras.

Andningen har för växten väsentligen samma betydelse
som för djuret. Den vid förbränningen frigjorda
energien användes till stor del till arbetet
i växtens lifsverksamhet; den för utförandet
af rörelser, såsom protoplasmans strömningar,
periodiska rörelser, heliotropiska och geotropiska,
erforderliga kraften erhålles genom andningen. I
en syrefri atmosfär upphör också tillväxten. Den
med andningen förbundna värmebildningen föranleder
endast sällan en märkbar förhöjning i växtkroppens
temperatur, och detta dels därför att andningen och
till följd däraf värmealstringen i allmänhet blott är
svag, dels därför att växtens värmeförlust genom den
starka vattenafdunstningen (transpirationen) och genom
utstrålningen från de vanligen mycket stora blad- och
stamytorna är jämförelsevis ganska betydlig. Denna
starka värmeförlust förorsakar sommartiden ofta hos
i luften utbredda växtdelar en till och med lägre
värmegrad än hos luften själf, oaktadt växten genom
sin andning oupphörligt framalstrar små kvantiteter
värme. Försiggår åter någon gång andningen hos
en växtdel med ovanligt stor energi, så uppvärmes
också denna rätt betydligt. Så är förhållandet under
befruktningstiden med blomkolfvarna hos en del aroideer
(Arum maculatum, Calocasia odora m. fl.) och
med de stora blommorna hos en del gurkväxter,
hos Victoria regia, hos Cereus grandiflorus (den
s. k. nattens drottning) m. fl. Nu nämnda organ visa
då en temperatur, som med 2°–20° C. öfverstiger den
omgifvande luftens. – Ett allom bekant fenomen är
den betydliga värmealstring,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Feb 25 16:51:51 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfba/0551.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free