- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 1. A - Armati /
1217-1218

(1904) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Apollon, grek. rom. myt. - Apollonia, namn på flera städer i forntiden - Apollonia, romersk-katolskt helgon - Apollonios. 1. A., grekisk matematiker - Apollonios. 2. A. Rhodios, episk skald och grammatiker - Apollonios. 3. Grekisk bildhuggare - Apollonios. 4. Grekisk bildhuggare - Apollonios. 5. A., med binamnet Dyskolos ("den svårmodige")

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

det visat sig, att statyetten i fråga är ett
modernt falsarium.) Den härliga stöoden, som medvetet
föresväfvade Sergel vid modellerandet af Gustaf III:s
staty, saknar icke ett visst teatraliskt drag och är,
åtminstone i den bevarade efterbildningen i marmor
något för kylig och glatt i utförandet, men den är
en af antikens effektfullaste skapelser, som kommit
till vår tid. – Om Chares’ såsom ett af världens sju
underverk prisade Apollonstaty, den s. k. Kolossen på
Rhodos
(uppställd omkr. 291 f. Kr. och förstörd genom
en jordbäfning 66 år därefter), veta vi ingenting
annat, än att den var forntidens kolossalaste staty.
(O. G-G.)

Apollonia, namn på flera städer i forntiden. De
förnämsta voro: 1. A. i Illyrien, vid floden
Aoos, ej långt från Adriatiska hafvet, koloni från
Korinthos och Korkyra. Denna stad, hvars handel var
blomstrande, blef under romartiden de grekiska
vetenskapernas säte, och där studerade många förnäma
romare (Augustus, Mæcenas m. fl.). – 2. A. i
Tracien, på västra kusten af Svarta hafvet,
gammal koloni från Miletos, med ett berömdt Apollon-tempel,
hvarifrån Lucullus till Roms kapitolium lät föra den
af Kalamis förfärdigade kolossala Apollon-stoden.

Apollonia, romersk-katolskt helgon, en af martyrerna
under den decianska förföljelsen. Enligt ett
hos Eusebios bevaradt bref från biskop Dionysios
af Alexandria besteg hon frivilligt bålet efter
att hafva lidit en svår misshandling, hvarunder
hon fått alla sina tänder utslagna. Inom den
romersk-katolska kyrkan anropas hon om hjälp mot
tandplågor. Hennes åminnelsedag firas 9 febr.
J. HDR.

Apollonios (grek. Apollonios, lat. Apollonius).
1. A., grekisk matematiker, från Perga i Pamfylien,
föddes under senare hälften af 3:e årh. f. Kr. Om
hans lefnadsomständigheter känna vi endast, att
han som ung kom till Alexandria och där erhöll
sin utbildning som matematiker under ledning af
Euklides’ efterföljare. Han synes ha utvecklat en
betydande produktivitet som matematisk skriftställare
och hedrades under forntiden med namnet "den store
matematikern". Af hans arbeten har endast det berömda
verket Om koniska sektioner bevarats till vår tid (de
4 första böckerna i grekiska handskrifter, 5:e, 6:e
och 7:e böckerna i arabisk öfversättning; 8:e boken
förlorad). Före A:s tid hade många matematiker, äfven
Euklides och Archimedes, behandlat läran om koniska
sektioner, men såvidt man vet endast ur den synpunkt,
som angifves af själfva namnet, nämligen dessa linjers
uppkomst såsom plana snitt af en kon. A. däremot
härleder därjämte den fundamentala egenskap hos ett
kägelsnitt, som med modernt beteckningssätt uttryckes
genom kurvans s. k. ekvation. Då hos A. denna ekvation
sålunda implicite förefinnes och konsekvent utnyttjas,
hvilket i själfva verket betyder att kurvan refereras
till hvad vi i våra dagar kalla ett koordinatsystem,
kan A. med allt skäl betraktas som en föregångare till
Cartesius, uppfinnaren af den analytiska geometrien.

Under det att Archimedes i sina geometriska arbeten
hufvudsakligen egnat sig åt undersökning af de
betraktade figurernas inbördes storlek ("metrisk"
geometri), sysselsätter sig A. hufvudsakligen med
kägelsnittens former och inbördes lägen samt öfver
hufvud med sådana egenskaper, som äro gemensamma för
alla sektioner af en gifven kon och sålunda förbli
oförändrade vid vissa projektiva transformationer. Ur
denna synpunkt är A. att betrakta såsom grundläggare
af den s. k. projektiva geometrien. Såsom särskildt
betecknande för A:s originalitet och beundransvärda
skarpsinne torde få betraktas 5:e boken, i hvilken
uppställas satser om de längsta och kortaste
linjer, som från en punkt kunna dragas till ett
kägelsnitt. Enstaka s. k. maximi- och minimi-problem
hade lösts redan af A:s föregångare, men i denna
bok finner man för första gången en systematisk
behandling af en hel klass af dylika problem. – Från
A. härröra de sedermera allmänt använda benämningarna
för de tre slagen af kägelsnitt: ellips, parabel
och hyperbel. Se Halleys upplaga af A:s verk (1710)
samt Cantor, "Gesch. der mathem." (1880 ff.),
och Zeuthen, "Forelæsninger over mathematikens
historie" (1893). Jfr Viviani (Vincenzo).
H. v. K.

2. A. Rhodios, episk skald och
grammatiker från Alexandria i senare hälften af
3:e årh. f. Kr. Han kom i fientligt förhållande
till sin lärare Kallimachos, på grund af
meningsskiljaktighet rörande vissa poetiska
principfrågor, särdeles om återupplifvandet af den
större episka diktningen efter homeriskt mönster.
Kallimachos ansåg icke Homeros passa som förebild för
det alexandrinska tidehvarfvets poetiska begåfning.
A., som hade författat ett sådant epos "om
Argonauttåget", utan att vinna bifall, hvartill han
ansåg Kallimachos vara skulden, lämnade Alexandria
och begaf sig till Rhodos. Af invånarna på denna
ö mottogs han med stor utmärkelse, och därefter
kallade han sig i sina skrifter "Rhodios". Sedermera
återvände han likväl till Alexandria och skall äfven
ha lyckats vinna större erkännande för sin i ny
bearbetning framlagda dikt Argonautika’. Detta arbete
(hufvudupplaga af R. Merkel 1854), är emellertid
ett talande bevis för riktigheten af Kallimachos’
åsikt. Dikten innehåller dock flere verkligt sköna
episoder af idyllisk och elegisk natur.
A. M. A.

3. Grekisk bildhuggare under 1:a årh. f. Kr.,
tillhörde den nyattiska skolan, som från midten af
2:a årh. f. Kr. ända in i kejsartiden utvecklade en
betydande verksamhet i synnerhet i Rom. Af honom
är den för sin kraftiga anatomiska behandling
vidt berömde torson af en hvilande Herkules, känd
under namnet Torso di Belvedere. Den påträffades
i början af 1500-talet i Rom, på den plats där
Pompejus’ teater fordom stått, uppsattes i Vatikanens
Belvedere och prisades sedermera af Winckelmann som
ett af bildhuggarkonstens största underverk.
Michelangelo påstod sig af denna torso ha lärt
all sin konst. Numer anser man den vara endast
en skickligt arbetad kopia efter originalarbete
af Lysippos eller någon af dennes efterföljare.
(O. G-G.)

4. Grekisk bildhuggare, jämte Tauriskos från
Tralles mästare till den i synnerhet förr berömda
gruppen Farnesiske tjuren (se Farnesiska
konstverk
) i Neapels museum, hvilken liksom
Laokoon är ett verk af den rhodiska skolan, hvars
blomstringstid inföll omkr. 300–150 f. Kr., men
möjligen är dock detta skulpturverk endast kopia efter
ett äldre original.
O. G-G.

5. A., med binamnet Dyskolos ("den svårmodige"),
grammatiker i Alexandria i 2:a årh. e. Kr. Äfven i
Rom lefde han en tid och var där en ansedd lärare.
Han är på klassiskt språkområde den vetenskapliga
grammatikens egentlige grundläggare.

Tryckt den 21/1 04

1 b. 39

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Feb 25 16:51:51 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfba/0673.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free