- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 1. A - Armati /
1047-1048

(1904) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anisol-rödt ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

af de senast tamda husdjuren. Ännu i den romerska
republikens sista tider var hon knappast att anse
såsom fullständigt tam. Också finner man af hennes
vanor, att hon ännu ej är synnerligen aflägsnad från
den vilda gräsandens natur.

En brasiliansk ankart, den s. k. myskanden
(Anas [Cairina] moschata), större än vår
vanliga and och skild från denna genom en bar, köttröd
fläck omkring ögonen, är likaledes tam och tämligen
utbredd i Europa under namn af "turkisk and".
Hannen af denna art parar sig både med gäss och
med vår vanliga anka, och afkomman af denna
sistnämnda är då stor och präktig samt lägger rikligt
med ägg, hvilka dock ej vidare utveckla sig. Denna
bastard har fått ett eget namn, Anas purpureo-viridis.
F. A. S.*

Ankar. Se Ankare.

Ankaratra, bergsträcka. Se Madagaskar.

Ankarboj l. Vakare, sjöv., ett af trä eller
järnplåt tillverkadt flöte, som med ett så kalladt
bojrep, hvars längd rättas efter vattnets
djup, är fäst vid ankaret (i kronan) för att
utvisa, hvar detta ligger, på det att icke
något annat fartyg må fälla sitt ankare på
samma ställe äfvensom för att ankaret med
vidhängande kättingsdel må kunna uppsökas
och medelst bojrepet upptagas, i den
händelse kättingen "sprungit" (brustit) eller
fartyget varit nödsakadt att "sticka från
sig" (kvarlämna) ankaret. – Då ankarbojen
är af järnplåt, består den vanligen af två
ihåliga koner, som äro sammanfogade vid
sina baser. – Strax före ankringen kastas
bojen med boj repet i sjön eller hålles bojen
nära vattenytan, på det att bojrepet ej må komma
oklart vid ankarets fällande. Detta kallas att
strömma bojen. Jfr Ankare och
Ankarkätting.
R. N. (H. W-L.)

Ankarbult l. Grundankare, maskinb., den
för en maskins eller konstruktionsdels fästande vid
dess grund använda bult, hvars fyrkantiga, med
hullingar försedda skaft fastgöres i grundverkets
hål med indrifna järnkilar och ingjutning af cement
eller bly. Genomgående ankarbultar förses på den
muttern motsatta änden med en ankarplatta för
tryckets fördelning på grunden, mot hvilken platta
bulthufvudet eller en genomgående fästkil ligger an.
W. H.

Ankarcrona, svensk adlig ätt, som härstammar från en
Kristofer Jakobsson, som på 1600-talet inkom från
Böhmen. Af dennes söner adlades Teodor (se nedan)
och Mattias 1717, men slutade själfva
sina ätter. Från den tredje sonen, Jakob Christophers,
en framstående affärsman (f. 1693, d. 1755), adlad 1751, härstammar
den nu lefvande ätten.

1. Teodor A., förut Christophers, sjökrigare,
f. 1687 i Karlskrona, uppfostrades hos en farbror i
Amsterdam och började sin bana på sjön som superkarg
i holländsk-ostindiska kompaniets tjänst, men valde
redan tidigt krigaryrket. Efter att först hafva
utmärkt sig i fransk sjökrigstjänst, gick A. i engelsk
tjänst, deltog i flere sjöträffningar och utnämndes
till löjtnant samt fick befäl på "Lusitania galley"
(med 24 kanoner). Sedan han 1711 ingått vid svenska
amiralitetet, deltog han i samma års tyska sjötåg
som fregattchef. 1715 fick han
befälet öfver pommerska eskadern och utförde med en
underlägsen styrka försvaret i Rudö sund mot danske
amiralen Sehested. I sjöslaget 28 juli rodde A. Karl
XII i en slup mellan Rügen och Rudö skans. Då Karl
XII lämnade Stralsund, var det A., som ledde färden
ut till kungens galliot. 1717 blef han adlad och
utnämndes 1742 till amiral och amiralitetsråd samt
1743 till landshöfding i Stockholms län. A. tillhörde
mösspartiet. Han blef ledamot af Vetenskapsakademien
1740. Det tal Om förbindelsen mellan landtbruk,
manufakturer, handel och sjöfart
, som han höll vid
nedläggandet af presidiet i denna akademi, 1744,
var af politisk natur och gaf anledning till en
skriftlig polemik med motpartiet, hvilken väckte
ett mycket stort uppseende. Död i Stockholm 1750.
R. P.*

2. Henrik August A., Jak. Christophers’ sonsons
son, målare, f. 1831, underlöjtnant vid Svea lifgarde
1850, avancerade till öfverste och sekundchef för
samma regemente 1888, tog afsked 1892 och utnämndes
till ståthållare på Gripsholms slott s. å. A. deltog
åren 1858–61 som officer i fransk och spansk tjänst
i flera afrikanska fälttåg, hvilka förskaffat honom
ämnen till en mängd skildringar, som utmärka sig
genom liflig anordning, vacker stämning och
pittoresk behandling af staffaget (Afrikanskt
landskap
, 1869, Nationalmuseum, Öken-bild, Göteborgs
museum). Har äfven målat smärre bataljstycken med
ämnen från 16- och 1700-talen. – Hans broder
Edvard Alexander (Alexis) A., f. 1825, d. 1901,
var landskapsmålare (svenska skogsmotiv).

3. Sten Gustaf Herman A., de föregåendes
brorson, målare, f. 11 maj 1869 i Hakarp, Jönköpings
län, studerade vid konstakademien i Berlin
1886–89, vistades i München 1891–93 och är numera
bosatt i Leksand. Hans första här utställda målningar
framställde boskap i arbete eller hvila (Rast i
åkern
, 1889, I ladugården, 1891, Höstplöjning,
s. å., i fürstenbergska samlingen). Bland hans
senare stämningsbilder med svensk natur
märkas: Kväll i kohagen, Solsken i skogen och Höstsol
(utställda 1894), Kvällguld, Hemåt och Sista
lasset
(1896), Fordomtima (1897, Nationalmuseum),
Vintersöndag, Det bjällrar på gården, Hästarna ska fram
och Minnenas land (utst. 1899), Gripsholm och Vägen
upp till herrgården
(1900), Kväll på fäbodvallen,
Mellan höga stränder m. fl. motiv från
Ångermanland (utst. 1901), bilder från
Dalarna (Examen, Godt kvarter, Hälsingborgsutst.
1903). Motiv och dräkter från Karl XII:s
tid har han användt i målningarna I fiendeland,
Kring lägerelden (utst. 1899), Kungens kurir
(1900) m. fl. I flere målningar har A.
på ett friskt och kraftfullt sätt skildrat
gnistrande smällkall nordisk vinter med
glasklar luft och sol öfver snöfälten, och i
både målningar och teckningar har han med framgång
sökt ett i linjer och stämning stort, dekorativt
förenkladt och fördjupadt uttryck för karaktären
i det mellersta och nordliga Sveriges natur.
En kärnfull teckning af denna art är Sverige
(i "Julrosor" 1900). A. har ock utfört konstnärliga
affischer och stiliserade teckningar för bokomslag.
G-G N.

Ankardäfvert, sjöv., ett slags lyftkran (se fig.),
ställd för-ut vid fartygs reling. Den användes för
att däri hänga ankaret, vare sig detta skall svängas

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:41:01 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfba/0588.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free