Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anna. 2. A. Boleyn, Henrik VIII:s andra gemål - Anna. 3. A. af Kleve, Henrik VIII:s fjärde gemål - Anna. 4. A., Jakob I:s gemål - Anna. 5. A. Stuart, drottning af Storbritannien och Irland 1702–14
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
2. A. Boleyn [bu’lin], Henrik VIII:s andra gemål,
f. 1507, dotter till sir Thomas Boleyn, hvilken
sedan blef grefve af Wiltshire. Hon kom i sin barndom
att tillbringa några år vid franska hofvet, men
återkallades 1522 till det engelska. Hennes skönhet,
bildning och behag uppväckte en lidelsefull kärlek
hos konungen, som påskyndade sin plan att skiljas
från Katarina. Då påfven gjorde svårigheter att
bevilja skilsmässan, bröt Henrik med Rom. Innan
ännu hans förra giftermål hunnit lagligen upplösas,
blef det kändt, att han 25 jan. 1533 låtit hemligen
viga sig vid Anna, som 1 juni högtidligen kröntes
till drottning och 7 sept. födde honom en dotter,
Elisabet, sedan Englands drottning. A. gynnade
reformationen och införde vid engelska hofvet den
fina franska sällskapstonen i stället för den stela
engelska etiketten. Henriks känslor för henne tyckas
ha börjat svalna genast efter bröllopet, och sedan
hans hopp att med henne få en son gått om intet
och han fattat häftig kärlek för ett nytt föremål,
Jane Seymour, beslöt han befria sig från Anna. Denna
blef anklagad för otrohet, utan bevis dömd och 19
maj 1536 halshuggen. Dagen därpå gifte sig H. med
Jane Seymour. Se Froude, "History of England" (bd 1,
ny uppl. 1881), och Friedmann, "Anne Boleyn" (2 bd,
London 1884).
3. A. af Kleve, Henrik VIII:s fjärde gemål,
f. 1515, d. 1557, dotter till hertig Johan III af
Kleve. Föranledd af ett af hans egen hofmålare,
Holbein, måladt porträtt af henne, friade H.
till henne. Giftermålet egde rum 6 jan. 1540,
men Henrik fick snart afsmak för sin nya gemål.
Gunstlingen Thomas Cromwell, som lockat konungen till
giftermålet, blef halshuggen, och konungen lät efter
några månader skilja sig från sin gemål, som erhöll
en pension och lefde kvar i England till sin död.
4. A., Jakob I:s gemål, f. 1574, d. 1619, dotter
till Fredrik II af Danmark, blef 1589 i Oslo förmäld
med Jakob, då konung af Skottland. Hon var moder
till Karl I.
5. A. Stuart, drottning af Storbritannien och
Irland 1702–14, f. 1665, dotter till Jakob II och
hans första gemål, Anna Hyde. På grund af Karl II:s
uttryckliga befallning uppfostrades hon jämte sin
äldre syster, Maria, i protestantiska läran. 1684
blef hon förmäld med prins Georg af Danmark (d. 1708,
en broder till Kristian V och till Karl XI:s gemål,
Ulrika Eleonora). För sin barndomsvän vid hofvet
Sarah Jennings (gift med lord Churchill,
sedermera hertig af Marlborough) hade hon tidigt
fattat och bibehöll länge en gränslös tillgifvenhet,
och gunstlingen hade stort inflytande på såväl
Annas som hennes svage gemåls handlingssätt.
Under revolutionen 1688 flydde A., påverkad
af lady Churchill, till Oxford och återvände till
London först sedan Vilhelm af Oranien anländt dit.
A. kom snart i spändt förhållande till sin syster
och svåger, förorsakadt först af tvister om A:s apanage, men
förnämligast, sedan Marlborough 1692 råkat i onåd, af
hennes vägran att afskeda lady Marlborough, hvilket
ledde till att A. måste afflytta ur det kungliga
palats hon förut bebodde. Först sedan Marlborough
åter tagits till nåder, 1695, blef hon försonad
med svågern (Maria hade under tiden dött). Enligt
bestämmelserna i "Declaration of rigths" uppsteg
A. 1702 på tronen, men Marlborough blef i följd af
sin gemåls inflytande och genom lordskattmästaren
Godolphin landets verklige regent. A., hvars sympatier
helt och hållet tillhörde tories, tog emellertid i sin
hand de kyrkliga befordringarna, hvilka hon afgjorde
i strängt högkyrklig anda. Marlborough, som påverkades
af det i parlamentet härskande whigpartiet,
hvilket var för krigets fortsättande, tvang henne
genom sin hertiginna att 1708 afskeda de återstående
medlemmarna af torypartiet inom ministären och i den
insläppa whigpartiet ledare. Härigenom undergräfdes
lady Marlborougha inflytande. A. fann därjämte
en ny gunstling i mrs Masham, en släkting till
hertiginnan, som själf infört henne vid hofvet. Lady
Marlborough sökte väl bibehålla sin anspråksfulla
ställning, men A. retades af hennes tyranni. 1710
afskedades ministären, och en toryministär bildades,
i hvilken Harley och S:t John voro de förnämste
medlemmarna. 1711 blef lady Marlborough afskedad från
alla sina befattningar vid hofvet, ministären inledde
fredsunderhandlingar med Frankrike, Marlborough
skildes från befälet och åtalades för försnillning. De
nya valen gåfvo en torymajoritet i underhuset; genom
den ryktbara kreeringen 1711 af tolf nya peerer på
en gång fick regeringen öfverhand i öfverhuset, och
separatfreden med Frankrike gillades. A. hyste för
sin halfbroder Jakob, den äldre pretendenten, mycken
välvilja, men om denna sträckte sig därhän att hon med
fara för den af henne högt skattade engelska kyrkan
ville förskaffa honom tronföljden efter sin död, är
omöjligt att afgöra. Säkert är, att hon motsatte sig
inkallandet af kurfursten af Hannover till England
under hennes lifstid och att under hennes sista år
förändringar företogos inom ministären, hvilka ingåfvo
jakobiterna stora förhoppningar. Men dessa gingo
om intet genom hennes 1 aug. 1714 inträffade död.
A. är för eftervärlden mest känd som "den goda
drottning Anna". Vid flera tillfällen lade hon
emellertid i dagen att hon som drottning handlade
under känsla af ansvar inför sitt folk. Det förtjänar
anmärkas, att endast ett fåtal af författarna
från det i Englands litteraturhistoria ryktbara
"drottning Annas tidehvarf" kommit i beröring med
eller rönt understöd af henne. A. hade 17 barn,
hvilka alla dogo i späd ålder. Hon var Englands sista
regent af stuartska huset och den första regent af
Storbritannien sedan England och Skottland genom den
1707 ingångna unionen erhållit gemensam styrelse och
gemensamt parlament. – Litt.: Ranke, "Englische
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
