- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 1. A - Armati /
1237-1238

(1904) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Apotekare - Apotekarekårens lifränte- och pensionskassa - Apotekaresocieteten, ett 1821 stiftadt samfund - Apotekaretaxa. Se Medicinaltaxa - Apoteksinspektion. Se Apotek - Apotekslåda. Se Apoteksprivilegium - Apoteksprivilegium. Intet apotek får anläggas i Sverige utan k. m:ts tillstånd

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

farmaceutisk författningskunskap. Efter godkänd
examen skall farmacie kandidaten ytterligare
tjänstgöra å apotek under minst ett års tid, hvarefter
han är berättigad att söka inträde å Farmaceutiska
institutet. Lärokursen där är två-årig samt omfattar
nyssnämnda ämnen jämte fysik och farmaciens
historia. Den är så anordnad, att den grundläggande
delen af kursen förlägges till det första läsåret och
den tillämpade till det andra. Efter hvarje läsårs
slut anställas tentamina, omfattande de under året
genomgångna kurserna. Såsom afslutning aflägges
apotekare-examen, som anställes 3 gånger om året
(maj, sept., dec.) och hvarvid examinanden förhöres
endast i de delar af kursen, som utgjort föremål
för undervisningen under andra läsåret, nämligen
kemisk farmaci, farmakognosi, de delar af fysiken,
som beröra å apotek förekommande arbeten, teknisk
farmaci och farmaceutisk författningskunskap. De
förut stadgade ederna efter de farmaceutiska examina
äro nu borttagna. – Om apotekare i Sverige se
J. F. Sacklén, "Sveriges apotekarehistoria ifrån
konung Gustaf I:s tid" (1833), och A. J. Bruzelius,
"Ny följd" af nämnda verk (1878–81).
S. J-N.

Apotekarekårens lifränte- och pensionskassa,
en själfhjälpsförening, för hvilken stadgar äro
fastställda genom k. m:ts reglemente 11 febr. 1887.
Kassan har till ändamål att af sina tillgångar –
bestående i delegarnas årsafgifter samt extra
inkomster, bl. a. afgälder från vissa apotek – lämna
dels årliga lifräntor till delegarna själfva, deras
hustrur eller döttrar vid uppnådd ålder af 50 eller
55 år, dels pensioner till delegares efterlefvande
änka eller minderåriga barn, dels ock tillfälliga
understöd. Inträde i kassan är obligatoriskt för
hvar och en, som efter 1887 aflagt farmaceutisk
examen eller efter nämnda tidpunkt erhållit
privilegium på apotek. Kassan förvaltas af en styrelse,
som har sitt säte i Stockholm och består af fem
ledamöter, bland hvilka en förordnas af k. m:t.
Dess fonder uppgingo i slutet af 1902 till
1,271,944 kr.
W. S.

Apotekaresocieteten, ett 1821 stiftadt samfund,
hvars stadgar fastställdes genom k. resolution 20
jan. 1837 och förnyades genom k. resol. 21 mars
1881. Samfundet omfattar alla apoteksinnehafvare i
riket och har till syftemål "att befordra farmaciens
utveckling, bereda närmare samband mellan dess idkare,
bevaka dessas intressen, lämna understöd åt behöfvande
apotekare samt deras änkor och barn äfvensom genom
gåfvomedel, stipendier eller på annat dylikt sätt
uppmuntra dem, som egna sig åt farmaceutiska
studier". Samfundets angelägenheter handhafvas
af en direktion, som har sitt säte i Stockholm.
W. S.

Apotekaretaxa. Se Medicinaltaxa.

Apoteksinspektion. Se Apotek.

Apotekslåda. Se Apoteksprivilegium.

Apoteksprivilegium. Intet apotek får anläggas i
Sverige utan k. m:ts tillstånd, "Vår allernådigste
vocation och beställning", såsom det heter i 1688 års
medicinalordningar. Detta tillstånd, privilegium,
meddelas för visst, å bestämd ort beläget apotek,
särskildt för hvarje ny apotekare. Tidigt uppkom i
Sverige, liksom i andra länder, i hvilka apotekens
antal är begränsadt, en praxis att öfverlåta apoteken
genom köp, på hvilket det kungl. privilegiet utgjorde
stadfästelsen. I motsats till dessa äldre s. k. reala,
numera säljbara apoteksprivilegier uppkom 1834
ett annat slag, därigenom att i privilegiebrefvet
inrycktes ett uttryckligt förbud mot öfverlåtelse
genom köp. Detta är ett s. k. personligt
privilegium. Blir ett apotek med dylikt
privilegium ledigt, tillsättes den nye apotekaren
af k. m:t efter ansökan, som står öppen för alla
kompetenta personer. Dessa bägge slag af apotek
kallas stamapotek, i motsats till filialapotek,
hvilka äro såsom fullständiga apotek inrättade
filialer af de förra och koncessionerade af
k. m:t "tills vidare". Ett slags filialer,
ehuru med mindre fullständig utrustning och af
mera tillfällig natur, äro de s. k.
medikamentsförråd, som sedan 1869 anlagts, och hvilkas
hållande, efter skedd ansökan, uppdrages åt någon
närboende apotekare personligen. Förr sökte man
ifrigt främja inrättandet af socken apotek, hvarvid
förutsattes någon medicinsk kunskap hos prästerskapet
("pastoralmedicin"). Dessa apotek afskaffades
1823. Ett försök till återupplifvande gjordes 1890,
då det ålades provinsialläkarna att "i socken, som är
belägen aflägse från apotek eller medikamentsförråd
eller där smittosam sjukdom utbrutit eller allmännare
sjuklighet är gängse", söka förmå kommunalnämnden att
anskaffa och genom sjuksköterska eller annan pålitlig
person tillhandahålla kommunens medlemmar nödiga,
icke giftiga, läke- och desinfektionsmedel.

Den ofvan nämnda öfverlåtelsen genom köp,
privilegiehandeln, medförde för apotekaryrket
olägenheter, dels genom den växande skuldsättningen
för apotekens åtkomst, dels genom osäkerheten i
själfva handelns rättsliga beskaffenhet, då den
grundade sig endast på häfd. Sedan 1830-talet
framställdes flere förslag för privilegiehandelns
afskaffande. Dessa gingo hufvudsakligen ut på
privilegiernas aflösning genom en amorteringsfond,
eller på handelns legaliserande för en viss tid och
privilegievärdenas småningom skeende minskning
eller successiva afskrifning. Frågan löstes
först genom k. m:ts kungörelse af 9 sept. 1873,
enligt hvilken "all handel med eller öfverlåtelse
enskilde emellan af apoteksprivilegier skall med
utgången af år 1920 upphöra att vidare tillerkännas
gällande kraft." Stadgar fastställdes för en
amorteringsfond för apoteksprivilegier. Delegare
i fonden fick sitt privilegium efter värdering
inlöst, hvarigenom apoteket blef personellt med
förbindelse af halfårsinbetalningar till fonden
ända till amorteringens slut, då af öfverskottet
(reservfonden) skall bildas en pensionsfond för
behöfvande medlemmar samt änkor och barn. En
ny amorteringsfond för apoteksprivilegier
erhöll stadgar 16 sept. 1892. Delegare i denna
amorteringsfond fick sitt privilegium inlöst efter
värdering på samma grunder som förut, men med afdrag
motsvarande tidsskillnaden mellan fondernas bildande,
så att äfven denna amortering skall vara fullgjord
med utgången af 1920. Enligt k. m:ts kung. af 27
okt. 1899 är apoteksinnehafvare efter 1920 skyldig
att erlägga pensionsafgift samt att vid viss ålder
afgå mot pension.

1873 funnos 120 apotek med säljbara privilegier,
67 med personella, 16 filialapotek och 15
medikamentsförråd. Sedan dess ha 108 af de säljbara
apoteken ingått i amorteringsfonderna med sammanlagdt
privilegievärde af nära 9 mill. kr. Vid början

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Feb 25 16:51:51 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfba/0685.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free