- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 1. A - Armati /
1149-1150

(1904) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Antimon-silfverblände, miner. Se Pyrargyrit - Antimon-smör, kem. Se Antimon - Antimon-svafla, föråldrad benämning på antimonpentasulfid. Se Antimon - Antimon-syra, antimonpentoxidens hydrat - Antimon-syrehydrat. Se Antimon - Antimon-triklorid, kem. Se Antimon - Antimon-trisulfid. Se Antimon - Antinational, Se Antinationell - Antinationell l. Antinational, fientlig mot det nationella - Anti-Nebraska-män, motståndarna till den 1854 antagna Kansas-Nebraska-act - Antinomi, filos. motsatta påståenden hvilka hvar för sig hafva lika goda skäl - Antinomism, teol., hvarje lifsriktning som under sken af kristlig frihet ringaktar sedelagens betydelse - Antinomistiska striden, en rad af stridigheter mellan lutherska teologer - Antinori, Orazio, italiensk patriot och naturforskare

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Antimon-silfverblände, miner. Se Pyrargyrit.

Antimon-smör, kem. Se Antimon.

Antimon-svafla, föråldrad benämning på
antimonpentasulfid. Se Antimon.

Antimon-syra, antimonpentoxidens hydrat (se
Antimon). Med baser kunna tre slags salter
– antimoniater – erhållas, t. ex. med kali
ortoantimoniat K3SbO4, pyroantimoniat K2Sb2 O7
och metaantimoniat K Sb O3. De båda sistnämnda äro
vanligast.

Antimon-syrehydrat. Se Antimon.

Antimon-triklorid, kem. Se Antimon.

Antimon-trisulfid. Se Antimon.

Antinational, Se Antinationell.

Antinationell l. Antinational (af grek.
anti, emot, och lat. natio, folk), fientlig mot det
nationella.

Anti-Nebraska-män, motståndarna till den 1854 i
Förenta staterna antagna Kansas-Nebraska-act. De
yrkade på slafveriets upphäfvande i territorierna
genom kongressbeslut och Kansas’ upptagande i
unionen som en fri stat. Denna öfvergående politiska
sammanslutning, som vid kongressvalen 1854 vann stora
framgångar i nordstaterna, var förelöparen till det
1856 bildade republikanska partiet.

Antinomi (af grek. anti, emot, och nomos, lag),
filos. Antinomier kallas motsatta påståenden, hvilka
hvar för sig från en viss synpunkt hafva lika goda
skäl för sig. Termen har redan af Platon införts i det
filosofiska språkbruket, men har särskildt utpräglats
af Kant, som söker uppvisa, att den kosmologiska idén
leder till antinomier.
S-E.

Antinomism (af grek. anti, emot, och nomos, lag),
teol., en benämning på hvarje lifsriktning eller
åsikt, som under sken af kristlig frihet ringaktar
sedelagens betydelse och ändamål. Ordformen
antinomism uttrycker språkligt ett teoretiskt
bekämpande af (den mosaiska) sedelagen och har
sitt upphof från Luthers strid mot Agricolas
hyperevangeliska ensidighet (jfr J. Agricola).
Gängse språkbruk har emellertid upptagit
ordet i betydelse af ett praktiskt kränkande af
sedelagen (anomism). En dylik, kristendomens djupa
sedlighetskraf motsatt, antinomistisk strömning
har från apostolisk tid än smygande, än uppenbart
följt den kristna historien åt. Redan Paulus’
häfdande af den kristliga friheten och kritik
af bokstafsträldomen under lagen var utsatt för
missförstånd i antinomistisk riktning (Gal. 5),
och de nytestamentlige författarna bekämpa
flerstädes rörelser, hvilka, såsom nikolaiterna
(Uppb. 2: 14–15), i den kristliga friheten sökte
en köttets frihet. Gnostikernas dualism mellan
ande och natur kulminerade i en antinomism, som
skaffade flera af deras partier ryktet att vara
fiender till hvarje dygd. Manikeistiskt färgade
riktningar förde antinomismen in i medeltiden,
och den vann en afsevärd utbredning bland dess
spiritualistiska sekter. Äfven reformationstidens
vederdöpare, den nyare tidens antonianer m. fl. hafva
representerat en antinomistisk subjektivism.
J. HDR.

Antinomistiska striden (jfr Antinomism),
sammanfattande beteckning för en rad af stridigheter,
som under reformationstiden uppstodo mellan lutherska
teologer rörande lagens plats i den kyrkliga
förkunnelsen och dess betydelse för den kristnes
lif. – 1. Den första mera betydande tvisten gällde
närmast lagens betydelse för bättringens uppkomst. I
Luthers ursprungliga lära möttes här tankar, som
lätt kunde träda i spänning med hvarandra. Å ena
sidan hade han gentemot den romerska botläran med
största skärpa betonat, att en sann bättring aldrig
kan framdrifvas genom fruktan för lagen, utan måste
ha sin utgångspunkt i den genom evangelium väckta
kärleken till Gud. Å andra sidan hade han fasthållit,
att Gud först genom sin lag måste hos människan
väcka syndakännedom och skuldkänsla, innan hon
kan mottaga evangeliets nådebudskap. Denna senare
sida betonades, särskildt från kyrkligt pedagogisk
synpunkt, starkt i en af Melanchthon 1527 uppsatt
instruktion för det kyrkliga visitationsarbetet i
Sachsen. Med anledning häraf beskylldes Melanchthon af
Johann Agricola (se d. o.) för återfall
till katolicismen. Papistiskt vore det att ställa
ångern före nåden, ur tron på Guds i evangelium
uppenbarade godhet följde fastmer bot och förnyelse
af sig själf. Den kristne har intet mer med lagen
att göra. Luther ställde sig på Melanchthons sida,
men såg ännu i det hela föga mer än en ordstrid och
lyckades denna gång ganska snart bilägga tvisten. Då
emellertid Agricola fortsatte att i hemlighet drifva
propaganda för sin lära ("lagen hör hemma blott på
rådhuset"), kom han 1537 i en ny, ytterst häftig
strid, denna gång med Luther själf. Den slutligen
åvägabragta försoningen var och blef blott skenbar. –
2. Vissa af Agricolas tankar gå igen i en strid, som
under 1550-talet uppstod rörande lagens s. k. "tredje
bruk", dess betydelse för de pånyttfödde. Redan Luther
hade flerstädes, särskildt gentemot Agricola, talat
om, att äfven de pånyttfödde behöfva lagen "såsom en
spegel". Starkare betonades och utfördes dock denna
tanke först af Melanchthon och hans närmare skola,
de s. k. filippisterna. I några härtill sig anslutande
läror spårade en del af de s. k. gnesio-lutheranerna,
med Amsdorf i spetsen, tecken till den
katoliserande tendens, för hvilken de i allmänhet
misstänkte filippisterna. Särskildt Andreas Poach och
Anton Otho drefvos häraf att i de paradoxalaste
satser bestrida hvarje lagens betydelse för den
pånyttfödde; allt skedde hos honom af andens
fria drift. – Det slutliga af görandet fälles
i konkordieformelns 5:e och 6:e artiklar. I den
senare fastställes lagens trefaldiga betydelse:
1. till utvärtes tukt; 2. "att människorna skola
genom lagen rätteligen lära känna sina synder"
(mot Agricola); 3. "att sedan människorna äro
pånyttfödda, hvilka alla dock ännu mycket köttsligt
vidlåder, de må för denna orsaks skull hafva en
viss regel, efter hvilken de kunna och böra rätta
sitt lefverne" (mot de senare antinomisterna).
E. BG.

Antinori, Orazio, italiensk patriot och
naturforskare, f. 1811 i Perugia, d. 1882 i
Abessinien, deltog från 1845 lifligt i de politiska
rörelser, som ledde till Italiens pånyttfödelse,
kämpade under kriget som frivillig vid Velletri
samt deltog i Roms försvar. Då staden intogs af
fransmännen, måste han fly samt begaf sig till Aten
och sedan till Smyrna, där han sysselsatte sig
med zoologiska studier och hvarifrån han företog
vidsträckta resor i Syrien, Mindre Asien och
Nilländerna. Sina rika samlingar af naturföremål
skänkte han till de italienska museerna, särskildt
zoologiska trädgården i Florens. Öfver resan i
Nilländerna (1859) utgaf han ett berömdt ornitologiskt
arbete. Efter ytterligare två resor, till


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Feb 25 16:51:51 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfba/0639.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free