Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 1. A - Armati / 1203-1204 (1904) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Apis, egypt. myt. - Apis, zool. Se Bi - Apis-cykel, en 25 år omfattande tidräkning - Apium graveolens L., Selleri, bot. - Apium petroselium, bot. Se Persilja - Aplanat, ett af Ad. Steinheil 1866 konstrueradt fotografiskt objektiv - Aplanatisk, fys. - Aplanogamet, bot. - Aplanospor, bot. Se Chlorophyceæ - Aplesti. Se Akori - Aplit, petrogr. - Aplomb, säker hållning - Aplotaxis, bot. Se Kost-rot - Aplysia, zool. Se Sjöharen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ofta kallas Ptahs andra lif. Han troddes vara
född af en ko, som blifvit hafvande genom en blixt
från himmelen och som äfvenledes var föremål för
gudomlig dyrkan. A. var svart, hade en hvit
fyrkantig fläck i pannan, bilden af en örn på ryggen,
tvenne slags hår på svansen, en skalbaggformig knöl
under tungan och en hvit, halfmånen liknande fläck

En Apis-tjur (efter en egyptisk målning).

på den högra sidan. A. var det förnämsta af egypternas
många heliga djur. Han dyrkades öfver hela landet,
och till hans ära firades årligen fester; i synnerhet
högtidlighölls hans födelsedag. Sitt hufvudtempel
hade han i Memfis, där hvar man kunde få se honom och
bringa honom offer, alltid djur af hans eget släkte,
och där han bevisade sin gudom genom mångahanda
orakel. – En Apis-tjur fick, sades det, ej blifva
äldre än tjugufem år (en viss astronomisk period). Då
han uppnått denna ålder, dödades han under själfva
födelsedagsfesten och nedsänktes i en helig brunn,
hvars läge icke fick röjas för någon oinvigd. Dog
han tidigare, blef han balsamerad och offentligen
med ståt begrafven i det s. k. Serapeum vid
Memfis. Efter en Apis-tjurs död rådde allmän sorg,
tills en ny blifvit funnen, och en sådan, behörigen
försedd med de ofvannämnda märkena, hölls naturligtvis
alltid i beredskap af prästerna.

Apis-tjurarnas begrafningsplats upptäcktes 1851
af Mariette. Höga, underjordiska hvalf, urholkade
i berget, gömma de tunga Apis-sarkofagerna, och
utanför dessa grafhvalf funnos i bergväggen inmurade
de s. k. Apis-stelarna, stenar med hieroglyfiska
eller demotiska inskrifter, som angifva djurens
födelse- och dödsdag samt lifslängd, uttryckta i
år, månader och dagar af en namngifven konungs
regering, och därigenom blifvit af stor vikt
för den fornegyptiska kronologien. Jfr Egypten.

(^{K. P.})

Apis, zool. Se Bi.

Apis-cykel, en 25 år (309 synodiska månader)
omfattande tidräkning, som föregifves hafva varit
använd af de gamle egypterna. Det är likväl mycket
ovisst, huruvida verkligen en dylik cykel kommit
till begagnande såsom kronologiskt hjälpmedel. I
hvarje fall äro meningarna härom synnerligen delade
bland fackmännen, icke minst därför att de till vår
tid bevarade Apis-monumenten ingenting upplysa om
denna fråga.

^{K. P.}

Apium graveolens L., Selleri, bot., är
en tvåårig ört, hörande till nat. fam. Umbelliferæ
och utmärkande sig genom sina glatta, glänsande,
enkelt parbladiga blad, genom de i bladvecken

sittande, nästan oskaftade flockarna med mycket
små hvita blommor, genom sina nästan klotrunda
frukter och genom sin starka lukt. Liksom hos många
andra umbelliferer blir roten genom odling köttigt
uppsvälld, nästan rund. Den begagnas i soppor, till
sallat o. s. v., hvarför växten allmänt odlas. Vildt
förekommer selleriet på fuktig, helst salthaltig mark
i södra och mellersta Europa, till och med på några
ställen i Skåne. I detta tillstånd anses det giftigt.

^{S. A.} (^{G. L–M.})

Apium petroselium, bot. Se Persilja.

Aplacentalia (af grek. nekande a och lat.
placenta, moderkaka), zool., förr sammanfattningsnamn
för pungdjur och kloakdjur. Sedan man lärt känna,
att äfven bland pungdjuren finnas former, hos hvilka
en moderkaka utbildas, och blifvit uppmärksam på
de väsentliga olikheter, som skilja pung- och
kloakdjur, har termen öfvergifvits.

^L–E.

Aplanat (af grek. nekande a och planan, afvika),
ett af Ad. Steinheil 1866 konstrueradt fotografiskt
objektiv, som i likhet med de af Petzval 1840
uppfunna och af Voigtländer utförda ljusstarka
dubbelobjektiven består af två linssystem i en
och samma infattning. Mellan desamma befinner sig
objektivets "afbländare", diafragma. Hvart och ett af
dessa båda linssystem består af två linser, hvarigenom
det är korrigeradt för färgspridning ("akromatiskt"),
och linsytorna äro så beräknade, att den sfäriska
aberrationen upphäfves; slutligen är afståndet mellan
de båda linssystemen så afpassadt, att af ett plant
föremål erhålles en plan bild. 1882 förbättrade
Steinheil sin uppfinning genom att på densamma
använda Jena-glassorter, hvarjämte han gjorde de båda
linssystemen rörliga i förhållande till hvarandra
för olika inställning vid olika afbländning. Med en
diafragma, hvars diameter är = 1/30 af brännvidden,
gifver aplanaten ett användbart synfält af 90° och
därutöfver. För mindre synvinklar kan afbländningen
eller objektivets fria öppning och därmed dess
relativa ljusstyrka ökas till 1/8. Aplanaten skiljer
sig från den äfvenledes af Steinheil uppfunna
antiplaneten hufvudsakligen därutinnan, att vid den
senare hvarje linspar för sig har stark sfärisk och
kromatisk aberration samt gifver en buktig bildyta
och således icke ensamt kan användas såsom objektiv.

^{K. B.}

Aplanatisk (af grek. nekande a och planan, afvika;
"icke afvikande", "som ger riktiga bilder"), fys.,
säges om linser, som blifvit befriade från både
sfärisk och kromatisk aberration.

Aplanogamet (af grek. nekande a, planan, kringirra,
och game’tes, make), bot., fortplantningscell,
som saknar rörelseförmåga. Motsatsen kallas
planogamet. Se Conjugatæ.

Aplanospor, bot. Se Chlorophyceæ.

Aplesti (grek. aplesti’a). Se Akori.

Aplit, petrogr., en finkornig till tät, sällan
porfyrisk gångbergart af ljus färg samt bestående
af öfvervägande kalifältspat (ortoklas) och kvarts,
hvartill kommer något ljus glimmer (muskovit),
som dock ofta alldeles saknas. Bergarten
benämnes af Zirkel äfven halfgranit.

^{E. E.}

Aplomb (fr. aplomb, lodrät riktning, stadga,
säkerhet), säker hållning, stadga, tillförsikt i uppträdande.
– Mus. Taktsäkerhet; bestämdhet i föredraget.

Aplotaxis, bot. Se Kost-rot.

Aplysia, zool. Se Sjöharen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>