- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 1. A - Armati /
1211-1212

(1904) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Apokryfiska böcker - Apolda, fabriksstad i storhertigdömet Sachsen-Weimar - Apolepsi, afbrott - Apolices (port.), benämning på brasilianska statsskuldförskrifningar - Apollinaris, en i den på alkalisk-salinska källor rika Ahr-dalen belägen källa - Apollinaris, Claudius - Apollinaris, sektstiftare - Apollini sacra, ett vittert samfund i Uppsala - Apollinopolis, fordom namn på flere städer i Egypten - Apollo, rom. myt. Se Apollon - Apollodoros. 1. Berömd ateniensisk målare - Apollodoros. 2. Grekisk komediförfattare från Karystos

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

historia. De palestinensiske judarna hade ett
strängare inspirationsbegrepp än de alexandrinske
och erkände som kanoniska endast de skrifter, som vi
hafva upptagna i våra vanliga bibelupplagor, ehuru
de hade dem i en annan ordning: lagen, profeterna
och skrifterna (hagiograferna). De alexandrinske
judarna upphäfde ej blott denna indelning af kanon,
utan upptogo i sin bibel (septuaginta) äfven en del
skrifter, som uppkommit efter omkr. 200 f. Kr. Antalet
af dessa skrifter växlar i olika handskrifter. I
den vatikanska septuaginta-handskriften finnas
t. ex. utom de kanoniska böckerna följande: den
grekiske Esra, Vishetens bok, Syraks bok, tillägg
till Esters bok, Judits, Tobie, Baruks bok, Jeremias
bref, tillägg till Daniels bok. I Codex alexandrinus
dessutom: 1–4 Makkabeerboken, Manasses bön; enligt
innehållsförteckningen i början har handskriften som
bihang till Nya testamentet innehållit äfven Salomos
psalmer. Minst mottaglig för någon kanonkritik var
den etiopiska kyrkan, som i sin bibelöfversättning
upptog t. ex. Henoks bok, Jubileerboken m. fl. och på
detta sätt blifvit ett medel att till vår tid bevara
dessa och andra, eljest säkert förlorade skrifter. –
I N. T. finnas några anspelningar på dessa skrifter,
t. ex. i Judas bref v. 14, där Henoks bok åsyftas,
och v. 9, där det anspelas på Moses himmelsfärd. I
den följande tiden följde t. ex. den syriska kyrkan
väsentligen den palestinensiska judendomens praxis,
den grekiska och de af densamma beroende, såsom
den etiopiska, latinska och en del af den syriska,
den alexandrinska. Då senare, särskildt inom den
grekiska kyrkan, en viss opposition uppkom mot sådana
böcker, som icke erkändes af de ortodoxe judarna,
blefvo de här utträngda ur det kyrkliga bruket och
gingo till följd däraf äfven delvis förlorade på
grekiska. Den tekniska benämningen på sådana, från
det kyrkliga dagsljuset utträngda skrifter var:
apo’kryfos, secretus, non manifestus, förborgad,
hemlig. Huru de olika kyrkorna sedan ställde
sig till de apokryfiska böckerna kan inhämtas af
Fr. Buhl, "Kanon u. text" (1891) och i
Th. Zahns "Geschichte d. neutestamentl. kanons" (1888 ff.).

E. S–E.

Apolda, fabriksstad i storhertigdömet Sachsen-Weimar,
14 km. n. ö. om Weimar. 21,000 inv. (1901). Betydlig
tillverkning af strumpor, väfnader, maskiner m. m.
– Slottet A., strax söder om staden, tillhör
universitetet i Jena.

Apolepsi (grek. apo’lepsis, hämmande), afbrott,
afstannande, förlamning.

Apolices (port.), benämning på brasilianska
statsskuldförskrifningar, hvilkas 4 %-räntekuponger måste
betalas i guld.

RM.

Apollinaris, en i den på alkalisk-saliniska källor
rika Ahr-dalen, några kilometer från Rhen, i kommunen
Heppingen, Rhenprovinsen, belägen, 1853 upptäckt
källa, hvars vatten till sin sammansättning föga
skiljer sig från det i den närbelägna brunns- och
badorten Neuenahr. Apollinarisvattnet, som
väl fått sitt namn från det i närheten belägna
Apollinarisberget, är emellertid ej varmt såsom
vattnet i Neuenahr, utan vid pass 21° och har
ej heller fått användning som hälsovatten, utan
hufvudsakligen såsom läskedryck ("bordsvatten"),
hvartill det genom sin behagliga smak och lagom starka
kolsyrehalt väl lämpar sig. Den årliga försändningen
uppgår till omkr. 27 mill. flaskor, hvaraf det
mesta förbrukas i England och Amerika. Vattnet,
hvars beståndsdelar

synas växla något med hänsyn till sin mängd,
innehåller ungefär 0,36 proc. fasta ämnen; på
hvarje liter finnes vid pass 1,2 gr. natrium-,
0,5 gr. magnesium- och 0,2 gr. kalcium-karbonat,
1,3 gr. klornatrium och 0,2 gr. natriumsulfat. Äldre
analyser angifva lägre salthalt (endast 0,22 proc.). –
Konstgjordt Apollinarisvatten har sedan början af
1890-talet blifvit ett mycket omtyckt läskevatten i
Sverige.

S. J–N.

Apollinaris, Claudius, biskop i Hierapolis i
Frygien, en af 2:a årh:s förnämste kristne apologeter.
Af hans många och på sin tid mycket spridda skrifter
finnes föga annat än titlarna i behåll. Se Harnack,
"Gesch. d. altchristl. litt.", I, 1893.

J. H. B.*

Apollinaris, sektstiftare, teologisk skriftställare,
var biskop i Laodicea omkr. 362–375 och dog
omkr. 390. Utom episka och lyriska parafraser öfver
bibliska motiv, hvilka tillkommo i afsikt att skänka
de kristne en med klassikerna jämförlig litteratur,
författade han ett stort antal teologiska verk,
af hvilka dock föga återstår. Gentemot arianismen
uppträdde han som en rättrogen nicenare. Under
bemödandet att undgå tankesvårigheten af två
personer i Kristus, kom han emellertid att förneka
fullständigheten af Kristi mänskliga natur, genom
den läran att Kristus väl haft kropp och själ,
men icke ande, i det att denna ersatts af den
gudomliga Logos. Den apollinaristiska läran, mot
hvilken flere synoder protesterade, förkastades på
det ekumeniska mötet i Konstantinopel 381. Några
år förut hade A. utträdt ur kyrkans gemenskap och
bildat egen sekt, hvars anhängare, apollinaristerna,
efter stiftarens död splittrades i olika partier och
inom kort uppgingo i monofysitismen eller återvände
till kyrkan. Se
J. Dräseke, "Apollinarios von L., sein leben und seine schriften" (1892, i "Texte und untersuchungen", utg. af Gebhardt och Harnack).

J. HDR.

Apollini sacra, ett af Bergklint, Kexél m. fl. 1767
stiftadt och i förening med Utile dulci stående
vittert samfund i Uppsala. Dess kvarvarande protokoll
sluta 1779. Sällskapets sinnebild var en liten
silfverpipa (fistula) med den latinska inskriften
Apollini sacra ("Helgad åt Apollon").

Apollinopolis, fordom namn på flere städer i
Egypten, bland hvilka må nämnas: A. magna (nu
Edfu), på västra Nilstranden, s. om Tebe, med ett
praktfullt, synnerligen väl bibehållet tempel från
ptolemaiertiden, och A. parva (nu Kus), stad på östra
Nilstranden, något norr om Tebe, under en stor del af
medeltiden den rikaste handelsstaden i öfre Egypten.

Apollo, rom. myt. Se Apollon.

Apollodoros (grek. Απολλοδωρος,
lat. Apollodorus). 1. Berömd ateniensisk målare,
verksam omkr. 400 f. Kr., den förste, som förstod att
så blanda och fördrifva färgerna, att ljus och skugga
gjorde sin rätta verkan, hvarigenom en kraftigare
modellering framträdde, än hvad föregående mästare
kunnat åstadkomma.

2. Grekisk komediförfattare från Karystos på Euboia,
i förra hälften af 3:e årh. f. Kr. Han var en af den
s. k. nyare attiska komediens förnämste representanter
och tjänade jämte Menandros såsom mönster för den
romerske komediförfattaren Terentius, hvars "Phormio"
och "Hecyra" äro bearbetningar efter apollodoriska
original, af hvilka intet i fullständigt skick kommit
till vår tid. – Såsom

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:41:01 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfba/0670.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free