- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 1. A - Armati /
1133-1134

(1904) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Antigonia ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

fornlämningar, såsom vapen, prydnader, husgeråd, verktyg m. m.

Antikatod (af grek. anti, emot, och katodos, katod), fys. Se Röntgenstrålar.

Antiken (jfr Antik), den grekiska och romerska forntiden, särskildt med hänsyn till dess själsodling, lifsåskådning och konstalster. Jfr Klassisk, Modern och Romantisk.

Antikisera, efterbilda antiken.

Antiklimax (af grek. anti, mot, och klimax, stege), ret., den ordningsföljd af samordnade uttryck, hvarigenom det starkare sättes före det svagare. Jfr Gradation.

Antiklin l. Antiklinal (af grek. anti, emot, och klinein, luta), som lutar emot (någonting). – Geol. Antiklin eller antiklinal skiktställning, äfven kallad sadelbildning, sägas berglager förete, när de äro hvalfformigt böjda så, att de stupa eller luta åt motsatta håll från en gemensam rygg eller axel, kallad antiklinallinje (se fig. vid a). Vanligen bilda de antiklinala lagren toppen eller ryggen af berg och bergskedjor, såsom förhållandet är hos t. ex. Appalachiska bergskedjan; men exempel finnas, då verkliga dalar äro nedskurna däruti (se fig. vid ad). Motsatsen till antiklin är synklin l. synklinal (se fig. vid s).         e. e.

illustration placeholder


Antiklinallinje, geol. Se Antiklin.

Antiklor (af grek. anti, emot, och chlor), kem., kallas ämnen, hvilka hafva egenskapen att binda och oskadliggöra öfverskott af klor, som efter blekning kvarstannat i materialet. Sådana ämnen äro natriumsulfit, natriumhyposulfit, svafvelkalcium m. fl.         p. t. c.*

Antikohorerer. Se Antikohärer.

Antikohärer l. Antikohorerer (af grek. anti, emot, och kohärer, se d. o.), elektrot., ett instrument, som användes för upptäckande af elektriska vågor, således såsom mottagningsrelä vid telegrafering utan tråd. Om en glasskifva förses med ett metallöfverdrag och detta genom att repas med en skarp spets delas i tvenne delar, hvilka sättas i förbindelse med polerna af en strömkälla, visar det sig, att ström på grund af utfälld fuktighet går fram, trots snittet; träffas beläggningen åter af elektriska vågor, uppstår polarisation i fuktigheten och strömöfvergången försvåras. På analogt sätt verkar de Forest’s antikohärer, hvars verksamma del utgöres af en elektrolytisk ledande pasta, inlagd mellan tvenne metallskifvor. Den utmärkes af stor känslighet.         a. e–m.

Antikres (af grek. antichresis, ”motbruk”) l. Antikretisk pant, jur., sådan pant, hvars afkastning går i godtgörelse för räntorna å skulden till panthafvaren.

Antikretisk. Se Antikres.

Antikrist (af grek. anti, mot, och Kristos, Kristus), ”Kristi motståndare”, djäfvulen i människogestalt eller djäfvulens tjänare, är en i den apokalyptiska framtidsbilden förekommande gestalt, som skönjes redan i Danielsboken, i den ”gudlöse”, med drag lånade från Antiochos Epifanes, och sedan upptagit i sig drag af Herodes och Caligula m. fl. Först i den kristna apokalyptiken har namnet troligen uppstått. Gestalten blef en stående figur i det apokalyptiska sceneriet först i århundradet efter Kristi födelse. – Särskildt sågs det antikristska i romerska kejsares anspråk på afgudisk heder (Caligula, Nero, Domitianus m. fl.). Sådan är ”syndens människa” (2 Tess. 2: 3 ff.). ”Vilddjurets tal”, 666 (Uppenb. 13: 18), ger, då man omsätter det i dess motsvarande hebreiska bokstafsvärde, till resultat namnet Neron Kesar, såsom tre tyska och en fransk bibelforskare på 1830-talet nästan samtidigt funno. Äfven andra uträkningar ha gjorts, t. ex. Lateinos, som af protestanterna tyddes om påfven, och Lutheranos, som katolikerna läste. Flere judiska apokalyptiska utsagor och Uppenb. 17: 10 ff. hänsyfta på den då gängse sägnen om Neros återkomst. I ”Johannes första bref” betecknar författaren irrlärarna såsom antikrister (2: 18), och öfver hufvud spåras i de yngre brefven en benägenhet att i falsk läras utspridande se den antikristska verksamhetens viktigaste kännemärke. Äfven af kyrkofäderna betraktas merendels irrlärigheten såsom det företrädesvis antikristliga – ett åskådningssätt, som under senare tider går igen i katolikers och protestanters äflan att med Antikrist-värdigheten bekläda än Muhammed, än Luther, än påfven o. s. v. Se W. Bousset, ”Der antichrist” (1895) och ”Die religion des judenthums” (1903). Jfr Uppenbarelseboken.         c. v. b. (n. s.)

Antikritik, motkritik, gendrifvande af en granskning. Jfr Kritik.

Antikropp (af grek. anti, emot). Om ett djur, medfödt eller genom immunisering, har väfnadsvätskorna och särskildt blodserum så förändrade, att de förhindra eller motverka inträdandet af fysiologisk-kemiska reaktioner, som ofelbart skulle ega rum med normala djurs vätskor, antages detta bero på närvaro af s. k. antikroppar. De bäst studerade af dessa äro antitoxinerna (se d. o.), men man talar äfven om antihemolysiner och antibakteriolysiner, som motverka ett blodserums förmåga att upplösa främmande blodkroppar eller bakterier, om antiagglutininer, som upphäfva den under vissa förhållanden inträdande egenskapen hos ett serum att agglutinera (= till sammanhängande massor förena) bakterier eller blodkroppar, om anti-löpe, som motverkar löpets förmåga att ysta mjölk o. s. v. Anti-kropp är således ett kollektiv-namn, för hvilket någon uttömmande definition svårligen kan uppställas.         (s. j–n.)

Antiktoner (af grek. anti, emot, på andra sidan, och chton, jord), människor, som bo på samma breddgrader, men på motsatta hälfter af jordklotet. Jfr Antipod.

Antikva (af lat. antiquus, gammal), boktr., den upprättstående, latinska tryckstilen (antikva), till skillnad från fraktur (fraktur) l. gotisk stil och kursiv (kursiv) stil. Antikvan kallas af fransmännen caractére romain, af engelsmännen roman type. Den är en efterbildning af de s. k. romerska typerna. Dess egentlige uppfinnare var dansken Nic. Jenson (1465, i fransk tjänst), som sökte införa den i stället för den gotiska stilen (munkstilen). I slutet af 1400-talet förbättrades den af boktryckaren Aldus Manutius. Den har sedermera i alla länder, med undantag af Tyskland, nästan helt och hållet utträngt frakturstilen. I Danmark och Norge brukas dock frakturstilen ännu mycket. Jfr Stil.

Antikvariat (jfr Antikvarie), bod, där

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:45:53 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfba/0631.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free