- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 1. A - Armati /
1181-1182

(1904) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Antropologisk ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

fulländade 1843 sitt stora antropologiska arbete, hvari
han förenade naturhistoria, etnologi, lingvistik och
kulturhistoria. Den förhistoriska fornkunskapens
framträdande (Thomsen, S. Nilsson m. fl.) gaf
mäktiga impulser, liksom de paleontologiska fynden
(bestämda af Cuvier o. a.). A. Retzius grundade på
1840-talet den antropologiska metoden att bestämma
rasen medelst mätningar af kraniet. Baër, Carus,
Huschke, Owen, Virchow m. fl. förde antropologien
vidare. Ärftlighetsproblemet framställde
sig. Skelettdelar af kvartärperiodens människa
upptäcktes. Pålbyggnaderna studerades. Darwin och
Wallace framställde den följddigra hypotesen om
arternas föränderlighet. Huxley, Latham, Tylor befäste
antropologiens landvinningar. De stora frågorna om
människans uppkomst, släktets ålder, dess enhetlighet
eller härstamning från flere skilda grupper dryftades
nitiskt. Fransmannen Deniker uppställde (1889)
en ny specificerad rasindelning. Bastian uppodlade
folkpsykologien. – I Paris, där Broca, utbildaren
af den moderna antropologiska metoden, 1859 stiftat
ett antropologiskt samfund, inrättades 1876 "École
d’anthropologie" (numera med 10 lärostolar). Redan
1855 hade i Paris upprättats en antropologisk
professur, vid naturhistoriska museet; andra
professurer i ämnet finnas i Florens, Budapest,
München och Rom, och i Amerika lämna mer än trettio
högskolor undervisning däri. 1870 stiftades ett stort
tyskt vandringssamfund för antropologi, etnologi
och urhistoria (med många lokala föreningar),
1871 i London "Anthropological institute". Dylika
sällskap finnas nu i många länder; Sverige har ett
sådant i "Svenska sällskapet för antropologi och
geografi". Mellanfolkliga antropologkongresser
ha likaledes föranstaltats (jfr Arkeologiska
kongresser
). – Bland antropologiska tidskrifter
märkas: "L’antropologie" (i Paris, sedan 1890),
"Archiv für anthropologie" (i Braunschweig,
sedan 1861; red. af J. Ranke), "Zeitschrift
für ethnologie" (i Berlin, sedan 1869), "Man" (i
London), "The american anthropologist" (sedan 1888),
"A journal of american ethnology and archæology"
(sedan 1892) och de framstående "Reports of the
Government bureau of ethnology" (i Washington),
"Archivio per l’antropologia e la etnologia" (i
Florens, sedan 1871) samt i öfrigt de brittiska och
franska samfundens publikationer.

Litt.: Quatrefages, "L’espèce humaine" (1877), Hamy
och Quatrefages, "Crania ethnica" (2 bd, 1875–82),
Topinard, "Éléments d’anthropologie générale" (1885)
och "L’anthropologie et la science sociale" (1899),
Verneau, "Les races humaines" (1891), J. Ranke, "Der
mensch" (2 bd, 1887; 2:a uppl. 1893–94), E. Schmidt,
"Anthropologische methoden" (1888), Canestrini,
"Antropologia" (3:e uppl. 1898), Keane, "Man, past
and present" (1899), Sokolowsky, "Menschenkunde" (2:a
uppl. 1901), Klaatsch, "Entstehung und entwicklung
des menschengeschlechtes" (1902), samt G. Retzius
och C. M. Fürst, "Anthropologia suecica" (1902). I
och med sistnämnda arbete, frukten af en omfattande
undersökning på värnpliktige, är Sverige ett af de
bäst undersökta länder i antropologiskt afseende. Jfr
Människan och Människoraser.

Antropologisk (af grek. anthropos, människa, och
logos, lära), som har afseende på läran om människan
eller människosläktet.

Antropologiska kongresser, kongresser för förhistorisk
antropologi. Se Arkeologiska kongresser.

Antropologiska sällskap, sådana samfund, som
söka sprida kännedom om de nyaste forskningarna
på antropologiens, etnologiens och arkeologiens
områden samt att bidraga till utredning af de viktiga
frågor, som tillhöra dessa vetenskaper. Antropologiska
sällskap hafva stiftats i London, Paris, Berlin, Wien,
New York m. fl. städer. Antropologiska sällskapet i
Stockholm
stiftades i mars 1873 och antog 1877 namnet
Svenska sällskapet för antropologi och geografi
(se d. o.).
O. M.

Antropometri (af grek. anthropos, människa, och
metron, mått), ett af den belgiske statistikern
Quételet (f. 1796) bildadt ord, som betecknar läran
om människokroppens måttförhållanden. Antropometri
en studerades förr nästan uteslutande af konstnärer,
hvilka genom mätningar å människokroppens olika
delar sökte härleda en kanon för människokroppens
proportioner. I nyare tid (först af Quételet)
har ämnet särskildt behandlats af antropologer,
och antropometrien har numera blifvit en af
antropologiens viktigaste hjälpvetenskaper. I Paris
hafva Broca och hans skola fint utbildat tekniken för
mätning af alla människoskelettets ben (osteometri),
och i Tyskland hafva Virchow och hans skola fortbildat
den af A. A. Retzius grundade kraniometrien samt
åvägabragt en internationell kraniologisk förening
och upprättat ett detaljeradt schema för mätning
af lefvande människors alla kroppsproportioner. I
Danmark har Malling-Hansen genom vidlyftiga mätningar
(och vägningar) af barn lämnat viktiga bidrag
till antropometrien och uppvisat den egendomliga
periodicitet i tillväxten, som är bunden vid
årstiderna, och i Norge har särskildt d:r Arbo gifvit
viktiga bidrag till det norska folkets antropometri. I
Sverige har på initiativ af G. Retzius mycket
omfattande mätningar företagits på värnepliktiga. En
egendomlig praktisk användning har antropometrien fått
genom de af Alph. Bertillon på 1880-talet uppfunna
antropometriska signalementen till identifiering af
förut straffade brottslingar. Systemet, som efter sin
uppfinnare äfven kallas bertillonage, hvilar på den
förutsättningen att en mätning af ett visst antal
bestämda dimensioner icke eller åtminstone ytterst
sällan ger samma resultat hos flere individer. Har
man en persons antropometriska signalement, skall man
därför alltid kunna igenkänna honom genom att förnya
mätningen, och en sinnrik ordning af dessa signalement
i en mängd grupper gör det lätt att återfinna hvarje
enskild person äfven i en samling på 100,000. Systemet
har införts i Frankrike och flere andra länder. Det
har dock på senare tider, särskildt i England och
dess lydländer, börjat ersättas af "tumporträtt",
aftryck af hudytan å tummarnas yttersta led. Detta
identifieringssystem tyckes fungera lika säkert som
Bertillons, men är betydligt enklare att sköta. Se
G. Retzius: "Alphonso Bertillons antropometriska
metod att identifiera brottslingar" (i "Hygieas"
festskrift 1889; aftryckt i "Nytt jur. arkiv",
1892).

Antropomorfism (af grek. anthropos,
människa, och morfe, gestalt), den för alla mer
utvecklade religionsformer utmärkande åsikten, att
gudarna äro med människorna likartade, ehuru dem i
ett eller flere

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:41:01 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfba/0655.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free