- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 1. A - Armati /
1129-1130

(1904) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anterotica ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

kemisterna antogo, för att kunna förklara
förbränningen.

Antiflogos, behandling med antiflogistiska medel.
Se Antiflogistiska medel.

Antifluktuator (af grek. anti, emot, och lat.
fluctus, bölja), gastekn., en apparat, som afser att
oskadliggöra de fluktuationer i gastrycket, som uppstå
i ett gasledningssystem, då till detsamma är koppladt
en stötvis gaskonsumerande apparat, t. ex. en
gasmotor. Antifluktuatorer finnas af många slag;
de grunda sig i regel på användande af en gummiblåsa
eller gasklocka, insatt i rörledningen och verkande i
förbindelse med en ventil, som automatiskt inställer
genomsläppningsarean för gasen på lämplig storlek,
för att trycket må hållas konstant.
A. E-M.

Antifon (grek. Antiphon, lat. Antiphon). 1. Grekisk
talare, f. i Rhamnus i Attika omkr. 480 f. Kr.,
tog verksam del i sin tids politiska lif. Han
arbetade ifrigt på demokratiens störtande och
tillsättandet af "de fyra hundrades råd". När detta
blifvit upplöst, anklagades han för högförräderi
och afrättades, 411. A. anses såsom mästare i den
äldre, stränga vältalighetsstilen och såsom den
egentlige grundläggaren af den skolmässiga attiska
talarekonsten. För andras räkning skref han mot
betalning en mängd rättegångstal. Själf uppträdde
han blott en enda gång offentligen såsom talare,
och då till sitt eget försvar mot den ofvannämnda
anklagelsen. Af de 60 tal, som tilläggas honom,
finnas 15 i behåll. A. skall äfven hafva författat
ett arbete om talarekonstens teori.

2. Grekisk sorgespelsförfattare, som lefde vid
Dionysios den äldres hof i Syrakusa, men ådrog sig
tyrannens onåd genom sitt oförbehållsamma klander af
dennes tragedier och till följd däraf blef afrättad.
A. M. A.

Antifonale (lat.) l. Antifonarium (lat.), den
af Gregorius den store föranstaltade romersk-katolska
mässboken, i hvilken alla de vid gudstjänsten brukliga
kyrkosångerna (antifonierna o. a.) äro införda.

Antifonarium. Se Antifonale.

Antifoni (af grek. anti, emot, och fone, röst),
motsång, växelsång. 1. Den i kristna kyrkan redan i
äldre tider införda växelsången emellan en enda stämma
och en kör eller emellan tvenne (enstämmiga) körer. En
liknande växelsång var redan i bruk hos de gamle
judarna och egypterna, liksom senare hos grekerna
(körerna i tragedier). Antifonien säges ha blifvit
införd i den grekisk-kristna kyrkan af Chrysostomos,
i den romersk-katolska af biskop Ambrosius. – 2. En
enstaka, från bibeln eller någon kyrkofader hämtad
strof, som sjöngs af en ensam stämma och föregick en
psalm, med hvilken den stod i sammanhang med afseende
på innehållet. Den af en stämma intonerade psalmen
sjöngs växelvis af dubbelkörer. När den sjungits till
slut, upprepades antifonien af hela kören. – 3. I
den evangelisk-lutherska kyrkan består antifonien
dels af hela sånger, t. ex. litanian, dels af några
få ord ur bibeln. I senare fallet innefattar den
intonationer, uppstämda af prästen framför altaret,
och ett responsorium af församlingen (eller kören). –
4. En musikalisk komposition med flere strofer,
utdragna ur åtskilliga psalmer. – 5. I senantiken
förekom antifoni äfven i betydelsen oktav och
dubbeloktav. Jfr Anthem, Antienne och
Antifonale.

Antifrasis, ret. Se Antiphrasis.

Antifriktionsmetall (Lagermetall), tekn., i
maskintekniken använd metallegering, afsedd att
ingjutas i maskinlager för att bilda möjligast goda
friktionsytor. För sådant ändamål användes förr
vanligen olika slag af bronser (i danska marinen
exempelvis en legering af 84 % koppar, 16 % tenn och
2 % zink). Äfven användes i samma syfte fosforbrons
(se d. o.). Af en lagermetall, användbar för höga
lagerbelastningar, måste man emellertid utom hårdhet,
hvilken egenskap bronserna besitta, jämväl fordra
plasticitet, så att metallen kan i någon mån forma
sig efter den i lagret löpande axeln. Denna fordran
uppfylles af de alltmera använda hvitmetallerna,
legeringar af bly, tenn och antimon. Hvitmetallerna,
så som de vanligen äro sammansatta, innehålla
nämligen mycket hårda antimonrika kristaller,
hvilka väl uppbära lagertrycket, inbäddade i en
blyrik plastisk grundmassa, som lätt anpassar
sig efter axeln. Den allmänt bekanta hvitmetallen
magnolia innehåller 78 % bly, 16 % antimon och 6 %
tenn; en annan vanlig hvitmetall, s. k. babbits,
innehåller 96 % tenn, 8 % antimon och 4 % koppar. Vid
mycket låga axeltryck plägar man vid enklare
maskiner låta axeln direkt löpa i tackjärns-lager.
G. D.

Anti-frimurarepartiet (eng. Anti-masons),
benämning på ett till en tid ganska mäktigt parti
i staterna New York och Pennsylvania, hvilket
bildades under intrycket af den upphetsning,
som framkallades genom mordet på en viss William
Morgan (1826), som beskylldes att hafva röjt
frimurarnas hemligheter. Partiet fick ganska stor
politisk betydelse vid presidentvalet 1832, då det
uppställde egna kandidater samt häftigt bekämpade
Jackson och Clay, som båda voro frimurare. Det
gaf senare, särskildt vid presidentvalet 1840,
god hjälp åt whigpartiet samt uppgick slutligen i
detta. Flera af whigs’ ledare, bl. a. W. H. Seward
och Thurlow Weed, nådde fram till politiskt
inflytande först genom att begagna sig af
antifrimurarerörelsen i New York och angränsande
stater.
V. S-G.

Antiftisiska medel, farm., medel mot lungsot
(phthisis).

Antigalactica (af grek. anti, mot, och gala,
mjölk). Se Mjölkhämmande medel.

Antigna [ãtinja’], Jean Pierre Alexandre,
fransk genremålare, f. 1818, d. 1878, lärjunge af
P. Delaroche, egnade sig mest åt framställningar ur
de fattiga klassernas bekymmersamma lif. Bland hans
mest gripande skildringar på detta område må nämnas
Eldsvådan (1850, fanns länge i Luxembourg-museet),
Den nödtvungna rasten och flere öfversvämningsscener.
Under sin senare period vände han sig till
den gladare sidan af folklifvet och skildrade i
synnerhet barnens värld.
(G-G N.)

Antigoa, ö. Se Antigua.

Antigone (grek. Antigone), grek. sag., dotter af
Oidipus och dennes moder Iokaste (se d. o.). Hon
gifver oss bilden af en ädelt uppoffrande dotter och
en hängifven syster. När Oidipus, efter upptäckten af
sina omedvetna brott, utstungit sina ögon, föredrog
A., enligt Euripides, att ledsaga sin blinde fader
framför att stanna i Tebe hos sin trolofvade, Haimon,
Kreons son. Efter sin faders död återvände hon till
Tebe. Då hennes bröder, Eteokles och Polyneikes,
hade stupat i envig med hvarandra, förbjöd den nye
härskaren i Tebe, Kreon, vid dödsstraff att begrafva
Polyneikes, fädernestadens fiende. Men utan att låta

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:45:53 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfba/0629.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free