- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 1. A - Armati /
1269-1270

(1904) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Arabi (achmed A. pasja), egyptisk general - Arabien

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

1839, ingick i hären under Said pasjas regering,
blef officer 1862 och avancerade raskt, emedan Said
siktade åt att ersätta de utländske officerarna med
inhemska. Af någon anledning föll han emellertid i
onåd och sattes på half sold. Efter att sedermera ha
studerat vid islams förnämsta högskola, El-ashar i
Kairo, blef han ansedd för en lärd och from man. Efter
Ismails tillträde till regeringen ingick A. åter i
hären, och där slöt han sig till och ingick i ett
hemligt sällskap fellah-officerare, som åsyftade att
få bort de turkiske officerarna från den egyptiska
hären. Med detta sällskaps hjälp störtade Ismail
1879 de fransk-engelske ministrar, som då höllo
kontrollen öfver Egypten, men föll själf på sin
kupp. Så snart Tevfik blifvit kediv, skred A.,
som för sina tjänster lönats med utnämning till
öfverste, djärft till fullföljande af sina planer i
spetsen för ett "nationellt parti", hvilket vann stor
tillslutning bland underofficerare och soldater genom
förespeglingar om större lön, bättre kläder m. m.,
och hvars lösen var "Egypten åt egypterna". Han
tvang i sept. 1881 kediven att ombyta rådgifvare
och sammankalla en notabelförsamling. Själf
blef han pasja och understatssekreterare i
krigsministeriet. Kediven tvangs i febr. 1882 att
tillsätta en ministär af infödda samt att lämna
notabelförsamlingen makt öfver budgeten. A., som
blifvit krigsminister och oförtäckt understöddes
af sultanen, var i själfva verket Egyptens
diktator. Då ingrep England för att skydda sina
hotade intressen. Alexandria bombarderades (juli
1882), A. blef af Wolseley slagen vid Tell el-Kebir
(13 sept.) och flydde till Kairo, men gaf sig där åt
general Drury Lowe. En krigsrätt dömde honom till
döden, men kediven mildrade straffet till ständig
landsflykt, och A. fördes (jan. 1883) jämte andra
resningens ledare till Ceylon. I maj 1901 blef han
benådad och fick återvända till Egypten, men afled
(1902), innan han hunnit anträda återresan.

Arabien (af oviss härledning; inhemskt namn Geziret
el-ʿárab
, arabernas ö). Läge, gränser, storlek. Den
stora arabiska halfön, den största på jorden, upptager
sydvästra hörnet af Asien och sträcker sig mellan
13°–30° n. br. samt mellan 35°–60° ö. Gr. Från Asiens
fastland skiljes A. i n. ö. af Persiska viken; den
södra kusten sköljes af Indiska hafvet; Röda hafvet
bildar en naturlig gräns mot Afrika. Sistnämnda hafs
utmynning i det Indiska genom sundet Bab-el-Mandeb
("farans port") har 20 km. bredd, och vid den smala,
djupa hafsvikens nordliga ändpunkt sammanhänger
A. genom näset vid Sues med det afrikanska fastlandet,
såvida man ej hellre vill anse Akabaviken och Vadi
el-Araba som halföns gräns i väster. Till följd af
A:s ökennatur är det icke möjligt att med säkerhet
fastställa detta lands nordliga gräns. En linje,
dragen mellan de båda stora hafsvikarnas innersta
ändpunkter och nära nog sammanfallande med den 30:e
breddgraden, skulle kanske närmast motsvara den
naturliga gränsen; men den politiska sträcker sig ej
obetydligt högre mot norr. – Största längden från
Akaba till Ras-el-Hadd i s. ö. är 2,700 km. (75–80
karavandagsresor), afståndet från Röda hafvet till
Persiska viken omkr. 1,000 km. Arealen beräknas till
2,370,000 kvkm., eller mer än 3 ggr Skandinaviska
halföns.

Kusten. Akabavikens stränder äro fyllda af
höga berg, som på östra sidan nå 1,800 m., men
öfverallt eljest äro kusterna garnerade af en smal,
låg landremsa, bakom hvilken högplatån brant reser
sig. Kustområdet närmast Akabaviken heter Midian,
sydligare (26°–21°) Hedsjas – här ligga Mekka
och Medina –, strax s. ö. om Mekka vidtar Asir,
som i s. ö. fortsattes af Jemen. Den yttersta smala
vegetationslösa strandremsan i Asir och Jemen heter
Tihama. Utanför denna Rödahafskust ligga klippor och
korallref. Af öar märkas Farsanöarna samt Kamaran
och Perim, den sista midtemot den sydligaste udden
Ras-Menhali. Den sydöstra kusten har samma karaktär
som den västra, men blir mot norr lägre. Här träffas
först området Hadramaut, så Mahra och Gara samt
därutanför de engelska Churian-Murian-öarna. Vid
udden Ras-el-Hadd börjar den nordöstra kusten. Den är
först, öster om Ormus-sundet, i Oman, fylld af en hög
bergrygg, Djebel Achdar, med toppar på öfver 3,000
m., men blir vid Persiska viken låg och mer utbildad
genom vikar än annorstädes. Här ligger den turkiska
vasallstaten El-ahsa och östligare Bahreinöarna.

Det inre A. är en högslätt, en direkt fortsättning
af den afrikanska, med hvilken den sammanhängt,
innan Röda hafvets grafsänka uppstod vid öfvergången
mellan tertiär- och kvartär-perioderna, och den är
täckt af öknar och stäpper. Hela nordöstra hörnet
upptages af öknen Robaʿ-el-Chali (äfven kallad
"Stora arab-öknen"). Nordväst därom vidtager ett
högland, som är bättre bevattnadt, så att det eger
stäppvegatation, bebodt af vahhabiterna och därför
kalladt Vahhabit-platån l. Nedsjd. Denna begränsas
af ett relativt lågland Kasim, genomflutet af den
mot n. ö. gående Vadi Ermek. Nordväst om denna sänka
ligger en ny högslätt, Sjammar, som fortsättes af
sandöknen Nefud, hvilken omedelbart öfvergår i den
syriska öknen. – Hela landet är ett tafelland,
i Nefud 900 m. högt, i stora öknen kanske något
lägre. Endast jämförelsevis låga bergskedjor höja
sig på några ställen, såsom Sjammar-bergen (1,500
m.), på hvilka den stora oasen Hail ligger 1,067
m. ö. h. Högre äro bergen i Jemen och Hadramaut,
där en topp når 2,400 m., men den, såvidt man vet,
högsta toppen ligger i Djebel Achdar (3,018 m.). –
Till sin geologiska beskaffenhet är A. mycket
litet kändt, egentligen blott i norra delen och vid
kusten. På sydöstra kusten bestå de utspringande
uddarna af urberg, men om de kvartära bildningarna
(sanden) hvila direkt på urberget äfven i det inre,
vet man ej. Nordvästra delen är liksom Syrien en
kritformation, Nefudområdet urberg.

Nederbörden är så ringa, att A. icke har någon
enda ständigt flytande flod, utan blott periodiska
s. k. vadi. Där emellertid berg framkalla nederbörd,
finnes någon växtlighet, t. ex. i Sjammar. Det är
här dalarna, som bli bäst bevattnade, och där ligga
byarna. Således är Kasim, vid foten af Sjammar,
ett fruktbart land: här skola under regntiden
t. o. m. bildas små sjöar. Likaledes ligger Hail i
Sjammar i en fruktbar trakt och har vuxit ut till en
stad, hela norra A:s viktigaste ort. Nefud består
af röd sand med många dyner; ungefär lika är Stora
öknen. Mångenstädes utbreda sig stora lavafält; så
t. ex. finnes n. om Mekka svart basalt. Kustländerna
äro mycket olika det inre. Alldeles omedelbart vid
hafvet äro de väl lika öde, men något längre in, där
stigningen börjar, och på platåns ytterkanter äro de
fruktbara i följd af nederbörd. I det inre växer

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:45:53 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfba/0701.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free