- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 1. A - Armati /
1025-1026

(1904) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Angiotomi ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

bekant såsom inhemsk och hemtam på ett tämligen
inskränkt område i Mindre Asien, kring staden
Angora. I främsta rummet utmärker den sig genom
sitt mjuka, silkesfina, 24–36 cm. långa,
glänsande ullhår (se Angora-ull), hvars utförsel
länge var förbjuden. Angora-getens zoologiska
kännetecken äro: hängande öron och skrufformigt
böjda horn, på hannen (bocken) störst och vanligen
riktade rätt ut från hufvudet åt sidorna. I de
bergstrakter, i hvilka den lefver, är sommaren torr och
varm, men den korta vintern jämförelsevis kall, och
endast under denna tid, då dessutom födan skulle
tryta i det fria, samlas hjordarna om nätterna i stall.
Angorageten är således icke något ömtåligt djur.
Det oaktadt misslyckades länge försöken att
öfverflytta den till Europa. Ett bland de första försöken
gjordes 1742 i Sverige, då J. Alströmer lät införa
en bock och en get till Stockholm. Äfven till Spanien,
Frankrike och Syd-Carolina hafva angoragetter med
framgång införts. Till följd däraf att man såg ullen
på de införda djuren efter vissa år betydligt
försämras, började man misströsta om rasens bibehållande;
men en dylik försämring sker äfven i deras hemland,
och vid sex års ålder lämnar angorageten äfven
där sämre ull, men eger fortfarande värde genom
sitt förträffliga kött.
F. A. S.*

Angora-kanin l. Silkeshare, zool., en i
trakten af Angora inhemsk varietet af kanin, hvilken,
liksom angorageten, utmärker sig genom en lång,
silkesfin hårbeklädnad. Äfven angora-kaninen är
stundom till färgen silfverhvit. Dess hår, som dock
är skört och lätt brytes, nyttjas till väfnader af fina
vantar och strumpor.
F. A. S.*

Angora-katt, zool., en i nejden af Angora inhemsk,
tämligen storväxt kattvarietet, utmärkt genom
silkesfint, fingerlångt hår, tättsittande i synnerhet på
halsen, ryggen och svansen. Till färgen kan den
vara gul eller grå, men är vanligast rent hvit, med
ljusblåa ögon. Sistnämnda varietet är emellertid
ömtålig för köld och till följd af sin maklighet föga
duglig för råttfångst.
F. A. S.*

Angora-ull, text., den mycket glansiga och mjuka,
tämligen fina ullsort af intill 120 à 150 mm. längd,
som vinnes af angorageten (hemma i Mindre Asien,
men numera acklimatiserad i Spanien och Frankrike).
Sådan ull förekommer af glänsande hvit, grå och, mera
sällan, svart färg; de hvita och svarta sorterna äro
värdefullast. Användes till äkta kamlott, plysch och
modevaror äfvensom till inslag i halfsidentyger och
till tvinning af effektgarner med knutar, öglor eller
spiraler. Äfven andra getarters hår af mindre
värdefull beskaffenhet förekomma i handeln under namnet
angora och de liktydiga benämningarna mohair,
kämelhår (ej att förväxla med kamelhår) och poil
de chèvre
.
G. A. W.

Angornu, riktigare Ngornu, stad i riket Bornu i
Sudan, vid Tsad-sjöns västra strand. 20–30 tusen
inv. Liflig handel och mycket besökta marknader.

Angoscioso [a*gå*åså], it., mus., med ängsligt,
tveksamt föredrag.

Angostura, nu Ciudad Bolivar, hufvudstad i staten
Bolivar i Venezuelas förenta stater. Se Ciudad.

Angostura-bark, farm., fås af Galipea Cusparia
St. Hil. (G. officinalis Hanc., Bonplandia trifoliata
Willd.), ett litet träd af nat. fam. Rutaceæ
DC. (Diosmeæ), nående en höjd af 3,5–4,5 m. Trädet
växer ymnigt i Venezuela och äfven på vissa områden
nära Orinoco-floden. Barkens smak är bitter, dess lukt
äcklig (af en flyktig olja). Angostura-barken prisades
en tid såsom ett feberfördrifvande medel, täflande
med kinabarken.
O. T. S. (C. G. S.)

Angoulême [ãgolä’m], hufvudstad i franska
dep. Charente, på vänstra stranden af
floden Charente. 37,650 inv. (1901). Gammal
domkyrka. Pappers- och krutfabriker. Staden hette under
den romerska tiden Inculisma. Den intogs af Klodvig
507 och blef på 800-talet förstörd af nordmännen,
men sedermera åter uppbyggd.

Angoulême [ãgolä’m], – 1. Charles de Valois,
grefve af Auvergne, sedermera hertig af A., f. 1573,
d. 1650, oäkta son till Karl IX af Frankrike och
Marie Touchet, inträdde först i det andliga ståndet,
blef malteserriddare och storprior af Frankrike, men
gick snart ur orden och blef krigare. Invecklad i en
sammansvärjning mot Henrik IV, dömdes han till döden
1604, men benådades med lifstidsfängelse på Bastiljen
och blef frigifven 1616. Han utnämndes till hertig
af A. 1619, deltog med utmärkelse i den tidens krig
och stod i gunst hos Richelieu. – 2. Louis Antoine
de Bourbon
, hertig af A., f. 1775, d. 1844 i Görz,
äldste son till Karl X af Frankrike och Maria Teresia
af Savojen, emigrerade vid revolutionens utbrott
jämte sin fader, dåv. grefven af Artois. Under
sin landsflykt besökte han Sverige tvenne gånger
(1804 Kalmar, 1807 Karlskrona). 1814 följde han
med den spansk-engelska här, som öfver Pyreneerna
inträngde i Frankrike. Vid Napoleons återkomst från
Elba kämpade han mot denne, blef tillfångatagen,
men på Napoleons befallning lössläppt. 1823 förde
han befälet öfver den franska här, som störtade
Spaniens fria författning. 1830 följde han åter sin
fader i landsflykt, sedan han jämte denne afsagt sig
alla anspråk på tronen till förmån för sin brorson,
grefven af Chambord. Efter sin faders död (1836)
lät han dock af sitt hof hylla sig som Frankrikes
konung (Ludvig XIX), under det en annan fraktion af
legitimisterna slöt sig till grefven af Chambord
(Henrik V). Furst Metternich åvägabragte dock en
försoning mellan båda linjerna, hvilka 1838 gemensamt
bosatte sig i Görz. Hertigen var en i sitt enskilda
lif utmärkt man, men något inskränkt och för öfrigt
ultrarojalistisk och papistisk. 1799 gifte han sig
i Mitau med sin kusin (se A. 3). – 3. Marie Thérèse
Charlotte
, "Madame royale", den föregåendes kusin
och hustru, Ludvig XVI:s dotter, f. 1778, d. 1851,
insattes 1792 jämte sin familj i Tempeltornet, men
blef 1795 utväxlad till österrikarna mot några fångna
konventsledamöter. Under sin landsflykt utvecklade
hon en beundransvärd handlingskraft i sitt partis
intresse. Vida kraftfullare än sin gemål, blef hon
efter restaurationen ledare af det ultrarojalistiska
partiet. Af sina anhängare dyrkad som martyr och i
sitt enskilda lif utvecklande en stor välgörenhet,
fick hon af Ludvig XVIII binamnet "den fromma
Antigone". 1830 följde hon sin make i landsflykt
och vistades sedan hos sin kusins son grefven af
Chambord på dennes slott Frohsdorf (Froschdorf).

Angoumois [ãgomåa’], gammalt franskt
feodallandskap med titel af grefskap, ungefär motsvarande
nuv. dep. Charente. Då den gamla grefveätten 1218
utdog, öfvergick landet genom gifte till huset Lusignan
och indrogs efter dess utslocknande (1303) af Filip

Tryckt den 15/12 03

1 b. 33

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:45:53 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfba/0577.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free